RV-profilen Kerstin Karlsson har haft ideella uppdrag på såväl föreningsnivå som inom distrikt och central organisation. Fotboll och orientering är hennes idrotter. Sina minnen och erfarenheter har hon också samlat i boken “Min bana inom idrotten” – från frivillig funktionär till föreningsledare, förbundsordförande och tillbaka.
Vem är Kerstin?
Min bakgrund inom idrottsrörelsen är främst som ideell ledare. Dels inom fotboll och dels inom orienteringsrörelsen. Själv har jag inga guld, silver eller brons inom vare sig fotboll eller orientering. Men – inte är jag ledsen för detta. Jag bär med mej många, många år av erfarenhet, som än idag är goda att plocka fram i samtal med såväl människor inom idrotten som utanför. Vid nyligen fyllda 76 år, är det bl a just minnen som förgyller delar av tillvaron.
Familj
I vardagen bor jag i ett trivsamt radhus i Halmstad med min man. Delar av fritiden ägnar jag åt vår lilla trivsamma trädgård. Hitta Ut kartan ligger på en hylla i hallen när den inte nyttjas. Cykelutflykter i närområdet är också kul. Senast en tur ut till Hallands 3-Dagars i orientering.
Hur blev du intresserad……
Våra tre söner, som i slutet av 70-talet lockade med oss in i idrotten är sedan många år utflugna. Dels engagerade vi oss inom en fotbollsförening som ledare och senare inom orienteringsklubben Halmstad OK, där jag fortfarande är medlem. Här lämnade jag min sista uppgift som revisor vid senaste årsskiftet.
Hur ser din yrkes/ledarbana ut?
Mina yrkes-/ledarbanor har gått parallellt med varandra. Under cirka 25 år hade jag chefsroller inom arbetsförmedlingssektorn. Samtidigt hade jag ideella förtroendeuppdrag inom samtliga nivåer inom idrotten, såväl på föreningsnivå som inom distrikt och central organisation. Oj – vad jag for runt i Sverige under 90-talet. Det som främst betytt mest, är nog då jag fått förtroendet att representera idrottsrörelsen gentemot övriga samhället. Exempelvis som ledamot i dåvarande Föreningen Skogen, i Milleniekommittén, i jämställdhetsarbete såväl inom idrottsrörelsen som i samhället i övrigt. Här tänker jag främst på ett Mentorprojekt för kvinnliga aktiva ledare på central nivå inom orienteringen. Det har också blivit en bok ”Min bana inom idrotten” – från frivillig funktionär till föreningsledare, förbundsordförande och tillbaka, som gavs ut 2021.
Speciellt betydelsefullt idrottsminne
Jag var den första kvinnliga ordföranden inom Svenska Orienteringsförbundet. Jag kan känna viss stolthet för detta idag. Så kände jag inte under senare delen av 90-talet. Jobbet skulle bara utföras, oavsett om det bestod av att ha ett mycket meriterat förbundskansli i ryggen eller om det handlade om att resa omkring i landet på SM, Distriktskonferenser och möta de verkliga eldsjälarna, som inte alltid hade samma bild av kartan som jag själv hade. Med en styrelse där var och en av ledamöterna hade hur mycket erfarenhet som helst, men från olika delar i tillvaron och på olika nivåer inom orienteringen, var det inte alltid enkelt att ta sig från ena kontrollen till den andra. Som regel kryddade vi jobbet med mängder av kreativa aktiviteter, vilket passade mej bra. Alla gillade inte detta. M a o inte hela tiden blodigt allvar.
Möten som betytt en hel del för mej genom åren har bl a varit att regelbundet få träffa de som fanns med före min ledartid och som jag fortfarande träffar varje år. En grupp kvinnor som verkat inom svensk orientering på central nivå. Bl a återfinns Marianne Söderberg och Ingegerd Lusensky med i denna grupp, även de medlemmar i RV. Ett härligt gäng med många, många värdefulla minnen från idrotten.
Förebild?
Här fastnar jag. Det finns självklart hur många som helst inom idrotten, men eftersom jag aldrig själv haft som mål att bli idrottsstjärna så har inte någon särskild person funnits i mina tankar. Jag vill dock lyfta fram Marita Skogum som lyckats i såväl sin idrottskarriär som i sitt yrkesliv på ett alldeles fantastiskt sätt.
Är det något jag vill ändra på….
Att ändra på något inom idrotten är inte alltid särskilt lätt. Mycket bygger på gammal tradition och dessutom får man ofta skruva flera extra varv för att åstadkomma förändring. Det är skillnad på ideellt ledarskap och det som har koppling till ledarskap, chefskap. Men – dagens läktarvård i de större fotbollsmatcherna har jag svårt för att acceptera, trots att jag gillar fotboll. Tyvärr äger som bekant inte idrottsrörelsen och fotbollen detta elände själva.
Ett annat område som bör kunna väcka bra diskussioner är hur RF/SISU och de stora pensionärsorganisationerna kan samverka framöver. Inom flera organisationer ”springer man här på samma boll”. Dock har vi begränsat med ex idrottshallar, ledare och pengar att hantera och fördela. Bara som ex har man inom SPF Seniorerna åtta olika riksmästerskap som genomförs från maj till oktober. Jag tror här finns vinster att göra om alla bjuder till.
Vilka idrotter är jag mest intresserad av….
I min vardag följer jag mest fotbollen och självklart just nu VM Damer. Dessutom följer jag i något begränsad utsträckning golf, orientering och skidor.
Hur håller du dej själv i form?
För egen del tillåter hälsan, cykling, promenader, lite golf och lättare inomhusträning med ex Sofia.
Vad ser du mest fram emot….
Som så många andra som får frågan blir det vanliga svaret att få ha hälsan. Men – självklart att svensk idrott får utvecklas i den takt man orkar med och att våra två fotbollsklubbar i Halmstad, HBK och IS Halmia lyckas bra framöver såväl på dam- som herrsidan.
Jag vill också inom RV ge Kalle Overgaard, Halmstad ett särskilt erkännande för att han som eldsjäl verkar för att vi hallänningar berikar oss nu och framöver med olika idrotters verksamhet genom studiebesök i hela Halland. Såväl inom vintersporter som sommarsporter. Allt sker inte i Stockholm, om någon trodde detta.
När blev du medlem….
Jag minns inte när jag blev medlem i RV men det är ganska många år sedan. (Red anm: 2017)