Kategori: RV Profilen

RV-profilen Toralf Nilsson

| 2019-11-18

Toralf Nilsson

Grattis till utmärkelsen du fick av IAAF i samband med VM i friidrott i Doha. Berätta om priset och varför just du fått det.

– Jag var en av dem som tilldelades IAAF Veteran Pin. Detta är en utmärkelse som vid varje kongress, vilken genomförs vartannat år, tilldelas tre ledare per världsdel på förslag av världsdelsförbunden. Jag antar att det främst handlar om mina samlade insatser, totalt 20 år, inom Europeiska Friidrottsförbundet.

Fortsätt läsa

RV-profilen Bengt Lindgren

| 2019-09-17

Bengt Lindgren

Vem är Bengt Lindgren? Berätta lite om dig själv och ditt yrkesliv.

Född 1940 in i både journalistik och idrott med farfar, som var redaktionschef på TT i Malmö och med far, som var häcklöpare på elitnivå tillsammans med legendariske Leif Dahlgren i IFK Malmö i början på 1930-talet. Klubben tog hem Standaret 1932.

Far gick efter aktiva åren in som ledare, både sekreterare och kassör i MAI när jag föddes. Efter flytt från Malmö till Stockholm 1944 minns jag att jag nog inte var mer är sju, åtta år första gången jag var med om ”Idrottsriksdagen” i Konserthuset.

Under åren i Stockholm hälsade många inom idrotten på i Traneberg. Gunder Hägg varje gång han skulle ut i världen, Lennart Strand och Lennart Strandberg likaså.

Jag var alltså MAI-are redan från början. Och kände, tillbaka i Malmö 1953, stoltheten att redan 1954 för egna hopsparade pengar lösa ”ständigt medlemskap”, som vid den tilden kostade 300 kronor.

I realskolan och därefter växte journalisten i mig fram. Redan 1957 hade jag mitt första sommarjobb på Kvälls-Posten i Malmö och lärde, bland andra, känna fars gamla vänner Birger Buhre och Sven-Olof Berlin, Mr KvP (som 1930 anställts av farfar på TT i Malmö). Sommarjobben fortsatte 1958 och -59 och även inhopp på söndagarnas Sport-Extra. Efter studenten 1960 och 15 månaders tjänst ”för kungen” blev det Kvälls-Posten fram till premiäråret på Journalistinstitutet (senare Högskolan och i dag universitetet i Göteborg). Juni 1963 började jag så på Expressens riksredaktion i Malmö.

Det egna aktiva idrottandet började så smått i MAI, men handbollen i då allsvenska IFK Malmö med Kjell Jönsson som tränare lockade mer. Det blev dock bara några år i juniorlaget. Boll skulle det vara, men basket, som jag börjat med i realskolan i Blackeberg 1951 med Åke Nilsson (senare basket-ordförande) som gymnastiklärare. Han inspirerade till många besök i Medborgarhuset, där hans KFUM Söder spelade med de tre bröderna Widén som stjärnor.

Under tonåren hade jag också haft hand om ungdomar i MAI. Och vintern 1959 tillfrågades jag av min ”mentor” Erik Ahldén (bortgången RV-are) om att bli sekreterare i MAI friidrott. Blott 18 år valdes jag med Lennart Strandberg som ordförande. Klubben hade då nyligen anställt Wojtek Warchalowski (90 år i höst!) som tränare. Mitt första stora uppdrag var att som överledare tillsammans med Wojtek åka på turné med 20-talet MAI-juniorer till Tyskland och Schweiz i tio dagar. Vi tävlade i Minden, Schaffhausen och Hamburg. Gymnasietyskan räckte till…!

Tiden på Expressens Malmöredaktion blev inte så lång. Det blev Stockholmsredaktionen och de två sista månaderna i Klare före flytten till Marieberg. Men idrottsledarskapet ”flyttades” under ett par år till Hellas, där jag var sekreterare och ungdomsledare tillsammans med bland andra Harry Ericksson (RV-are och general för Göteborgsvarvet). I Hellas blev jag bekant och mycket god vän med en av mina största förebilder, RF- och RV-legendaren Bengt Sevelius. Vi skulle senare få en hel del med varandra att göra.

Finns det någon eller några personer i din bransch, som särskilt påverkat dig?

Jobbet på Expressen och nybildad familj tog sin tid. Jag blev också ”fackligt” engagerad, både på Expressen och SKS, Sportjournalisternas Klubb i Stockholm med Mr Jones, David Jonason (legen-darisk sportchef på Dagens Nyheter) och RV:s Bosse Hansson som mentorer. Bosse fick jag mer att göra med under åren som extraknäckare på och för TV-sporten, ditlockad av Lennart Sveder, som lämnat Expressensporten.

Sekreterare i SKS 1968-73 och under den tiden 1971 invald i Sportjournalistförbundets styrelse som kassör tillsammans med DN-legendaren Sven Pe Johansson som ordförande och RV-aren Ove Karlsson (då på Svensk Idrott) som sekreterare. 25 år gjorde jag som kassör i förbundet. Avgick 1996 och utnämndes till hederskassör.

Under åren i förbundet hade vi tidvis mycket tätt samarbete med RF, så där utvecklades vänskapen med främst Bengt Sevelius, Arne Argus och Wolf Lyberg, tidigare ordförande i Sportjournalist-förbundet. Kurser ordnades flera år i RF-regi för unga sportjournalister. Och så sent som 1994 var jag själv på RF-uppdrag i Riga för att i det baltiska samarbetet bilda ett förbund för sportjournalister i Lettland.

Vilka idrotter är du mest intresserad av?

Jobbet på Expressen spänner naturligtvis över alla idrotter, men mina starkaste intressen har legat på de största – friidrott, fotboll och ishockey. Ett av mina starkaste ögonblick fick jag i Helsingfors utsänd av Expressen till min första Finnkamp1966. Fullsatt Olympiastadion, drygt 70 000, och Runebergs ”Vårt land, vårt land” på både finska och svenska ljuder. Det var mycket mäktigt!

Ett annat mycket varmt minne med både idrott och journalistik är från min 12-årsdag i Vålådalen, augusti 1952, där vi delade Dalstugan med maratonveteranen Gösta Leandersson. Pratade sportjournalistik med fars vän ”Oleg”, Olle Groth som var sportchef på Svenska Dagbladet och just kommit från OS i Helsingfors. Det hade också tre australiska löpare, som vi sprang på myren med. På min födelsedag uppvaktades jag av Gösta Olander med Hjallis Andersens nyutkomna memoarer efter de tre OS-gulden i Oslo.

En av tre unga sprinters, som tränade hårt de här dagarna, kom på kvällen fram till mig och sa att han skulle till SM på Stockholm stadion på lördag och då skulle han till min ära vinna 100 meter. Han infriade löftet, Per-Ove Trollsås. Sex år senare tog ”Trollet” EM-silver på 400 meter häck på samma stadion samtidigt som Richard Dahl bragdhoppade till guld och rekord. Richard blev tiotalet år senare en mycket god vän, sportjournalist i Södertälje och Ängelholm.

Sysslar du själv med någon form av idrott/motion i dag? Hur håller du dig i form?

Numera blir det inte så mycket aktivt idrottande. Bangolf med Expressenpantrarna året runt och promenader. Idrottsintresset har också gått in i en ”stillsammare” fas. Ser på TV, men inte timmavis som det kunde bli förr.

Vilka tre idrottskvinnor/män, nu aktiva eller historiska, skulle du vilja ta en fika med nästa vecka?

De tre jag skulle vilja ta med på en fika skulle utan tvekan bli de tre stora förebilderna och vännerna Lennart Johansson, Arne Ljungqvist och Bengt Sevelius. Det skulle bli snack om dagens idrott, problemen inom idrotten och internationellt ledarskap, som alla tre i högsta grad varit framgångsrika med. Största utmaningarna i dagens idrott är doping och en hel del mygel. Det är alla tre väl insatta i!

När blev du medlem i Riksidrottens Vänner – och vad betyder föreningen RV för dig?

Invalet i RV skedde hösten 1997 – samtidigt med prinsessan Lilian! Samma år som hennes Bertil gick bort. Jag har under åren vid åtskilliga tillfällen åkt upp från Jönköping till Stockholm för att vara med vid årsmöten. Och det härliga 100-årsjubileet på Bosön är ett underbart minne!

Ett stort och smickrande ögonblick upplevde jag vid RIM i Östersund 1989 när jag ärades med RF:s förtjänsttecken i guld ur prins Bertils hand. 30 år sedan och bak på min nål står det 3030!

 

RV-profilen Per Sjöstrand

| 2018-12-03

Per Sjöstrand

Per Sjöstrand är RV-profil i december 2018.

Varför blev du intresserad av idrott när du var ung och på vilket sätt var du aktiv i idrotten som ungdom?

Jag började med gymnastik som 9-åring i Brommagymnasterna. Vi den här tidpunkten var det många av mina klasskamrater som också var aktiva i någon idrottsförening och för mig lockade det att kunna lära mig att stå på händer och göra volter.

Jag var också med i skollaget i friidrott. Löpning och längdhopp passade mig bra och träningen fick jag till stor del på köpet genom gymnastiken.

Efter en tid blev jag erbjuden att vara med i klubbens satsning på en då ny form av tävlingsgymnastik kallad truppgymnastik. Träningsmängden ökade successivt till ca fyra gånger per vecka och vi tävlade framgångsrikt på SM och tog även medaljer på de första NM som arrangerades i sporten. EM fanns ännu inte och dessa tävlingar fick jag uppleva först senare i rollen som internationell domare och tränare.

Berätta om dig själv:

Parallellt med min egen träning och som tränare för yngre gymnaster studerade jag Elektroteknik på KTH i Stockholm. Min yrkesverksamma bana började därefter som ingenjör på en utvecklingsavdelning och idag arbetar jag som teknisk produktledare i ett internationellt teknikföretag.

Med start i Brommagymnasterna har jag under åren haft en rad ledaruppdrag i både styrelse och kommittéer och den gemensamma nämnaren har varit att utveckla tävlingsverksamheten.

Utifrån Gymnastikförbundets trupptävlingskommitté och sedermera Nordens truppkommitté har jag under många år haft förmånen att medverka i en spännande fas i utvecklingen av truppgymnastiken. Sporten har på kort tid vuxit till att bli den största av gymnastikens tävlingsdiscipliner i Sverige.

På Europeiska Gymnastikförbundets (UEG) kongress i Tel Aviv 2008 blev jag invald i UEG:s tekniska kommitté för TeamGym (sportens namn internationellt) och i samband med att jag 2013 valdes till ordförande i samma kommitté tog jag också steget in i UEG:s styrelse.

Uppdraget handlar nu främst om att utveckla den internationella tävlingsformen med fokus på regler och bedömningsreglementen, utbildning samt att sprida sporten till nya länder. Målsättningen på längre sikt är att tas upp som en disciplin i det internationella förbundet, FIG, och med det hägrar ett framtida VM.

Vilken kontakt har du med den organiserade idrottsrörelsen idag?

Vid sidan om arbetet lägger jag en stor del av min fritid på uppdraget i UEG. Nationellt sitter jag också i Svenska Gymnastikförbundets Internationella råd och är adjungerad i förbundets trupp-tävlingskommitté. Alltjämt är jag också aktiv i min hemmaförening, Brommagymnasterna, där jag numera främst är engagerad i styrelsearbetet.

Hur har din egen idrottskarriär sett ut?

Jag var som framgick ovan aktiv tävlingsgymnast så länge jag gick i skolan och med tiden utvecklades intresset att leda andra. Under en period både tränade jag själv och tränade gymnaster på SM-nivå. Tränarskapet tog dock med tiden överhanden och sedan jag slutat som aktiv tävlingsgymnast fortsatte jag träna klubbens manliga SM-trupp fram till för cirka fyra år sedan.

Sysslar du med någon form av träning eller tävling idag?

Idag innebär träning mest vardagsmotion och även om det ibland blir lite för lite av den varan så försöker jag regelbundet gå, cykla och simma. Vintertid åker jag också en del skidor och det närmaste tävling för egen del är att jag ibland ställer upp i motionslopp. Jag ska också försöka komma igång i klubbens nystartade veterangrupp i gymnastik.

Följer du idrotten i TV och tidningar och som åskådare vid tävlingar?

Utöver att följa vad som händer inom gymnastikens olika discipliner håller jag mig också á jour med de svenska deltagarnas framgångar på stora internationella mästerskap. Ska erkännas att jag har en viss förkärlek till de akrobatiska sporterna.

Finns det någon eller några idrottsledare som betytt mycket för dig?

Störst betydelse för mitt nuvarande intresse och engagemang inom gymnastiken har utan tvekan mina tränare under ungdomsåren haft. De skapade en god träningsmiljö, var inkluderande och ställde alltid upp för oss i vått och torrt.

Vad minns du särskilt från 2018?

Årets höjdpunkt var utan tvekan EM i truppgymnastik i Odivelas, Portugal. Tävlingarna samlade 16 länder och 52 trupper, vilket är rekord för sporten. Atmosfären i hallen vid dessa mästerskap är fantastisk och tävlingarna blev i år slutsålda redan i augusti. Så här i efterhand kan konstateras att årets EM också resultatmässigt blev en stor framgång för Sverige med hela tre guld. Sverige deltog för första gången med landslag i alla klasser.

Vad betyder föreningen RV för dig?

Föreningen utgör en viktig länk för erfarenhets- och kunskapsutbyte mellan idrottsledare i olika generationer. Fram till nu har jag endast deltagit vid ett begränsat antal tillfällen. Firandet av RV:s 100-årsjubileum var en upplevelse med många intressanta möten.

RV-profilen Susanne Jidesten

| 2018-10-15

Susanne Jidesten 2

Susanne Jidesten är RV-profil i oktober 2018.

Varför blev du intresserad av idrott när du var ung och på vilket sätt var du aktiv i idrotten som ungdom?
Jag har alltid gillat rörelse. Som mycket ung var jag aktiv i IDLA-flickorna. Därefter har jag spelat handboll, tennis och framförallt fotboll. I gymnasiet slutade jag med fotboll och började träna på Friskis&Svettis (F&S) där jag senare blev värd och ledare.

Vem är Susanne Jidesten?
Jag är utbildad Idrottspedagog på Umeå Universitet och har arbetat med hälsa och friskvård i ett antal år. Har arbetat som lärare i fysisk träning, ledarskap och pedagogik på Räddningsverket (MSB). Jag arbetade i nästan tio år på F&S Stockholm som platschef och områdesansvarig innan jag vidareutbildade mig inom HR och bytte tjänst till personalchef. Har därefter arbetat som personalchef på RF och SISU Idrottsutbildarna och nu senast som HR-chef på Svenska kyrkans nationella kansli. Under den tiden var jag också lagledare i Brommapojkarna (BP) för min sons lag samt ordföranden i F&S Stockholm. Jag har precis påbörjat min tjänst som generalsekreterare för F&S.

Vilken kontakt har du med den organiserade idrottsrörelsen idag?
Idag är jag styrelseledamot i AIK Basket samt Svenska Basketbollförbundet där jag också är ordförande för utbildningsutskottet. Jag sitter i “support”- kommittén för BP för att stödja framförallt HR frågor. Jag är ledamot i Arbetsgivaralliansens branschkommitté för Idrott.

Hur har din egen idrottskarriär sett ut?
Jag har inte haft någon! I jämförelse med många andra har jag en väldigt medioker idrottskarriär. Jag har hållit på för att jag gillar att arbeta i lag och jag gillar att röra mig.

Sysslar du med någon form av träning eller tävling idag?
Jag tränar så gott som varje dag med spinning, löpning, styrketräning eller diverse gruppträningspass på golvet. Jag sysslar inte med någon tävling förutom något enstaka motionslopp. Jag sprang Sthlm maraton för några år sedan och jag fick INTE mersmak!

Följer du idrotten i TV och tidningar och som åskådare vid tävlingar?
Absolut. Framförallt tittar jag på min sons basket och basket överlag. Jag tycker det är kul att följa friidrott på TV och i somras – fotbolls VM!

Finns det någon eller några idrottsledare som betytt mycket för dig?
Det ska i så fall vara min fotbollstränare när jag gick på högstadiet. Han lärde mig och laget ordning och reda, att hålla vad man lovar, att visa respekt för varandra, att delta på träningarna och att alltid göra sitt bäst. Det är i mångt och mycket hans värdegrund som präglar min egen idag.

Vad engagerar dig idag?
Allas rätt att få träna och idrotta. Att låta ungdomar utvecklas i sin egen takt. Att ledare och tränare ska se och finna meningsfullhet att coacha individer till bra spelare och “samhällsmedborgare! på lång sikt. Att inte lockas av kortsiktiga resultat. Jag brinner för utbildning och utveckling och ge många chansen.

Jag brinner för föreningsformen där vi gör saker för att vi tror på dem, inte för vinnings skull. Där vi alla bidrar och engagerar oss och vi gör det lilla extra.

Jag brinner för att hitta former, verktyg, avlastning, utbildning eller vad det kan vara för att alla engagerade ledare och tränare ska orka och vilja fortsatt engagera sig i idrotten och föreningslivet.

Och jag brinner för en föreningsform i tiden. När samhället och kontexten utvecklas måste föreningen utvecklas tillsammans med den. Det är svårt och jobbigt men det går. Det har jag lärt mig inte minst ifrån min resa med F&S Sthlm och hela momsfrågan.

Vad ser du fram mest emot under 2018?
Jag har så många roliga uppdrag som jag ser fram emot att få arbeta med. Jag ser fram emot många goda samtal och möten. Att få bidra och att få inspiration av andra.

Vad betyder föreningen RV för dig?
Jag blev oerhört glad och stolt när jag blev invald. Jag hade hört talas om RV på RF/SISU. Jag ser att det anordnas flera aktiviteter men jag har ännu inte deltagit på något. Min förhoppning är att jag kan var RV till nytta framöver.

RV-profilen Susanne Erlandsson

| 2018-08-13

Susanne Erlandsson bild

Susanne Erlandsson är RV-profil i augusti 2018.

Varför blev du intresserad av idrott när du var ung och på vilket sätt var du aktiv i idrotten som ungdom?

– Min pappa var intresserad av idrott och spelade både handboll och fotboll. Tack vare honom började min bror och jag att spela fotboll och handboll. På vintern var det ishockey på uppspolad is på fotbollsplanen. Genom min farmors gård blev hästintresset stort och redan som liten började jag att rida på ridskola.

Berätta om dig själv:

Susanne Erlandsson, 61 år, bor i Haverdal, sambo och en dotter som nu är 27 år och bor i Malmö. Hemma finns också Sigge, en liten dvärgschnauzer. Sedan 32 år tillbaka arbetar jag på Katrinebergs Folkhögskola där jag utbildar Hälsovägledare. Jag är utbildad Gymnastikdirektör på GIH i Örebro. Efter avslutad fotbollskarriär har jag varit fotbollsledare som tränare för både klubblag och distriktslag. Ledarkarriären har sedan lett till styrelseuppdrag i Svenska Fotbollförbundet, 20 år i Förbundsstyrelsen varav 8 år som vice ordförande. Ordförande i EFD, Elitfotboll Dam i 15 år. Uppdrag inom FIFA och UEFA som kommittéledamot och som matchdelegat vid EM och VM. På klubblagsnivå har jag också varit ordförande i IS Halmia. Ledamot och vice ordförande i RF/SISU Idrottsutbildarna.

 Vilken kontakt har du med den organiserade idrottsrörelsen idag?

Idag är jag vice ordförande i Riksidrottsförbundet/SISU Idrottsutbildarna samt har uppdrag inom FIFA och UEFA som matchdelegat. Jag har också en egen häst som jag tränar dressyr med.

Hur har din egen idrottskarriär sett ut?

Min idrottskarriär har mest varit inom fotbollen. Jag började spela fotboll i organiserad form i IS Halmia när de började med damfotboll 1970. 1973 gjorde jag landslagsdebut i damlandslaget i den första landskampen som Sveriges damlandslag spelade. Totalt blev det 13 landskamper och blev Stor Tjej innan en knäskada satte stopp för den aktiva karriären.

Jag spelade även handboll i HK Drott och blev uttagen till ett juniorlandslagsläger.

Inom ridningen har jag tävlat i dressyr på klubbnivå.

Sysslar du med någon form av träning eller tävling idag?

Min träning idag består av många timmar i stallet, ett alldeles utmärkt gym, samt ridning, träning m m med hästen för tränare. Även hunden ger mig daglig motion.

Följer du idrotten i TV och tidningar och som åskådare vid tävlingar?

Jag följer idrotten både i tidningar och TV, men bäst upplevs idrotten live. Fotbollsmatcher med både klubblag och landslag ser jag gärna live, liksom ryttartävlingar.

Finns det någon eller några idrottsledare som betytt mycket för dig?

Min första tränare i Halmia Ants Pärna betydde mycket för min start på fotbollskarriären. I IFK Hallsberg hade jag Ronald Sällh som tränare. Utan honom hade jag inte fått den landslagskarriär som jag fick. En fantastisk tränare och förebild.

Utanför planen har Lars-Åke Lagrell betytt mycket för mig som Förbundstyrelseledamot. Han gav mig stort förtroende som betydde mycket inte minst som kvinnlig ledare i en mansdominerad värld som fotbollen är.

Vad engagerar dig idag?

Att utveckla idrottsrörelsen som står inför stora utmaningar, våra föreningar måste bli mer attraktiva för att locka utövare framöver. Konkurrensen från kommersiella aktörer blir allt hårdare. Idrottsrörelsen kan spela en stor roll i folkhälsoarbetet om vi lyckas attrahera fler målgrupper och få ett livslångt idrottande.

Vad ser du fram mest emot under 2018?

Fotbolls-VM i Ryssland var spännande att följa. Jag hoppas också att damlandslaget lyckas i kvalet till VM i Frankrike nästa år.

Vilka tre idrottskvinnor/män, nu aktiva eller historiska, skulle du vilja ta en fika med nästa vecka?

Pia Sundhage, Peder Fredricsson och Therese Alshammar.

Vad betyder föreningen RV för dig?

RV är ett bra sätt att hålla kontakten med ledare och aktiva som man haft förmånen att möta genom åren.

RV-profilen Margaret Sikkens Ahlquist

| 2018-05-06

International Gymnastics Federation: SIKKENS AHLQUIST Margaret/SWE

Margaret Sikkens Ahlquist är maj månads RV-profil.

Varför blev du intresserad av idrott när du var ung och på vilket sätt var du aktiv i idrotten som ungdom?
Som 8-åring började jag i SOL-flickornas GF och det utgjorde starten på ett livslångt engagemang. Att som barn få uppleva glädjen av att få stå på händer, snurra runt en räckstång eller hoppa över en plint var fantastisk. Så länge jag gick i skolan var jag aktiv gymnast och efter avslutad karriär fortsatte jag som tränare, domare och utbildare.

Berätta om dig själv.
Efter min GIH-utbildning på Specialidrottslärarlinjen- Gymnastik fick jag 1979 direkt anställning som konsulent på Svenska Gymnastikförbundet och var kvar på förbundet med olika arbetsuppgifter fram till 1986. Det året gick jag över till förbundets folkhögskola, Lillsved, där jag arbetade som lärare och administratör fram till 1992.

1990 engagerades jag för första gången som internationell kursinstruktör och med ett antal kurser och annan erfarenhet blev jag 1992 invald i Internationella Gymnastik-förbundets kommitté som då kallades General Gymnastics. Samma år gifte jag mig med en holländare och vi fick vårt första barn. 1996 valdes jag till ordförande för kommittén, som nu heter Gymnastics for All Committee, och är sedan dess också styrelseledamot i FIGs Exekutivkommitté. 2000 kom jag med i IOC Sport for All Commission som numera heter Sport and Active Society Commission. Ett intressant och givande uppdrag.

Vid sidan om mitt engagemang inom gymnastik och idrott är jag aktiv inom SWEA, Swedish Women Educational Association, en organisation för 7 000 svenska kvinnor boendes utomlands. Jag var internationell ordförande för SWEA 2012-2015 och är fortfarande aktiv inom organisationen.
Jag har aldrig lämnat gymnastiksalen utan motionerar numera en grupp damer en gång i veckan. Om vi i Sverige kallar det motionsgymnastik, Gymmix eller Gruppträning spelar inte så stor roll. Jag kallar det Zweedse gymnastiek.

Vilken kontakt har du med den organiserade idrottsrörelsen idag?
Jag sitter med i Svenska Gymnastikförbundets Internationella råd och även i Uppvisningskommittén. I övrigt ett stort internationellt engagemang i FIG och IOC.

Hur har din egen idrottskarriär sett ut?
Gymnast, tränare, domare, utbildare och förtroendevald. Se ovan.

Sysslar du med någon form av träning eller tävling idag?
För att må bra går jag varje dag en morgonrunda i skogen med en grupp damer.
Sedan har jag min gympagrupp en gång i veckan.

Margaret Sikkens Ahlqvist - Course Namibia 2007

Följer du idrotten i TV och tidningar och som åskådare vid tävlingar?
Ja, i första hand gymnastik men även skidåkning och ishockey gillar jag att se. Jag har haft förmånen att vara med på alla olympiska sommarspel sedan Sydney 2000 och det har varit fantastiskt.

Finns det någon eller några idrottsledare som betytt mycket för dig?
Jag minns alla mina tränare i SOL-flickornas GF och där var Kerstin Andersson en viktig person. Min mentor Olof Kihlmark, SvGF:s tidigare generalsekreterare, ledde mig in på den internationella arenan och det är jag oerhört tacksam för. Jag lärde mig otroligt mycket av honom.

Vad engagerar dig idag?
Svaret är enkelt, utveckling av gymnastik för alla, runt om i världen. Jag ser också vikten av att fler kvinnor engageras inom internationell idrott och det kan bara ske om kvinnor finns på beslutande positioner nationellt.

Vad ser du fram mest emot under 2018?
Jag ser fram emot mitt fortsatta arbete inom FIG Gymnastics for All där förberedelserna för World Gymnaestradan 2019 intensifieras och vi startar upp ett nytt projekt FIG Gymnastics for All Disability Project.

Vilka tre idrottskvinnor/män, nu aktiva eller historiska, skulle du vilja ta en fika med nästa vecka.
Tänk vad spännande det skulle vara att få samtala med P.H. Ling och hans dotter. Av Per Henrik skulle jag gärna vilja höra vad han tycker om dagens gymnastik och av hans dotter skulle jag vilja höra hur hon upplevde sin utbildning på GCI.
Slutligen blir mitt val av fikakompis för nästa vecka, Sarah Sjöström, Sveriges främsta idrottskvinna just nu, tycker jag.

Vad betyder föreningen RV för dig?
Det är för mig ett sätt att hålla mig ajour om vad som händer inom svensk idrott och jag uppskattar Bulletinen som skickas ut.