Bröllopsresan gick till Moskva-OS 1980. Därefter reste hon och maken till alla friidrotts-VM till och med Berlin 2009. I början av 2000-talet var hon ledamot i Svenska Friidrottsförbundets styrelse och därefter ledamot i Västerås Friidrottsklubb i fyra år. För månadens RV-profil Christina Liffner har friidrotten gått som en röd tråd genom livet.
Vem är Christina Liffner?
– Jag är uppvuxen i en idrottsintresserad familj i Hässelby. En familj där alla är eller har varit föreningsaktiva. Jag är äldst av fyra syskon – något som många påstår präglar mitt sätt att vara.
1969 började jag min utbildning till ekonom på Handelshögskolan i Stockholm. Efter utbildningen har jag främst jobbat inom stora koncerner som Asea/ABB och Assi Domän. Från 1999 har jag arbetat som så kallat styrelseproffs – först med tonvikten på kommersiella uppdrag. Idag är merparten av mina uppdrag ideella.
När jag träffade min man Kaj och hans då tioåriga söner 1977 blev jag ”ingift” i en ännu mer idrottsintresserad familj. Grabbarna spelade fotboll i IFK Västerås och ganska snart var jag styrelseledamot och ekonomiansvarig i klubben. Jag lämnade den befattningen när den yrkesmässiga karriären krävde alltmer av min tid.
Något som fick en avgörande betydelse för mitt engagemang inom friidrotten var när min man föreslog att vår bröllopsresa 1980 skulle gå till Moskva och de olympiska spelen. Vi bodde på anrika Hotell Ukraina, där även ett stort antal svenskar som tillhörde Club Mexico bodde. Vi blev medlemmar i Club Mexico och reste med dem till första VM i friidrott i Helsingfors 1983. Sedan blev det alla friidrotts-VM till och med Berlin 2009. Tyvärr kunde jag inte åka till Korea 2011 då det kolliderade med arbetet. Men vi var på plats i Moskva 2013 och hoppas kunna delta i ytterligare några VM i Friidrott. Från och med 2001 har resorna arrangerats av vår förening Supporters of Sweden (SOS) där jag är en av grundarna och drivande kraft.
Under friidrottsresorna träffar vi många trevliga f d aktiva och f d ledare och en mycket god vän, Bengt Forsman i Umeå, var den som föreslog att jag skulle bli ledamot i Friidrottsförbundets styrelse. Jag var ledamot 2000 till 2004, efter det var jag ledamot i Västerås Friidrottsklubb i fyra år. Sista året i VFK präglades av arbetet med stora SM 2008.
Ett annat engagemang jag har sedan 2002 är att vara ordförande i Endometrios-föreningen, Sverige. Endometrios är den tredje vanligaste kvinnosjukdomen, den är mycket smärtsam och svårbehandlad och är den vanligaste orsaken till ofrivillig barnlöshet. Trots att cirka 200 000 kvinnor har sjukdomen (40 procent med svåra och 20 procent med mycket svåra symtom) är den okänd för många.
På den lediga tid jag har utöver arbete och föreningsaktiviteter lyssnar jag på musik – det absolut bästa sättet för mig att koppla av på. Jag lyssnar helst på klassisk musik och jazz. Jag tittar på mycket idrott och umgås med mina barnbarn.
Är det något särskilt du brinner för och som du ska engagera dig i de närmaste åren?
– Det jag brinner allra mest för är att sprida information om endometrios och verka för att vården förbättras. Men jag planerar att trappa ner den totala tiden jag ägnar åt detta – det är dags att en yngre generation tar över vid frontlinjen. Mitt mål är att vara en stöttande senior i bakgrunden.
Sedan vill jag naturligtvis jobba för Svensk Friidrott, just nu främst för att hitta bra personer till styrelseposterna.
Sist men inte minst brinner jag för mina barnbarn Elias tio år och Evelina åtta år. Att umgås med dem och medverka till att de får ett bra liv är mycket viktigt för mig.
Du har ett mångårigt engagemang inom friidrotten som ideellt arbetande idrottsledare. Hur ser ditt engagemang i idrottsrörelsen ut idag?
– Jag är ordförande i Västmanlands friidrottsförbund, ledamot i Elitföreningarnas styrelse och blev i mars i år vald till ordförande i Friidrottsförbundets valberedning. Sedan ett par år tillbaka är jag ledamot i Bosökommittén.
Du förknippas mest med friidrotten. Hur är din relation till andra idrotter?
– Jag är allätare inom idrotten. Upplever helst friidrott och fotboll, men vi ser VIK Hockeys matcher och ibland handboll när tiden räcker till. Det blir även ett antal timmar med sport på TV – gärna curling.
Ideellt ledarskap är ett av fundamenten för idrottsrörelsen. Hur ser du på förutsättningarna för det i ett framtidsperspektiv?
– Jag är optimist och tror att vi kommer fortsätta ha ideella ledare. Men idrottsrörelsen måste fundera på villkor och förutsättningar för dessa. Eldsjälar idag kan oftast inte finnas på arenan/i klubbhuset sju kvällar i veckan. Vi måste hitta nya former; t ex tränarteam och möjlighet att delta olika mycket periodvis med hänsyn till familjesituation och arbetets krav.
Vilka är idrottsrörelsens främsta utmaningar just nu?
– Att hitta möjligheter erbjuda flexibilitet både för utövare och ledare. Idag är föreningsformen med styrelsemöten, protokoll m m inte självklar. Många yngre – och då talar jag om personer upp till 40 år saknar föreningskunskap och/eller vill arbeta på annat sätt. Vi måste hitta nya former för att behålla ungdomar både aktiva och ledare.
Bredd- och motionsidrottens utveckling har intresserat dig mycket. Hur ser du på att privata och kommersiella aktörer tar över mer och mer när det gäller att engagera människor i olika former av fysisk aktivitet?
– Först och främst tycker jag att det är positivt att fler rör sig och motionerar på olika sätt. Självklart för en före detta ambassadör inom ”(fri)idrotten sätter Sverige i rörelse!” Även här måste vi se över idrottsrörelsen struktur och vårt erbjudande. Vi har kunskap vi erbjuder högkvalitativ träning och arrangemang men måste bli bättre på att marknadsföra oss. Naturligtvis önskar jag att merparten av motionsidrott och tävlande sker inom idrottens ram.
Vilka är dina egna aktiva idrottsmeriter?
– Jag har ett antal motionsloppsmedaljer hängande hemma. Tjejmilen, Vårruset och några till.
Tränar och tävlar du fortfarande?
– Jag går regelbundet på gym och promenerar mycket. Ambitionen är att återuppta joggingen i vår, efter ett par år med skador. Tävlandet inskränker sig till duster i simbassängen med barnbarnet Evelina.
Vilken idrottskvinna/man skulle du vilja ta en fika med nästa vecka?
– Ingen lätt fråga – utbudet är enormt. Några som väckte mitt eget intresse för idrott är två kvinnor som var mycket aktuella 1960: Jane Cederqvist och Wilma Rudolph. Jag väljer att träffa dem.
2010 blev du invald i föreningen RV. Vad betyder RV för dig?
– RV betyder gemenskap, nya vänner och tillgång till mycket idrottskunnande. Något som tilltalar mig är att RV värnar om idrottshistoria. Jag är mycket intresserad av historia.