Vem är Håkan Sundström?
– Född 1947, uppväxt i Åre (1948-55) och på Frösön (1955-68). Studenten på Wargentinsskolan i Östersund 1967. Jag började fuska som journalist under gymnasieåren som radskrivare på Östersunds-Posten med curling och ishockey på vintern och fotboll under sommarhalvåret. Var volontär (=sommarvikarie) på Nya Norrland i Sollefteå sommaren 1966 och frilansade där på fritiden under min militärtjänst på I 21 1967-68. Sommarvikarie på Länstidningen i Östersund 1968 och sedan misslyckade universitetsstudier i Stockholm läsåret 1968-69. Sommarvikarie och sedan frilansare på Förenade Landsportstidningar i Stockholm 1969-70 och sedan vikarie på Dagens Nyheter 1 juni t o m 30 november 1970. Fast anställd som reporter på TT, Tidningarnas Telegrambyrå i Stockholm från 1970 till 1982. Från 15 augusti 1982 t o m 31 augusti 2012 generalsekreterare på Svenska Curlingförbundet.
Varför valde du att bli yrkesarbetare inom idrotten?
– Jag blev tidigt ledare inom idrotten. Var under gymnasiet med om att bilda Curlingklubben Wargen i Östersund och blev vald till sekreterare. Jag var också ordförande i Wargentinsskolans Idrottsförening i andra ring 1965-66.
Efter flytten till Stockholm kom jag med i Sundbybergs Curlingklubb där jag var sekreterare, ungdomsledare och ordförande i olika tidsperioder. Svenska Curlingförbundet engagerade mig 1972 som ideell ledamot i tidningskommittén och senare i juniorkommittén och utbildningskommittén. Åren 1979-82 var jag ledamot av styrelsen och när den gamle generalsekreteraren skulle pensioneras 1982 blev jag tillfrågad om jag ville ersätta honom. Som ideell ledare under många år kändes det som om jag fick ett proffsanbud. Få betalt för det man gjorde helst under sin fritid!
Vilka är dina egna aktiva idrottsmeriter?
– Som barn aktiv tävlingsåkare i Åre Slalomklubb och Östersund-Frösö Slalomklubb. Sedan fotboll i Frösö IF innan jag som 14-åring 1962 började spela curling i CK Oden i Östersund. Bytte sedan till ungdomsklubben CK Wargen och från 1969 har jag varit med i Sundbybergs Curlingklubb.
Främsta meriter är JDM-guld för CK Oden 1966 och seger i Div II med Sundbyberg 1976. Skulle ha spelat Elitserien men valde att satsa på TT-uppdraget att bevaka alpina världscupen under december 1976.
Har du några engagemang inom idrotten idag och utövar du någon form av idrott/motion/tävling?
– Inom curlingen är jag med i tävlingskommittéerna i både Sundbybergs CK och Svenska Curlingförbundet. Jag är också sedan 2013 ordförande i Sveriges Olympiahistoriska Förening. Trevligt uppdrag att få arbeta med många idrotter då jag alltid haft ett brett idrottsintresse och i synnerhet för de olympiska idrotterna.
Jag spelar fortfarande curling men nöjer mig med att spela lunchcurling på onsdagarna med veteranerna i Sundbyberg. Mina dåliga knän klarar bara en match i veckan. Men jag rehabtränar på gym med hustrun 2-3 gånger i veckan samt gör regelbundna promenader. På sommaren mycket gräsklippning och annat trädgårdsarbete på landet utanför Västerås.
Är det något utöver ditt idrottsengagemang som du särskilt brinner för och som du ska engagera dig i de närmaste åren?
– Jag och hustru Inger har börjat med släktforskning. Spännande att hitta gamla släktingar på nätet när man går igenom gamla kyrkböcker.
Ideellt ledarskap är ett av fundamenten för idrottsrörelsen. Är det så i dagens curling och hur ser du på förutsättningarna för det i ett framtidsperspektiv?
– Praktiskt taget alla ledare i våra curlingklubbar jobbar ideellt och så kommer det att vara många år framåt. Endast några få anläggningar med omfattande uthyrning av banor dagtid har anställd intendent som sköter is, instruktion och administration av uthyrningsverksamheten.
Curling är stenkul vart fjärde år – lär du ha sagt. Med det stora medieutrymmet curlingen får varje vinter OS – hur har och hur bör det förvaltas?
– Curling är stenkul varje år men riksmedia upptäcker det bara vart fjärde år. Landsortspressen bevakar vår sport varje säsong. Men visst har OS-framgångarna mycket verksamt bidragit att Anette Norberg numera är en kändis i många sammanhang, inte bara i idrott. Men det är viktigt att våra lag i OS, VM och EM fortsätter att vinna medaljer och våra klubbar och förbund fortsätter att hålla media informerad om vad som händer på svenska och utländska curlingisar.
Vilka tre nu levande eller historiska idrottskvinnor/män skulle du vilja träffa för att ta en fika med?
– Jag är AIK-are och hade som idol på 50-talet Kurre Hamrin. Han är snart den ende av 1958 års VM-hjältar som är i livet.
Sedan Patrik Sjöberg. Jag var med i höjdhoppskurvan på Stadion 1987 när Patrik satte sitt världsrekord.
Som gammal slalomåkare vore Pernilla Wiberg kul att träffa.
Du är relativt ny som RV-medlem (2014). Vilka förväntningar har du på ditt medlemskap i RV?
– Jag blev glad när jag blev tillfrågad om att bli RV-medlem. Jag ser medlemskapet som en fin möjlighet att bibehålla kontakter och gemenskap med kolleger och vänner som jag lärt känna under mina många år i idrotten.
Nu förväntar jag mig ett trevligt jubileumsår i två 100-åriga organisationer, Riksidrottens Vänner och Svenska Curlingförbundet.