Sven von Holst har en diger meritlista inom såväl simning som skidor. Inom simningen har han varit verksam som såväl aktiv som ledare. Åren 2003 till 2014 var han ordförande i Svenska Simförbundet.
Hur blev du intresserad av idrott när du var ung och på vilket sätt har du varit aktiv eller engagerad?
Jag har alltid varit mycket intresserad av idrott och är det alltjämt. Som liten grabb skaffade man sig förebilder från olika idrotter. Jag följde idrotten via Radio och TV. OS 1956 gick i Melbourne. Jag satt då på Stadions läktare och tittade på hästhoppningen som detta år hade förlagts till Stockholm då Australiens karantänbestämmelser inte tillät hästarna att komma in i landet. Det var en stor upplevelse för en liten grabb att titta live på en idrottsgren i de Olympiska Spelen.
Vem är Sven von Holst?
En helt vanlig kille född 1948 och uppväxt i Djursholm. Flyttade till Falun 1974 efter skid-VM samma år. Då hade jag nyligen tagit en Pol. magexamen med företagsekonomi som huvudämne på universitetet.
I Djursholm började jag simträna regelbundet från 13 års ålder. Jag var uppväxt vid Ösbysjön ett stenkast från bostaden. Vintertid tränade jag tillsammans med kompisar i Vasaskolans lilla bassäng på 12,5 m, vilket bl a gjorde att jag blev en riktig fena på voltvändningar. Som tränare hade jag Lennart ”trean” Forsström som var oerhört engagerad och nyfiken att testa nya idéer.
I Stockholm blev min hemmaklubb SKK. Självaste Arne Borg var den mest kände snabbsimmaren, dock långt före min aktiva period.
1962 vann Sverige EM-guld på 4×200 m lagkapp och de blev snabbt mina förebilder. I laget simmade Mats Svensson, Hans Rosendahl, Lars-Erik Bengtsson och Per-Ola Lindberg.
Berätta om dig själv och ditt yrkesliv.
Jag fann mig tillrätta mycket snabbt i Falun och Dalarna. Träningsmöjligheterna var bättre än i Stockholm och p g a av de korta avstånden mellan simbassäng, jobbet och hemmet gick det lätt att kombinera min aktiva karriär med jobbet.
Jag debuterade 1962 i u-landslaget mot forna Östtyskland, där jag vann 400 frisim och blev utsedd till bäste pojkinsats. Jag var därmed övertygad om att jag skulle bli en bra simmare.
Under de kommande 10-15 åren blev det många landskamper, deltagande i EM, VM och OS i Mexico City 1968, där jag tyvärr drabbades av Montesumas hämnd med en rejäl magsjuka som följd och jag kunde inte uppnå den nivå jag borde ha gjort. Men att deltaga i ett OS var en enormt stor grej som gav minnen för livet.
Jag fick aldrig några individuella medaljer från de stora internationella mästerskapen, men det blev flera finaler och många nya svenska rekord.
Jag blev utsedd till lagkapten och det var en ärofylld uppgift som inledde min ledarbana. Mitt sista lopp som aktiv gjorde jag i 6-nationers 1975, då 27 år gammal och blev tvåa på 200 individuell medley.
Jag bildade familj med hustru Lisa och vi har tre barn och sex barnbarn som alla är involverade i olika idrotter. Jag har alltid haft stor stöttning från min familj för att möjliggöra ett omfattande idrottsengagemang.
Senare i livet verkade jag som ordförande i Svenska Simförbundet under åren 2003-2014. Jag har också arbetat inom Europeiska Simförbundet LEN under perioden 2009-2021, varav dess vice ordförande i åtta år.
Jag började åka längdskidor som motionär och genomförde En Svensk Klassiker 1974/75 och det har sedan dess bl a blivit 41 Vasalopp för min del. Att få åka Vasaloppet, simma Vansbro, cykla Vättern och springa Lidingöloppet tillsammans med sina barn var en extra stark och kul upplevelse.
Jag blev 1976 av Svenska Simförbundet utsedd till Simkommittéordförande med huvudansvar för landslagen, tillika den förste förbundskaptenen i simning, då en ideell syssla. Jag hade ju mitt civila arbete som gav mig lön.
1977 stod Sverige som värd för EM i simning/simhopp i Jönköping. En omfattande förändring av uttagningsreglerna genomfördes, så att tre veckor före EM, när SM genomfördes blev samtliga ettor och tvåor från SM-finalerna direktkvalificerade för EM-start.
Nymodigheten fick ett blandat mottagande, men jag kände att det fanns en klar uppslutning till att det skulle vara färska meriter som styrde uttagningarna och inte gamla meriter.
EM 1977 blev en stor succé för oss som hemmanation med våra fyra medaljer, 25 finalplatser och 25 svenska rekord. En ny yngre generation aktiva hade fått sitt genombrott.
Åren 1978-1984 var mycket framgångsrika år för simlandslaget.
Jag tyckte nog själv att jag gjorde större nytta som ledare efter att jag lagt badbrallorna på hyllan.
Längdskidor blev alltmer intressant och jag blev i slutet av 1980-talet invald i Vasaloppets styrelse och kort därefter ordförande i Vasaloppets Marknads AB, ett ideellt uppdrag som jag innehade i 30 år.
1984 blev jag nominerad och invald i SOK:s styrelse där jag verkade i 12 år, de sista åtta åren som dess vice ordförande.
Jag blev utsedd till Chef de Mission vid de Olympiska Spelen, vinter och sommar 1988 och 1992, samt ansvarig för SOK:s sponsor- och hedersgästprogram vid OS 1994 och 1996.
Under åren 1985-2015 var jag invald som ledamot i Svenska Dagbladets Bragdnämnd.
Det var naturligtvis oerhört intressanta och stimulerande år, som gav ytterligare värdefulla erfarenheter.
När Falun 1993 arrangerade sitt VM, nordiska skidgrenar blev jag utsedd till högste ansvarige de två sista åren, en utmaning och roligt uppdrag.
När Svenska Skidförbundet och Falu kommun ansökte 2010 om att få arrangera skid-VM, nordiska grenar (längd, backe och nordisk kombination) blev jag tillfrågad om att leda kampanjarbetet. När så Falun vann FIS omröstning blev jag utsedd att leda arbetet med planering, genomförande och avveckling av skid-VM 2015, ett av de roligaste uppdragen jag haft. Falun 2015 var något mycket speciellt. Tillsammans med härliga och kompetenta medarbetare gjordes ett förnämligt arbete och ett starkt ekonomiskt resultat på 47 MSEK uppnåddes.
Jag är glad och stolt över att jag fått alla dessa förtroendeuppdrag inom idrotten.
Numera har jag begränsat mina ideella idrottsuppdrag till ett ordförandeskap i Beyond Skiing Foundation AB.
I det civila arbetet har jag varit lyckligt lottad genom att jag givits möjligheter att ta på mig tidskrävande uppdrag i idrottens tjänst. Jag har arbetat för skogsindustrikoncernen Stora Enso i dryga 25 år med olika arbetsuppgifter som chef för kommunikation, marknadsföring och försäljning i huvudsak. Jag har i yrkets tjänst rest världen över och fått många fina vänner, precis som det internationella idrottsarbetet givit.
Idrottsmeriter som aktiv:
10 SM-guld simning (inkl. lagkapper)
Deltagit på tre EM, två VM, ett OS
Vunnit VM i Masters och blivit militär världsmästare
Vunnit Vansbrosimningen tre gånger
Mottagit Prinsens plakett
Utmärkelser som ledare:
Årets idrottsledare 1980
Kungens medalj 8:e stlk 1981
Kungens medalj 12:e stlk och högblått band 2016
Hur ser idrottens framtid ut i Sverige/världen? Utmaningar?
Rent allmänt ser det väl skapligt ut, men det borde kunna bli än bättre. Vi behöver fler idrottsanläggningar som kan ta emot alla intressenter, från ungdomar till äldre. Idrott, hälsa och motion måste få en större plats i skolan och i samhället.
Det blir allt svårare att engagera ideella krafter, de som är så viktiga och många gånger en förutsättning för idrottslig utveckling och att genomföra större event.
Pengar kommer in i fler idrotter och det är tudelat. Makten ges ofta till dem har ekonomisk uppbackning. Men det är också bra för de aktiva som kan satsa på sin idrott om man erhåller ekonomiskt stöd.
Vilka idrotter är du mest intresserad av idag?
Jag är mycket allmänt intresserad av idrott. Simning och längdskidor ligger varmt om hjärtat. Skidskytte blir alltmer intressant och lagsporterna fotboll, ishockey, handboll m fl är starka och drar till sig mångas intresse, så även mitt.
Följer du idrotten i TV och tidningar och som åskådare vid tävlingar?
Hyggligt idag, kanske inte som förut, men det blir en hel tack vare tidningar, och att radio och TV sänder mycket.
Sysslar du själv med någon form av idrott/motion idag? Hur håller du dig i form?
Jag motionerar och försöker hålla en hygglig nivå genom att simma, åka skidor, gå på gym och ibland långpromenader.
Vad tycker du är idrottens största utmaning/-ar i dagsläget?
Penningsituationen, mygel och filmningar, samt den alltför dåliga jämställdheten.
Vad engagerar dig idag?
Ta del av utvecklingen i stort runt om i samhället. Känner stor oro för klimatkrisen.
Vad ser du fram mest emot under det närmaste året?
Följa med i barnens och barnbarnens vidareutveckling.
Vilka tre idrottskvinnor/män, nu aktiva eller historiska, skulle du vilja ta en fika med nästa vecka?
Sarah Sjöström, Therese Alshammar, Anna Lindberg, Pär Arvidsson, Bengt Baron och Per Johansson, alla simmare för att diskutera deras syn på elitidrott idag och ta del av deras civila inriktning.
När blev du medlem i Riksidrottens Vänner – och vad betyder föreningen RV för dig?
Det var många år sedan och jag kommer inte ihåg vilket år. RV har en stor och viktig uppgift att fylla. Kontakten och vänskapen med andra idrottsmän och kvinnor betyder mycket för väldigt många.