Kategori: RV Profilen

RV-profilen Johanna S:t Clair Renard

| 2020-04-21

Hur blev du intresserad av idrott när du var ung och på vilket sätt har du varit aktiv eller engagerad?
Passionen för skidåkning startade tidigt. Med aktiva föräldrar stod jag på en bergstopp ovanför molnen i Val d’Isère redan som sexåring. Känslan av fart och frihet med utsikt över fjällvidder eller berg är oslagbar.
Under unga år testade jag som de flesta flera idrotter som simning, volleyboll, ridning med mera. Som tolvåring fastnade jag för alpin skidåkning och det ledde till tre år på Alpina linjen i Tärnaby på Tärnaby Skidhem.

För mig var det en dröm och en skola för livet, det som våra Riksidrottsgymnasier (RIG) och Nationellidrottsutbildning (NIU) erbjuder unga idrottare. Att flytta hemifrån som 15-åring och klara sig själv med ekonomi, planera resor, träning och skador var en utmaning jag gärna tog.

Fortsätt läsa

RV-profilen Toralf Nilsson

| 2019-11-18

Toralf Nilsson

Grattis till utmärkelsen du fick av IAAF i samband med VM i friidrott i Doha. Berätta om priset och varför just du fått det.

– Jag var en av dem som tilldelades IAAF Veteran Pin. Detta är en utmärkelse som vid varje kongress, vilken genomförs vartannat år, tilldelas tre ledare per världsdel på förslag av världsdelsförbunden. Jag antar att det främst handlar om mina samlade insatser, totalt 20 år, inom Europeiska Friidrottsförbundet.

Fortsätt läsa

RV-profilen Bengt Lindgren

| 2019-09-17

Bengt Lindgren

Vem är Bengt Lindgren? Berätta lite om dig själv och ditt yrkesliv.

Född 1940 in i både journalistik och idrott med farfar, som var redaktionschef på TT i Malmö och med far, som var häcklöpare på elitnivå tillsammans med legendariske Leif Dahlgren i IFK Malmö i början på 1930-talet. Klubben tog hem Standaret 1932.

Far gick efter aktiva åren in som ledare, både sekreterare och kassör i MAI när jag föddes. Efter flytt från Malmö till Stockholm 1944 minns jag att jag nog inte var mer är sju, åtta år första gången jag var med om ”Idrottsriksdagen” i Konserthuset.

Under åren i Stockholm hälsade många inom idrotten på i Traneberg. Gunder Hägg varje gång han skulle ut i världen, Lennart Strand och Lennart Strandberg likaså.

Fortsätt läsa

RV-profilen Per Sjöstrand

| 2018-12-03

Per Sjöstrand

Per Sjöstrand är RV-profil i december 2018.

Varför blev du intresserad av idrott när du var ung och på vilket sätt var du aktiv i idrotten som ungdom?

Jag började med gymnastik som 9-åring i Brommagymnasterna. Vi den här tidpunkten var det många av mina klasskamrater som också var aktiva i någon idrottsförening och för mig lockade det att kunna lära mig att stå på händer och göra volter.

Jag var också med i skollaget i friidrott. Löpning och längdhopp passade mig bra och träningen fick jag till stor del på köpet genom gymnastiken.

Efter en tid blev jag erbjuden att vara med i klubbens satsning på en då ny form av tävlingsgymnastik kallad truppgymnastik. Träningsmängden ökade successivt till ca fyra gånger per vecka och vi tävlade framgångsrikt på SM och tog även medaljer på de första NM som arrangerades i sporten. EM fanns ännu inte och dessa tävlingar fick jag uppleva först senare i rollen som internationell domare och tränare.

Berätta om dig själv:

Parallellt med min egen träning och som tränare för yngre gymnaster studerade jag Elektroteknik på KTH i Stockholm. Min yrkesverksamma bana började därefter som ingenjör på en utvecklingsavdelning och idag arbetar jag som teknisk produktledare i ett internationellt teknikföretag.

Med start i Brommagymnasterna har jag under åren haft en rad ledaruppdrag i både styrelse och kommittéer och den gemensamma nämnaren har varit att utveckla tävlingsverksamheten.

Utifrån Gymnastikförbundets trupptävlingskommitté och sedermera Nordens truppkommitté har jag under många år haft förmånen att medverka i en spännande fas i utvecklingen av truppgymnastiken. Sporten har på kort tid vuxit till att bli den största av gymnastikens tävlingsdiscipliner i Sverige.

På Europeiska Gymnastikförbundets (UEG) kongress i Tel Aviv 2008 blev jag invald i UEG:s tekniska kommitté för TeamGym (sportens namn internationellt) och i samband med att jag 2013 valdes till ordförande i samma kommitté tog jag också steget in i UEG:s styrelse.

Uppdraget handlar nu främst om att utveckla den internationella tävlingsformen med fokus på regler och bedömningsreglementen, utbildning samt att sprida sporten till nya länder. Målsättningen på längre sikt är att tas upp som en disciplin i det internationella förbundet, FIG, och med det hägrar ett framtida VM.

Vilken kontakt har du med den organiserade idrottsrörelsen idag?

Vid sidan om arbetet lägger jag en stor del av min fritid på uppdraget i UEG. Nationellt sitter jag också i Svenska Gymnastikförbundets Internationella råd och är adjungerad i förbundets trupp-tävlingskommitté. Alltjämt är jag också aktiv i min hemmaförening, Brommagymnasterna, där jag numera främst är engagerad i styrelsearbetet.

Hur har din egen idrottskarriär sett ut?

Jag var som framgick ovan aktiv tävlingsgymnast så länge jag gick i skolan och med tiden utvecklades intresset att leda andra. Under en period både tränade jag själv och tränade gymnaster på SM-nivå. Tränarskapet tog dock med tiden överhanden och sedan jag slutat som aktiv tävlingsgymnast fortsatte jag träna klubbens manliga SM-trupp fram till för cirka fyra år sedan.

Sysslar du med någon form av träning eller tävling idag?

Idag innebär träning mest vardagsmotion och även om det ibland blir lite för lite av den varan så försöker jag regelbundet gå, cykla och simma. Vintertid åker jag också en del skidor och det närmaste tävling för egen del är att jag ibland ställer upp i motionslopp. Jag ska också försöka komma igång i klubbens nystartade veterangrupp i gymnastik.

Följer du idrotten i TV och tidningar och som åskådare vid tävlingar?

Utöver att följa vad som händer inom gymnastikens olika discipliner håller jag mig också á jour med de svenska deltagarnas framgångar på stora internationella mästerskap. Ska erkännas att jag har en viss förkärlek till de akrobatiska sporterna.

Finns det någon eller några idrottsledare som betytt mycket för dig?

Störst betydelse för mitt nuvarande intresse och engagemang inom gymnastiken har utan tvekan mina tränare under ungdomsåren haft. De skapade en god träningsmiljö, var inkluderande och ställde alltid upp för oss i vått och torrt.

Vad minns du särskilt från 2018?

Årets höjdpunkt var utan tvekan EM i truppgymnastik i Odivelas, Portugal. Tävlingarna samlade 16 länder och 52 trupper, vilket är rekord för sporten. Atmosfären i hallen vid dessa mästerskap är fantastisk och tävlingarna blev i år slutsålda redan i augusti. Så här i efterhand kan konstateras att årets EM också resultatmässigt blev en stor framgång för Sverige med hela tre guld. Sverige deltog för första gången med landslag i alla klasser.

Vad betyder föreningen RV för dig?

Föreningen utgör en viktig länk för erfarenhets- och kunskapsutbyte mellan idrottsledare i olika generationer. Fram till nu har jag endast deltagit vid ett begränsat antal tillfällen. Firandet av RV:s 100-årsjubileum var en upplevelse med många intressanta möten.

RV-profilen Susanne Jidesten

| 2018-10-15

Susanne Jidesten 2

Susanne Jidesten är RV-profil i oktober 2018.

Varför blev du intresserad av idrott när du var ung och på vilket sätt var du aktiv i idrotten som ungdom?
Jag har alltid gillat rörelse. Som mycket ung var jag aktiv i IDLA-flickorna. Därefter har jag spelat handboll, tennis och framförallt fotboll. I gymnasiet slutade jag med fotboll och började träna på Friskis&Svettis (F&S) där jag senare blev värd och ledare.

Vem är Susanne Jidesten?
Jag är utbildad Idrottspedagog på Umeå Universitet och har arbetat med hälsa och friskvård i ett antal år. Har arbetat som lärare i fysisk träning, ledarskap och pedagogik på Räddningsverket (MSB). Jag arbetade i nästan tio år på F&S Stockholm som platschef och områdesansvarig innan jag vidareutbildade mig inom HR och bytte tjänst till personalchef. Har därefter arbetat som personalchef på RF och SISU Idrottsutbildarna och nu senast som HR-chef på Svenska kyrkans nationella kansli. Under den tiden var jag också lagledare i Brommapojkarna (BP) för min sons lag samt ordföranden i F&S Stockholm. Jag har precis påbörjat min tjänst som generalsekreterare för F&S.

Vilken kontakt har du med den organiserade idrottsrörelsen idag?
Idag är jag styrelseledamot i AIK Basket samt Svenska Basketbollförbundet där jag också är ordförande för utbildningsutskottet. Jag sitter i “support”- kommittén för BP för att stödja framförallt HR frågor. Jag är ledamot i Arbetsgivaralliansens branschkommitté för Idrott.

Hur har din egen idrottskarriär sett ut?
Jag har inte haft någon! I jämförelse med många andra har jag en väldigt medioker idrottskarriär. Jag har hållit på för att jag gillar att arbeta i lag och jag gillar att röra mig.

Sysslar du med någon form av träning eller tävling idag?
Jag tränar så gott som varje dag med spinning, löpning, styrketräning eller diverse gruppträningspass på golvet. Jag sysslar inte med någon tävling förutom något enstaka motionslopp. Jag sprang Sthlm maraton för några år sedan och jag fick INTE mersmak!

Följer du idrotten i TV och tidningar och som åskådare vid tävlingar?
Absolut. Framförallt tittar jag på min sons basket och basket överlag. Jag tycker det är kul att följa friidrott på TV och i somras – fotbolls VM!

Finns det någon eller några idrottsledare som betytt mycket för dig?
Det ska i så fall vara min fotbollstränare när jag gick på högstadiet. Han lärde mig och laget ordning och reda, att hålla vad man lovar, att visa respekt för varandra, att delta på träningarna och att alltid göra sitt bäst. Det är i mångt och mycket hans värdegrund som präglar min egen idag.

Vad engagerar dig idag?
Allas rätt att få träna och idrotta. Att låta ungdomar utvecklas i sin egen takt. Att ledare och tränare ska se och finna meningsfullhet att coacha individer till bra spelare och “samhällsmedborgare! på lång sikt. Att inte lockas av kortsiktiga resultat. Jag brinner för utbildning och utveckling och ge många chansen.

Jag brinner för föreningsformen där vi gör saker för att vi tror på dem, inte för vinnings skull. Där vi alla bidrar och engagerar oss och vi gör det lilla extra.

Jag brinner för att hitta former, verktyg, avlastning, utbildning eller vad det kan vara för att alla engagerade ledare och tränare ska orka och vilja fortsatt engagera sig i idrotten och föreningslivet.

Och jag brinner för en föreningsform i tiden. När samhället och kontexten utvecklas måste föreningen utvecklas tillsammans med den. Det är svårt och jobbigt men det går. Det har jag lärt mig inte minst ifrån min resa med F&S Sthlm och hela momsfrågan.

Vad ser du fram mest emot under 2018?
Jag har så många roliga uppdrag som jag ser fram emot att få arbeta med. Jag ser fram emot många goda samtal och möten. Att få bidra och att få inspiration av andra.

Vad betyder föreningen RV för dig?
Jag blev oerhört glad och stolt när jag blev invald. Jag hade hört talas om RV på RF/SISU. Jag ser att det anordnas flera aktiviteter men jag har ännu inte deltagit på något. Min förhoppning är att jag kan var RV till nytta framöver.

RV-profilen Susanne Erlandsson

| 2018-08-13

Susanne Erlandsson bild

Susanne Erlandsson är RV-profil i augusti 2018.

Varför blev du intresserad av idrott när du var ung och på vilket sätt var du aktiv i idrotten som ungdom?

– Min pappa var intresserad av idrott och spelade både handboll och fotboll. Tack vare honom började min bror och jag att spela fotboll och handboll. På vintern var det ishockey på uppspolad is på fotbollsplanen. Genom min farmors gård blev hästintresset stort och redan som liten började jag att rida på ridskola.

Berätta om dig själv:

Susanne Erlandsson, 61 år, bor i Haverdal, sambo och en dotter som nu är 27 år och bor i Malmö. Hemma finns också Sigge, en liten dvärgschnauzer. Sedan 32 år tillbaka arbetar jag på Katrinebergs Folkhögskola där jag utbildar Hälsovägledare. Jag är utbildad Gymnastikdirektör på GIH i Örebro. Efter avslutad fotbollskarriär har jag varit fotbollsledare som tränare för både klubblag och distriktslag. Ledarkarriären har sedan lett till styrelseuppdrag i Svenska Fotbollförbundet, 20 år i Förbundsstyrelsen varav 8 år som vice ordförande. Ordförande i EFD, Elitfotboll Dam i 15 år. Uppdrag inom FIFA och UEFA som kommittéledamot och som matchdelegat vid EM och VM. På klubblagsnivå har jag också varit ordförande i IS Halmia. Ledamot och vice ordförande i RF/SISU Idrottsutbildarna.

 Vilken kontakt har du med den organiserade idrottsrörelsen idag?

Idag är jag vice ordförande i Riksidrottsförbundet/SISU Idrottsutbildarna samt har uppdrag inom FIFA och UEFA som matchdelegat. Jag har också en egen häst som jag tränar dressyr med.

Hur har din egen idrottskarriär sett ut?

Min idrottskarriär har mest varit inom fotbollen. Jag började spela fotboll i organiserad form i IS Halmia när de började med damfotboll 1970. 1973 gjorde jag landslagsdebut i damlandslaget i den första landskampen som Sveriges damlandslag spelade. Totalt blev det 13 landskamper och blev Stor Tjej innan en knäskada satte stopp för den aktiva karriären.

Jag spelade även handboll i HK Drott och blev uttagen till ett juniorlandslagsläger.

Inom ridningen har jag tävlat i dressyr på klubbnivå.

Sysslar du med någon form av träning eller tävling idag?

Min träning idag består av många timmar i stallet, ett alldeles utmärkt gym, samt ridning, träning m m med hästen för tränare. Även hunden ger mig daglig motion.

Följer du idrotten i TV och tidningar och som åskådare vid tävlingar?

Jag följer idrotten både i tidningar och TV, men bäst upplevs idrotten live. Fotbollsmatcher med både klubblag och landslag ser jag gärna live, liksom ryttartävlingar.

Finns det någon eller några idrottsledare som betytt mycket för dig?

Min första tränare i Halmia Ants Pärna betydde mycket för min start på fotbollskarriären. I IFK Hallsberg hade jag Ronald Sällh som tränare. Utan honom hade jag inte fått den landslagskarriär som jag fick. En fantastisk tränare och förebild.

Utanför planen har Lars-Åke Lagrell betytt mycket för mig som Förbundstyrelseledamot. Han gav mig stort förtroende som betydde mycket inte minst som kvinnlig ledare i en mansdominerad värld som fotbollen är.

Vad engagerar dig idag?

Att utveckla idrottsrörelsen som står inför stora utmaningar, våra föreningar måste bli mer attraktiva för att locka utövare framöver. Konkurrensen från kommersiella aktörer blir allt hårdare. Idrottsrörelsen kan spela en stor roll i folkhälsoarbetet om vi lyckas attrahera fler målgrupper och få ett livslångt idrottande.

Vad ser du fram mest emot under 2018?

Fotbolls-VM i Ryssland var spännande att följa. Jag hoppas också att damlandslaget lyckas i kvalet till VM i Frankrike nästa år.

Vilka tre idrottskvinnor/män, nu aktiva eller historiska, skulle du vilja ta en fika med nästa vecka?

Pia Sundhage, Peder Fredricsson och Therese Alshammar.

Vad betyder föreningen RV för dig?

RV är ett bra sätt att hålla kontakten med ledare och aktiva som man haft förmånen att möta genom åren.