Sök
Stäng denna sökruta.

Lasse Allert (1)

Lars Allert, ordförande i RV:s valberedning, är månadens RV-profil.

Varför blev du intresserad av idrott när du var ung och på vilket sätt var du aktiv i idrotten som ungdom?
– Påverkad av kamrater och klasskompisar blev det fotboll, simning, tennis, gymnastik, kanot samt orientering i föreningsregi. Genom skolan blev jag inspirerad och deltog i många skolturneringar i bordtennis, bandy, ishockey och handboll. Min huvudidrott var som aktiv kanot (racing), och det lyckades bli ett JSM-brons 1969 samt en sjätteplats på SM i tvåmanskajak som främsta meriter. Lite kuriöst blev jag också riksmästare i kanotorientering 1971.

Berätta om ditt yrkesval och ditt yrkesliv.
– Jag gick fackskola och utbildade mig till anläggningsingenjör (s k 25-öres), Bosöns idrottsfolkhögskola (ett fantastiskt år på alla sätt med idrott dygnet runt), idrottsinstruktör på regementet I4, konsulent i Svenska Kanotförbundet, drev och utvecklade friluftsgården Sätravallen utanför Linköping tillsammans med Bosökamraten Lars Bark, reservofficer (tre utlandstjänstgöringar varav två som sportofficer på bataljon samt ett år som observatör i Mellersta Östern), tränarlinjen på GIH, intendent på fritidsnämnden i Linköpings kommun och Riksidrottsförbundet 1990-2013 (elitidrott/utbildning, bredd/motion samt anläggningar/idrottsmiljöer.)

Vilka idrottsledaruppdrag har du varit engagerad i?
– På föreningsnivå blev det tidigt efter den aktiva perioden inom kanot och orientering (Linköping), som följdes som förälder i barnens gymnastik och friidrott (Stockholm). På distriktsnivå var jag några år engagerad inom ett SDF och även i kommittéarbete för DF (Östergötland). Nationellt blev jag som 19-åring invald i Svenska Kanotförbundets styrelse. Ordförande var då Lars Bennbäck (RV-medlem) och han blev min mentor för uppdraget. Jag verkade inom styrelse- och kommittéuppdrag under 15 år. Fick vara ledare för olika trupper till bl a Norge, Danmark, Polen, Östtyskland, Västtyskland och England.

Finns det någon eller några idrottsledare som betytt mycket för dig?
– Anders Lindstedt, Kanotförbundets ordförande under 1970-talet och dessutom i riksidrottsstyrelsen under många år, blev genom sitt ideella ledarskap och syn på etik och moral inom idrotten och samhället en god förebild. Och Roland Mattsson, min lärare och kursföreståndare på GIH, Stockholm. Hans enorma idrottsliga kunskaper, pedagogisk instruktör och verbal ordkonstnär. Trots att han var debattglad visade han även en mjuk sida.

Hur har din egen idrottskarriär sett ut som vuxen?
– Att prata om karriär kanske inte är relevant, då elitidrottsambitionen slutade redan som junior. Däremot försöker jag leva efter den fina devisen ”idrott hela livet”. Aktiv som motionär – Vasaloppet (1971, 72), Lidingöloppet (1980), Stockholm maraton (1982 – 32 grader!!), Vätternrundan (1991).
Paddlar regelbundet april/maj – oktober, nu 2017 blev det 53:e säsongen.
Motionsjoggade 2–3 gånger vecka tills för fem år sedan, då artrosknän mer eller mindre omöjliggör det längre. Orienterar några gånger per år som lunkande motionär. Förra året köpte jag ett årskort till Friskis&Svettis, för att bl a förbättra rörligheten och motverka artroser i knän.

Vad engagerar dig idag när du lämnat ett aktivt yrkesliv?
– Tre dagar efter avslutat jobb på Riksidrottsförbundet införskaffades Ossi* – en Lagotto (italiensk tryffelhund), läsa böcker, besöka kulturella evenemang, träffar med gamla arbetskamrater och idrottsorganisationer, vänner, sommarhus i Västervik.

Följer du idrotten i TV och tidningar och som åskådare vid tävlingar?
– Oregelbundet, kul att se friidrott och skidor på teve, årskrönikor, vissa speciella tävlingar typ SM-veckan, skummar DN sport, gärna OS (men har inga kabelkanaler varför utbudet blir något mindre för varje år), lite olika nyhetsbrev från idrottsorganisationer.

Vad är det bästa och vad är det mest problematiska inom svensk idrott idag?
+ Föreningarna och dess ledare, enormt engagemang, bra stöttning från samhället, det stora utbudet av idrotter/föreningar.
– Elitfixering på ungdomsidrotten, för mycket pengar, dopning, huliganer och anläggningsbrist, elitsamordningen RF-SOK.

Om du kunde träffa tre idrottare, tidigare eller nu aktiva, för en pratstund över en kopp kaffe. Vilka väljer du?
– Gert Fredriksson, Sveriges meste olympier och kanotist.
– Inga Löwdin, första kvinnan i RF:s styrelse, stark ledare inom skidor och orientering.
– J Sigfrid Edström, en gigant som idrotts- och företagsledare, bl a IOK-ordförande i sex år samt RV-ordförande i 45 år!)

Vad betyder ditt medlemskap i RV för dig?
– Att jag bibehåller kontakten med idrottsrörelsen och erfarna ledare inom olika idrotter. Kan läsa intressanta artiklar i Bulletinen. Ett mått av nostalgi samt möjlighet genom medlemskapet på något sett bidra till att stötta duktiga idrottsledare och idrottsungdomar.

* Förmodligen enda hunden som varit med på bild i Bulletinen (sommar 2015).

Lars Allert, ordförande i RV:s valberedning, är månadens RV-profil.

Varför blev du intresserad av idrott när du var ung och på vilket sätt var du aktiv i idrotten som ungdom?
– Påverkad av kamrater och klasskompisar blev det fotboll, simning, tennis, gymnastik, kanot samt orientering i föreningsregi. Genom skolan blev jag inspirerad och deltog i många skolturneringar i bordtennis, bandy, ishockey och handboll. Min huvudidrott var som aktiv kanot (racing), och det lyckades bli ett JSM-brons 1969 samt en sjätteplats på SM i tvåmanskajak som främsta meriter. Lite kuriöst blev jag också riksmästare i kanotorientering 1971.

Berätta om ditt yrkesval och ditt yrkesliv.
– Jag gick fackskola och utbildade mig till anläggningsingenjör (s k 25-öres), Bosöns idrottsfolkhögskola (ett fantastiskt år på alla sätt med idrott dygnet runt), idrottsinstruktör på regementet I4, konsulent i Svenska Kanotförbundet, drev och utvecklade friluftsgården Sätravallen utanför Linköping tillsammans med Bosökamraten Lars Bark, reservofficer (tre utlandstjänstgöringar varav två som sportofficer på bataljon samt ett år som observatör i Mellersta Östern), tränarlinjen på GIH, intendent på fritidsnämnden i Linköpings kommun och Riksidrottsförbundet 1990-2013 (elitidrott/utbildning, bredd/motion samt anläggningar/idrottsmiljöer.)

Vilka idrottsledaruppdrag har du varit engagerad i?
– På föreningsnivå blev det tidigt efter den aktiva perioden inom kanot och orientering (Linköping), som följdes som förälder i barnens gymnastik och friidrott (Stockholm). På distriktsnivå var jag några år engagerad inom ett SDF och även i kommittéarbete för DF (Östergötland). Nationellt blev jag som 19-åring invald i Svenska Kanotförbundets styrelse. Ordförande var då Lars Bennbäck (RV-medlem) och han blev min mentor för uppdraget. Jag verkade inom styrelse- och kommittéuppdrag under 15 år. Fick vara ledare för olika trupper till bl a Norge, Danmark, Polen, Östtyskland, Västtyskland och England.

Finns det någon eller några idrottsledare som betytt mycket för dig?
– Anders Lindstedt, Kanotförbundets ordförande under 1970-talet och dessutom i riksidrottsstyrelsen under många år, blev genom sitt ideella ledarskap och syn på etik och moral inom idrotten och samhället en god förebild. Och Roland Mattsson, min lärare och kursföreståndare på GIH, Stockholm. Hans enorma idrottsliga kunskaper, pedagogisk instruktör och verbal ordkonstnär. Trots att han var debattglad visade han även en mjuk sida.

Hur har din egen idrottskarriär sett ut som vuxen?
– Att prata om karriär kanske inte är relevant, då elitidrottsambitionen slutade redan som junior. Däremot försöker jag leva efter den fina devisen ”idrott hela livet”. Aktiv som motionär – Vasaloppet (1971, 72), Lidingöloppet (1980), Stockholm maraton (1982 – 32 grader!!), Vätternrundan (1991).
Paddlar regelbundet april/maj – oktober, nu 2017 blev det 53:e säsongen.
Motionsjoggade 2–3 gånger vecka tills för fem år sedan, då artrosknän mer eller mindre omöjliggör det längre. Orienterar några gånger per år som lunkande motionär. Förra året köpte jag ett årskort till Friskis&Svettis, för att bl a förbättra rörligheten och motverka artroser i knän.

Vad engagerar dig idag när du lämnat ett aktivt yrkesliv?
– Tre dagar efter avslutat jobb på Riksidrottsförbundet införskaffades Ossi* – en Lagotto (italiensk tryffelhund), läsa böcker, besöka kulturella evenemang, träffar med gamla arbetskamrater och idrottsorganisationer, vänner, sommarhus i Västervik.

Följer du idrotten i TV och tidningar och som åskådare vid tävlingar?
– Oregelbundet, kul att se friidrott och skidor på teve, årskrönikor, vissa speciella tävlingar typ SM-veckan, skummar DN sport, gärna OS (men har inga kabelkanaler varför utbudet blir något mindre för varje år), lite olika nyhetsbrev från idrottsorganisationer.

Vad är det bästa och vad är det mest problematiska inom svensk idrott idag?
+ Föreningarna och dess ledare, enormt engagemang, bra stöttning från samhället, det stora utbudet av idrotter/föreningar.
– Elitfixering på ungdomsidrotten, för mycket pengar, dopning, huliganer och anläggningsbrist, elitsamordningen RF-SOK.

Om du kunde träffa tre idrottare, tidigare eller nu aktiva, för en pratstund över en kopp kaffe. Vilka väljer du?
– Gert Fredriksson, Sveriges meste olympier och kanotist.
– Inga Löwdin, första kvinnan i RF:s styrelse, stark ledare inom skidor och orientering.
– J Sigfrid Edström, en gigant som idrotts- och företagsledare, bl a IOK-ordförande i sex år samt RV-ordförande i 45 år!)

Vad betyder ditt medlemskap i RV för dig?
– Att jag bibehåller kontakten med idrottsrörelsen och erfarna ledare inom olika idrotter. Kan läsa intressanta artiklar i Bulletinen. Ett mått av nostalgi samt möjlighet genom medlemskapet på något sett bidra till att stötta duktiga idrottsledare och idrottsungdomar.

* Förmodligen enda hunden som varit med på bild i Bulletinen (sommar 2015).