Närmare 50-talet RV-medlemmar samlades torsdagen 26 november på GIH i Stockholm för traditionellt årsmöte. 99 gånger har föreningen genomfört detta årliga möte så nu står ett jubileumsår för dörren.
Kerstin Rosén och två av stipendiaterna.
Med handslag, kramar och ryggdunkningar hälsade årsmötesdeltagarna på varandra och i ett uppsluppet mingel bekantade vi oss med kända och okända idrottskamrater. Av samtalen framgick att det är mycket återseendets glädje som präglar en årsmötesträff i RV.
Så följde stipendieutdelningen då åtta olika stipendier skulle delas ut. På annan plats kan man läsa om vem som tilldelats vilket stipendium.
RV:s eget stipendium till en idrottsledare ”vars ledarinsatser verksamt bidragit till den svenska idrottsrörelsens utveckling” överlämnades till Karin Mattsson Weijber för uppskattade insatser som ordförande för RF. Mottagaren av RV-stipendiet ska enligt statuterna skänka stipendiesumman vidare till ett ändamål som ligger vederbörande varmt om hjärtat. ”Jag har tre idéer just nu, berättade Karin, och det hamnar i nog en jämtländsk förening.
Karin Mattsson Weijber och Kerstin Rosén
Årsmötesförhandlingarna lotsades skickligt igenom av Christer Pallin, RF:s chefsjurist. ”Jämfört med andra årsmöten är det här en barnlek”, sa Christer och avsåg då knappast den relativt höga medelåldern i församlingen. Torsten Friberg, RV:s sekreterare, fick förtroendet att föra protokoll.
Styrelsen presenterade utförligt verksamhetsberättelsen, som finns publicerad i Höstbulletinen. Lars Olof Rydh, matrikelansvarig och adjungerad till styrelsen berättade om hur vi försöker hålla ordning på våra 330 medlemmar – (på papper och i datavärlden). Lämna din e-postadress löd uppmaningen och glöm inte meddela när du ändrar din adress!
Skattmästare Bengt Carlsson förklarade den ekonomiska redogörelsen så att alla var nöjda och revisorsuppleanten Rune Lidholm läste de magiska revisorsorden om ansvarsfrihet för styrelsen. Och så blev också beslutet.
Styrelsen informerade om det kommande 100-årsfirandet, som nu är spikat till fredagen 25 november 2016 med årsmöte, jubileumsprogram och festmiddag på Bosön. Styrelsen vill avsätta 150 000 kronor för jubileet, vilket ingen invände mot.
Styrelsen har också arbetat med att förändra stipendierna så att de blir mer anpassade till dagens verklighet. Stipendieansvarige Nils Rune Nilsson berättade om tänkta planer men beslut kommer att fattas kommande år.
Beslut på oförändrad årsavgift 100 kr blev det med ett resolut klubbslag.
Den helt nya valberedningen föreslog omval för de tre platser som var aktuella i styrelsen. Kerstin Rosén valdes till ordförande på ett år och Torsten Friberg och Nils Rune Nilsson fick förtroende för ett tvåårigt mandat.
Så avslutades föreningen Riksidrottens Vänners 99:e årsmöte.
Björn Eriksson tar plats på scenen
Direkt efter årsmötet var det dags för Björn Eriksson, ordförande i RF och SISU Idrottsutbildarna, att ta plats på scenen.
Och plats det tar han den gode Björn! ”Vad vill en ny ordförande?” – var rubriken. Och att det är mycket han vill stod helt klart efter en dryg halvtimmes kraftfull utläggning av Björn.
”Det är kul, trevligt och roligt att vara ordförande”. Ända sedan Björn var portföljbärare till AIK:s store man Lennart Johansson har det varit en fröjd att jobba med idrott. Förbundsordförande i Skidskytte och Friidrott, Riksidrottsstyrelsen i fyra år och huliganutredare m m – uppdragen har varit många.
Björn berättade att han har stora ambitioner att driva igenom de beslutade projekten som RF och SISU-stämmorna beslutet men att han också har en egen agenda att jobba med. Att samhället (stat-kommun) har ett ”muntligt” kontrakt med idrottsrörelsen som kan formuleras:
– alla ska få vara med – vi ska ta många medaljer – fixa spännande mästerskap.
Men också att vi lever i en verklighet med mycket diskussion om vad föreningsidrotten kan åstadkomma. Vad kan vi bidra med för ökad folkhälsa? Hur kan vi vara ett alternativ till de som vill vara med men inte ser tävling som motiv för deltagandet.
Idrotten beskrivs ibland som en triangel med en bred bas av barn- och ungdomsidrott som snabbt smalnar av genom att många lämnar på väg till elitnivån. Den nya parollen är: Från triangel till rektangel! Vilken utmaning!
Björn avslutade med att avslöja att han likt Moses hade tio budord, dock inte huggna i sten. Om någon dryg månad avser han att tillämpa ett marknadsföringsgrepp som han utvecklade som landshövding. Det handlar om att skapa nyfikenhet kring en del ödesfrågor för idrottens framtidsfrågor. Med spänning väntar vi på vad Björn kommer att presentera och hur han som både portalfigur och lagledare ska få till alla framtida matcher idrotten ska medverka i.
Lycka till Björn och tack för en inspirerande stund du bjöd oss på.