Tommy Torstensson, f d generalsekreterare i Svenska Boxningsförbundet, är november månads RV-profil.
Vem är Tommy Torstensson?
– Yrkesmässigt har jag arbetat som generalsekreterare i Svenska Boxningsförbundet sedan 1987 fram till min pensionering i juli 2008. Dessförinnan var jag anställd vid Svenska Tyngdlyftningsförbundet under tiden 1975 till 1986. Först som förbundskonsulent och från 1981 som kanslichef. Under denna anställningstid hade jag ett vikariat som konsulent vid RF:s dåvarande utbildningsenhet i cirka ett år 1980/81. Mina anställningar inom idrotten föregicks av anställningar som fritidsledare och fritidsgårdsföreståndare under åren 1965 – 75.
Styrelseledamot i Oxelösunds Boxningsklubb under senare delen av 1960-talet. Sekreterare i Karlskoga Atletklubb och ledamot av Värmlands tyngdlyftningsförbund under 1970-talets första hälft.
Engagerad som årsmötesordförande av ett 15-tal SF under1990-talet fram till min pensionering. Dessa uppdrag har även omfattat intresse- och ideella organisationer utanför idrotten.
Efter min pensionering har jag under fyra år tillhört styrelsen för Svenska Parson Russell Terrierklubben, en rasklubb inom Svenska Kennelklubben.
Varför valde du att bli yrkesarbetare inom idrotten?
– Av en slump. Efter avslutade folkhögskolestudier öppnade sig möjligheten till arbete inom Svenska tyngdlyftningsförbundet eftersom jag vid den tidpunkten, genom mitt engagemang i klubb- och SDF-styrelse, redan var inne i organisationen. Det förtjänas att nämna att jag aldrig varit särskilt idrottsintresserad medan jag alltid varit starkt intresserad av organiserat föreningsliv och dess arbetsformer och metoder. Alltsedan mitt inträde i idrotten har jag definierat, och presenterat, mitt yrkesuppdrag som idrottsbyråkrat.
Vilka är dina egna aktiva idrottsmeriter?– Bandy, boxning, fotboll, orientering, tyngdlyftning. Samtliga utövade på en nivå som bäst kan beskrivas som ”erfarenheter av” snarare än meriter. De flesta av dessa har därtill inhämtats i en så relativt låg ålder att preskription får anses ha inträtt.
Har du några engagemang inom idrotten idag och utövar du någon form av idrott/motion/tävling?
– Inget fast engagemang. Efter att vi blivit med fritidshus för drygt två år sedan har jag återupptagit kontakten med boxningsledare i Västmanland och varit behjälplig vid några tävlingar vilket jag gärna fortsätter med. Då vår familj även hyser två glada och intensiva hundar är behovet av motion väl tillgodosett. Idrotts- och tävlingsdeltagande är inte aktuellt.
Är det något utöver ditt idrottsengagemang som du särskilt brinner för och som du ska engagera dig i de närmaste åren?
– Nej, eftersom jag aldrig uppfattat att jag engagerat mig på sätt som skulle kunna rubriceras som brinnande.
Ideellt ledarskap är ett av fundamenten för idrottsrörelsen. Är det så i dagens boxning och hur ser du på förutsättningarna för det i ett framtidsperspektiv?
– Då jag inte haft någon närmare kontakt med svensk boxning sedan hösten 2009 kan jag inte svara med någon större säkerhet på den frågan. Mina erfarenheter av föreningsliv rent generellt är dock att ideellt arbete för och tillsammans med andra människor inte tillhör de mest åtråvärda uppdragen. Oavsett föreningarnas inriktning tycks det vara svårigheter att få människor att engagera sig och acceptera att åta sig förtroendeuppdrag.
Detta är kanske inte så märkligt då vi själva sedan 15-20 år valt att, i olika sammanhang, betecknat våra medlemmar som föreningens ”kunder” eller, i andra sammanhang, som ”ägare”. Då är det en klen tröst, och i sammanhanget helt betydelselöst, att livsmedelskedjor och detaljhandelsdito ständigt strävar efter att vi skall bli ”medlemmar”! Marknadsanpassning är nog förvisso ofrånkomligt frågan är dock inom vilka områden den skall tillämpas.
Boxning brukar framhållas som en av de idrotter som lyckas bäst med integration av ungdomar från andra länder. Kommer boxningen att bli en viktig aktör nu när antalet ensamkommande flyktingbarn skall engageras i samhället?
– Idrott och annat föreningsliv, oavsett inriktning, är enligt min uppfattning lika viktiga.
Vilka tre nu levande eller historiska idrottskvinnor/män skulle du vilja träffa för en ta en fika med?
– På denna fråga säger jag ”pass”. Skulle det, mot förmodan, finnas någon, företrädesvis levande, idrottsutövare som anmäler sitt intresse lovar jag att inte vara avvisande.
Du har varit medlem i RV i 23 år. Vad betyder det för dig att vara med i RV-föreningen?
– Vetskapen om att föreningsaktiviteterna erbjuder tillfällen till kontakter med tidigare kollegor och förtroendevalda känns trygg. Dock skall jag erkänna utan förbehåll att jag inte varit någon flitig medlem och att detta inte kan skyllas på någon annan än mig själv. Att detta förhållande radikalt nu kommer att förändras har jag för stor självinsikt för att lova men jag kommer att behålla mitt medlemskap så länge detta låter sig göras.
Foto: Bildbyrån