RV och Guldklubben Skåne* arrangerade gemensam Vårträff i Malmö den 5 maj. Drygt 25 intresserade deltog i heldagen som hade syftet att visa Malmös höjdare. Malmös nya höjdare skulle dagen också kunnat kallas – ingen av de ”höjdpunkter” som besöktes är äldre än tio år.
Under de senaste 20-25 åren har Malmö förvandlats från en av landets allra mest markanta och betydelsefulla industristäder till en betydande kunskapsstad. Så till den milda grad att närbelägna universitetsstaden Lund på många områden inte bara känt konkurrensen utan också tvingats se sig passerad. Omvälvningen är tydligast på den del i centrala Malmö där så nära i tiden som för omkring 50 år sedan världens nionde största varvsindustri, Kockums, med 60 000 anställda fanns. Det forna varvsområdet sjuder i dag av ett helt annat liv och luften fylls av helt andra ljud än då nithammare och svetslågor var det som gav liv.
En del av Kockums gamla varvsområde kallas nu för tiden Universitetsholmen. Malmö högskola har i dag kring 24 000 studenter inskrivna medan de som sysslar med fartygsindustri kan räknas i hundratal.
I takt med omvandlingen från industri- till kunskapsstad har det kommit till en rad nya verksamheter. Till långt fram i mitten av 1900-talets andra hälft var stora internationella idrottsevenemang sällsynta i Malmö. Baltiska spelen 1914 var det största idrottsevenemang som ägt rum i staden innan stadens styrande insåg att stora idrottstävlingar var ett sätt att öka Malmös mervärde. VM i fotboll 1958, VM i speedway, VM i bowling, VM i badminton och historiens enda
separata VM i gång (gången faller i det internationella programmet under friidrotten) och EM i bordtennis var de största händelserna innan stadens genombrott som arrangemangsstad kom med EM i fotboll 1992.
Sedan har det bara fortsatt. Men för att kunna vara med och konkurrera om de riktigt stora begivenheterna krävdes nya, större, bättre och modernare anläggningar. I det sammanhanget inträffade det som kan ses som en hjälp från ovan: beslutet om att bygga en fast förbindelse till Danmark, Öresundsbron, togs. Vilket innebar att det snabbtillgängliga upptagningsområdet fick ett tillskott med några miljoner människor. I dag reser du nästan lika fort från centrum av Köpenhamn till exempelvis områdets största inomhusarena (Malmö Arena med plats för 13 500 åskådare) som från Lund, beläget dryga 15 kilometer från Malmös centrala delar. Följden har blivit att Malmö under kort tid stått som värd för såväl VM i handboll, junior-VM i ishockey, EM i fälttävlan som Eurovisionsschlagern – med betydande inslag av åskådare skattskrivna i Danmark på läktarna.
På köpet har Malmös storklubbar fått såväl bra som kapacitetskraftiga arenor till sitt förfogande. Malmö Redhawks spelar sina hemmamatcher i ”Percys arena” som templet i Hyllie kallas i folkmun – i verkligheten åtta minuter från Malmö C med tåg. Exakt lika lång tid tar det om man vill fortsätta
med tåget ytterligare en hållplats, till Nordens största flygplats, Kastrup.
Deltagarna i Vårträffen fick träffa byggherren och idégivaren till Malmö arena, Percy Nilsson som på sin meritlista också har ett mångårigt ordförandeskap i Malmö Redhawks.
Knappa två kilometer norrut väntade Anders Lindsjö, arenachef i Malmö FF:s Swedbank Stadion. Också här fick vi se såväl innandöme som plan men också bekanta oss med Malmö FF:s 104-åriga historia. Föreningen håller på att arrangera ett eget museum med bilder, material och inte minst erövrade priser.
Skånes Idrottsförbund är hyresgäst i Swedbank Stadion och nyutnämnde distriktsidrottschefen Patrik Karlsson berättade i sitt kanslis sammanträdesrum om skånsk idrotts verksamhet men också om de idéer som ska se till att Skåneidrotten fortsätter utvecklas för att nå nya framgångar.
I samband med besöket hos Skåneidrotten passade RV:s ordförande Kerstin Rosén på att dela ut det stipendium ur Olga och Gösta Olanders minnesfond som 2013 tillföll Frida Lundh (handikappidrott/bordtennis) för bland annat hennes två junior-SM. Frida berättade då att deltagande i Paralympics är ett av hennes stora mål.
Dagens sista ”kontroll” låg ännu en bit längre norrut, stadens nya landmärke, 190 meter höga Turning Torso i den ännu inte färdigbyggda stadsdel som heter Västra hamnen. Från 53:e våningen i det skruvade huset såg vi långt åt alla håll. Danmark (Köpenhamn) tycktes nästan ligga under oss. I sydväst skymtade trots inte helt klar sikt Möns klint, halvvägs till Tyskland och i nordväst kunde
Kullaberg, sju mil avlägset, anas. Husets säkerhetschef Jan Andersson berättade för oss om allt från första spadtaget till nu: om hissar som rör sig 18 kilometer i timman, om husets översta våning som om stormen når upp i tyfonstyrka rör sig 30 centimeter till alla säkerhetsåtgärder som krävs för att Turning Torso ska vara ett ovanligt vanligt hus. Ett hus som inte ger stockholmare och göteborgare någon ro – vem ska hinna först med att färdigställa en byggnad som når över 190 meter?
Roger Gottfridsson
* Guldklubben Skåne samlar de skåningar som erhållit RF:s guldtecken och har cirka 70 medlemmar.