RV-profilen – Thomas Eklund

| 2022-08-12

– För mig har idrotten alltid varit ett medel för såväl en idrottslig som mänsklig utveckling, säger Thomas Eklund, aktuell RV-profil.
Han är också passionerad av gastronomi och har som hobby att besöka de bästa restaurangerna i världen.

Hur blev du intresserad av idrott när du var ung?
Jag idrottande nästan dagligen på gården eller närbelägna skolidrottsplatsen, idrotter efter säsong. I tonåren blev tennis min sport där jag som bäst nådde en blygsam distriktsfinal som junior. Tidigt blev jag tränare och ledare i tennis och var som artonårig ledare för Närkes lag i TV-Cupen. Stimulerande för min utveckling och stort var att som nittonåring gå riks kursen i tennis på anrika Bosön. Rektor Pontus Lindbergh föreläste i ledarskap, Göran Agnevik i fysiologi och Percy Rosberg i tennis.


På vilket sätt har du varit aktiv och engagerad?

Efter några år där jag ledde tennisverksamheten med, träning, tävling och turneringar i Örebro kom jag in på GIH:s tennislinje. Två viktiga år med intressanta kurskamrater samt kunniga lärare där Calle Briandt, Roland Mattsson och Stina Ljunggren bör nämnas. Hade som kårordförande uppdraget att sitta i GIH-styrelsen där vi anställde såväl Björn Ekblom som Lars-Magnus Engström.

Därefter fick jag utmaningen att som coach/ledare internationellt lotsa fram våra svenska tennisjuniorer och vara med om att starta det svenska tennisundret. Vid JEM i Nice 1980 vann Hans Simonsson för 18 åringar, Mats Wilander 16 åringar och Stefan Edberg 14 åringar, framgångar som aldrig kommer att uppnås igen. Var även förtroendevald, främst i Davis Cupkommittén.

Fotboll är ett intresse där jag varit tränare för IFK Hallsberg i damallsvenskan och lett ÖSK:s juniorer, vi blev JSM-mästare 1984. Kom då nära ÖSK:s huvudtränare, idag legendariske engelsmannen, Roy Hodgson, vi skrev en bok om anfallsspel tillsammans.

Hur hamnade du inom Riksidrottsförbundet?
Var en ung ledamot i Örebro Läns Idrottsförbunds styrelse då jag sökte och fick tjänsten som utbildningskonsulent i Örebro Län, år 1980.

Mina första tre studiebesök var berikande. Lars-Åke Lagrell, Småland förmedlade effektivitet och Hans Berg, Sörmland innovativitet samt Conny Tholson, Värmland trivsel. Effektivitet, innovativitet och trivsel, tre ledord jag burit med mig i mitt arbete sedan dess.

Vid min centrala introduktion prioriterade Bengt Sevelius och Bengt Wallin annat men jag fick möjligheten lära känna Britten Månsson-Wallin och Ing-Marie Leidhammar. Senare fick jag förmånen att arbeta nära Bengt Sevelius i projektet ”Den unga kraften” med ”Ungdomens Idrottsriksdag” och Bengt Wallin i projekten ”Landslag mot våld och ”Starta Vågen”.

Kollegan Johnny Andersson och jag deltog på den banbrytande Barn- och Ungdomskonferensen på Bosön 1982, tillsammans med ett 40-tal deltagare. På tåget hem väcktes tanken på att bjuda in till en nationell Barn- och Ungdomskonferens i Örebro för att sprida de nya rönen. Den genomfördes 1983 och fick ett mycket stort genomslag, med över 600 deltagare från hela landet.

Vad innebar bildandet av SISU Idrottsutbildarna?
Från att varit ensam i arbetet för utbildning främst i form av en omfattande kursverksamhet, ökade antalet medarbetare och de pedagogiska verktygen.

Ledande var Västergötland med Åke Petersson och Sture Gustavsson i spetsen. Vi och många distrikt drog stor nytta av deras föredömliga verksamhet. Så med verksamhetsledarna Roland Fjellström och Charlotta Stenhem samt skickliga medarbetare fick vi en bra utveckling av den egna verksamheten i Örebro län. Noterbart är att vi var första distrikt i landet där majoriteten av konsulenterna var kvinnor.

Bengt Wallin som rektor utvecklade ett Idrottsrörelsens eget studieförbund. Därefter tog Mikael Santoft och Håkan Danielsson över och när de lämnade efter 12 år hade SISU Idrottsutbildarna gått från att vara ett Idrottens studieförbund till att blivit Idrottens samlande utbildningsorganisation.

Du har varit ansvarig för ett flertal riksidrottsmöten, riksidrottsforum, större personalevent och andra möten?
Största utmaningen var att forma det första Riksidrottsforumet i Norrköping år 1998. Ett mål och en önskan var att få mötas under tidsenliga pedagogiska former med nya verktyg till stöd för samtal och kunskapsinhämtning. Exempelvis löstes den svåra bolagiseringsfrågan genom en ny typ av digital förankring, lett av Christer Pallin.

Forumet nådde sitt mål och påverkade därefter genomgripande idrottens pedagogiska sätt att mötas. Det var stimulerande att finna former och innehåll tillsammans med Lasse Hogedal, Camilla Hagman, Jonas Mauritzson, Charlotta Stenhem och lokalt Marie Denitton. Uppskattad moderator var, en mycket ung, Peter Jihde.

Du avslutade med att arbeta centralt på RF-SISU några år?
Utöver ansvaret för SISU Idrottsutbildarna i Örebro fick jag möjlighet att vara DF/SISU i Västmanland behjälpliga som distriktidrottschef under några år. Genom medarbetarna och med stöd av styrelsen kunde vi tillsammans vända en flerårig negativ utveckling av arbetsmiljö, ekonomi och verksamhet uppåt, på ett mycket konstruktivt och positivt sätt.

Erik Strand erbjöd mig därefter att arbeta centralt, vilket påskyndades av en trist konflikt i Örebro mellan DF och SISU, vid formandet av det gemensamma kansliet.

Uppgiften blev att starta upp ett fördjupat kvalitetsarbete inom SISU Idrottsutbildarna. Fick förmånen att årligen besöka samtliga distrikt och möta alla anställda för en uppföljning av ekonomi och verksamhet. En framgångsfaktor var att arbetet var väl förankrat i FS och RS med ett aktivt stöd från generalsekreteraren Erik Strand och därefter Birgitta Ljung. Karin Karlsson var ansvarig när jag främst arbetade tillsammans med Malin Andersson och Peter Eriksson. Peter och jag arbetade fram nyckeltal för distrikten vilka var och är centrala för en bra uppföljning av verksamheten, både för hela landet som distrikt- och kommunvis.

Uppdrag inom idrotten som betytt mycket för dig?
Det var intressant och givande att som personalrepresentant ingå i SISU:s förbundsstyrelse. Gav en exklusiv inblick i hur viktiga frågor tas fram och bearbetas, på högsta nivå, innan beslut i FS eller RS. Imponerades av Karin Mattssons förmåga att vara insatt och påläst i varje enskilt ärende.

Uppgiften som coach för olika landslag i tennis internationellt var inspirerande och utvecklande såväl sportsligt som kulturellt. Har varit i ett 60-tal olika länder, i alla världsdelar.

Är det någon fråga inom idrotten som särskilt berör dig?
För mig har idrotten alltid varit ett medel för såväl en idrottslig som mänsklig utveckling. Idrottens viktigaste fråga är att det finns kunniga ledare som på idrottens alla nivåer kan skapa en bra miljö för en utveckling av idrottaren samt hela människan.

Vad gör du idag?
Är starkt engagerad i Örebro Läns idrottshistoriska Sällskap som jag var en av tre initiativtagarna till vid bildandet år 1985. Vi har 850 medlemmar, ett digert program med föreläsningar och träffar, en välmatad Facebook och hemsida samt ger ut tidningen Idrottsarvet. Just nu förbereder jag en utställning om löperskan Nora-Anna, en av vårt lands första och största pionjärer inom den kvinnliga idrotten.

Är passionerad av gastronomi och besöker de bästa restaurangerna i världen kombinerat med att jag skriver artiklar om mina besök samt också allmänt om mat och vin. Egna matlagningsförmågan har jag fått tid att förbättra som pensionär.

Har också tid att odla mitt intresse för musiklegenden Bob Dylan, tilldelades ju Nobelpriset i litteratur 2016.

Följer Örebro SK som varit min förening som aktiv, ledare och förtroendevald genom livet.

Vad betyder föreningen RV för dig?
En bra och trivsam länk för att positivt kunna hålla kontakten med vänner och tidigare arbetskamrater.

Kategori: Uncategorized

Kommentarer är stängda.