RV-profilen Jan Wigren

| 2020-08-19

Handboll är RV-profilen Jan Wigrens stora passion i livet.

Vem är Jan Wigren? Hur blev du intresserad av idrott och på vilket sätt har du varit aktiv och engagerad?
Jag är född 1943 och uppvuxen i Örlogsstaden Karlskrona. När de värnpliktiga i Flottan och KA 2 åkt hem för helgpermission var det tämligen tomt i staden och på dess gator. På söndags-eftermiddagarna på 50-talet kunde vi ungdomar välja att gå på biomatiné och se filmer som Tarzan och Åsa-Nisse. Annars fanns det möjlighet att gå på handboll och heja fram IFK Karlskrona i Allsvenskan. Jag valde det sistnämnda och har aldrig ångrat mitt val. Handbollen har sedan dess varit min stora passion i livet.

Jag började träna med IFK Karlskronas pojklag. Man fick bara vara tio spelare i laget på den tiden och vi var 14-15 killar. Jag tog därför på mig ledarskap. Under gymnasietiden blev jag lagledare för Läroverkets damlag i handboll. Efter studentexamen samt lumpen i Växjö kom jag in på Folkskoleseminariet i denna Smålandsmetropol.

Samtidigt som jag sedan var lärare valdes jag in i styrelsen i Växjö BK, där handbollssektionen sedan bröt sig ur och bildade Växjö HF. Tydligen fick valberedningen i Smålands Handbollförbund vetskap om att det fanns en handbollsintresserad kille i landskapet. Jag blev tillfrågad om att ingå i styrelsen och tackade ja. Jag blev ansvarig för utbildnings- och tävlingsfrågorna. Efter två år blev jag vald som ordförande i förbundet.

1976 annonserades det ut en tjänst på Svenska Handbollförbundet som utbildningskonsulent. Jag sökte och fick tjänsten, som var placerad i Idrottens Hus i Farsta. Blekingen/smålänningen Janne W. blev därmed stockholmare och fick säga upp sina uppdrag i Småland. Sedan rullade det på, på alla tänkbara sätt.

Som utbildningskonsulent fick jag inte bara organisera kurser och konferenser på olika nivåer utan även fungera som ansvarig på plats, runt om i Sverige. Steg 3 för tränare arrangeras t. ex. i Kiruna, Vålådalen, Härnösand, Bosön, Örebro och Båstad. Domarkurser för elitdomarna hölls bl a i Nässjö och Tyringe.

Dessutom har jag ända sedan gymnasietiden fungerat som frilansjournalist. Jag har då bl a haft nöjet att vara pressackrediterad på ett nästan oräkneligt antal VM- och EM-turneringar på olika nivåer samt OS i Seoul, Aten, Peking och London. Vilka minnen man har från dessa tillfällen …

Andra uppdrag som jag fick var att fungera som överledare för olika landslag, främst på damsidan. Det gällde såväl på junior- som ungdomssidan samt för damlandslaget. Då hade jag nytta av den reseledarutbildning som jag gått tidigare under fyra terminer i Växjö.

Mina sista år som anställd på Svenska Handbollförbundets kansli i Farsta var jag tävlingskonsulent och fick organisera tävlingsfrågor på olika nivåer. Jag slutade 1991 på SHF sedan vi bl a blivit världsmästare samt årets förbund. Då lämnade jag över till en yngre handbollare.

Efter det jobbade jag fyra år på Skuru IK:s kansli i Nacka och därefter sex år på BK Söders dito i Farsta. Dessutom var jag redaktör för SHF:s hemsida Damhandboll.nu och redaktör för Handboll Boken under många år.

Det har varit mycket givande och jag har lärt mig en hel del på samtliga poster. Svårt att säga vilket betytt mest för mig.

Har du någon förebild inom svensk idrott?
Jag har mött många, många mycket duktiga ledare inom idrotten. Jag har haft förmånen under årens lopp att ha nära kontakt med (nu levande) och riksbekanta: Ulf Lönnqvist, Bengt Sevelius, Lars-Åke Lagrell, Lars Liljegren och Bengt ”Bengan” Johansson bara för att nämna några. Det har varit mycket givande att lyssna på/samtala med dessa meriterade personer.

Min chef på SHF:s kansli i Farsta, Stig Gustavson (nu avliden sedan många år), måste jag nämna i sammanhanget. Denne hyperbyråkrat känner många till som då jobbade i Idrottens Hus. När jag och min arbetskamrat Claes Carlsson (medlem i RV) kom till SHF och bl a skulle avlasta Stig med protokollskrivning. Ja, då … (Stig hade nästan skrivit samtliga protokoll från kommitté- och styrelsemöten under många år).

Classe och jag, som kom från föreningslivet och hade vant oss att skriva enkla protokoll, fick genast lära oss av Stig med uttryck som ”av föreliggande material framgår att … ” och ”skrivelse, dagtecknad” o s v. När vi frågade Stig om man verkligen behöver skriva på liknande sätt, fick vi till svar:
– Ja, det måste man absolut. Beslut kan överklagas hos Riksidrottsnämnden och då måste man formulera sig så här.

Det var bara för Classe och mig att rätta oss efter Stigs direktiv.

Är det några frågor inom idrotten du särskilt brinner för? Några iakttagelser du gjort?
Jag kan bäst uttala mig om handbollen. Det är viktigt att alla intresserade barn, såväl flickor som pojkar, kan/får deltaga i verksamheten. När föreningarna planerar för träningstider inom sig, bör man t ex inte lägga Bollskolans träning kl 08 på lördagsmorgonen. Det har hänt på vissa håll och då har barnen inte fått chansen att medverka. Det är knappast några föräldrar som så tidigt orkar ställa upp med bilskjuts. Sovmorgon då är behövlig och prioriteras.

Dessutom bör inte ungdomslagen toppa sina trupper alltför tidigt vid matcher. Låt barnen få utvecklas i lugn och ro.

Det är också viktigt att ungdomarna får se sina representationslag i klubben spela seriematcher för att inte minst se och lära. Vissa föräldrar har då svårt att även köra sina barn vid dessa tillfällen varje gång. Det räcker ofta vid två träningstillfällen i veckan. Kanske ledarna i respektive ungdomslag bör göra upp ett körschema med föräldrarna som turas om att köra och samåkning kan ske.

Vid A-lagens matcher är det bra om sektionen kan göra något trevligt för åskådarna. Om det finns möjlighet till en A- och B-hall kan A-lagen få värma upp i den stora hallen, medan något intressant/ roligt samtidigt sker i B-hallen. Sedan strålar man samman i matcharenan och höjer stämningen där.

Idrotter som du följer i dag som åskådare eller i media?
Givetvis tar handbollen en övervägande del av mitt intresse. Glädjande har just denna sport fått större utrymme i TV under senare år med stort underhållningsvärde.

Vidare har jag ända sedan Östers IF:s framgångar i Allsvenskan på 70- och 80 talet följt spelet i högsta serien såväl på plats som i TV. Landskamperna icke att förglömma.

På 80-talet var vi ett gäng som såg alla Finnkamper i friidrott såväl på Stadion som i Helsingfors. Då var det riktiga högtidsstunder att sitta på läktaren. Intresset för just friidrott har hållit i sig sedan dess. På senare tid har det mest inskränkt sig till DN-galor på Stadion.

På senare tid har ju skidskytte blivit en suverän TV sport med mycket högt underhållningsvärde. Jag har dock aldrig sett en tävling live i denna gren. Det kommer kanske framöver, kan man hoppas.

Hur håller du dig själv i form?
Nu för tiden blir det mest långa promenader och cykelåkning. Jag saknar de tillfällen som vi hade på måndagar och onsdagar i Folksams gymnastiksal i Idrottens Hus i slutet av förra seklet. Då hade vi först gymnastik och sedan spelade vi innebandy med Folksam-gubbarna. Hårda fighter förekom mellan idrottsfolk på ena sidan och Folksam, förstärkt med Lasse Allert, i motståndarlaget. En och annan tryckare utdelades då …

Vad ser du mest fram emot under närmaste året?
Dessa rader kommer till på försommaren under coronakrisen. Det mesta av liveidrotten har ju inte kommit till stånd under våren och försommaren. Inom handbollen blev det inget SM-slutspel och landskamper mm har skjutits upp. De stora ungdomsturneringarna Partille Cup på Heden i Göteborg och Eken Cup på Gubbängsfältet i Stockholm har ställts in. Tråkigt!

Förhoppningsvis kommer all idrott att komma igång igen framöver och allt blir som vanligt. Vidare att alla klubbar och förbund som drabbats får ordning på sin ekonomi igen.

När blev du medlem i Riksidrottens Vänner och vad har föreningen betytt för dig?
Jag har varit med i RV sedan 2010. Det har varit tio intressanta och trevliga år med att träffa gamla arbetskamrater och vänner, vilka man inte har sett på många år.

Inte minst var ju 100-årsjubileet på Bosön en högtidsstund. Jag hade nöjet att vara med i det vinnande laget i frågesporten. Jag kan väl avslöja, att utan Ture Widlunds enorma kunskaper hade vi inte tagit hem segern. När vi ska fira 110 år får vi klara oss utan TW, som nu är avliden.

Jag ser också fram emot nya intressanta föreläsningar och studiebesök.

Kategori: Uncategorized

Kommentarer är stängda.