RV-profilen Bengt Lindgren

| september 17, 2019

Bengt Lindgren

Vem är Bengt Lindgren? Berätta lite om dig själv och ditt yrkesliv.

Född 1940 in i både journalistik och idrott med farfar, som var redaktionschef på TT i Malmö och med far, som var häcklöpare på elitnivå tillsammans med legendariske Leif Dahlgren i IFK Malmö i början på 1930-talet. Klubben tog hem Standaret 1932.

Far gick efter aktiva åren in som ledare, både sekreterare och kassör i MAI när jag föddes. Efter flytt från Malmö till Stockholm 1944 minns jag att jag nog inte var mer är sju, åtta år första gången jag var med om ”Idrottsriksdagen” i Konserthuset.

Under åren i Stockholm hälsade många inom idrotten på i Traneberg. Gunder Hägg varje gång han skulle ut i världen, Lennart Strand och Lennart Strandberg likaså.

Jag var alltså MAI-are redan från början. Och kände, tillbaka i Malmö 1953, stoltheten att redan 1954 för egna hopsparade pengar lösa ”ständigt medlemskap”, som vid den tilden kostade 300 kronor.

I realskolan och därefter växte journalisten i mig fram. Redan 1957 hade jag mitt första sommarjobb på Kvälls-Posten i Malmö och lärde, bland andra, känna fars gamla vänner Birger Buhre och Sven-Olof Berlin, Mr KvP (som 1930 anställts av farfar på TT i Malmö). Sommarjobben fortsatte 1958 och -59 och även inhopp på söndagarnas Sport-Extra. Efter studenten 1960 och 15 månaders tjänst ”för kungen” blev det Kvälls-Posten fram till premiäråret på Journalistinstitutet (senare Högskolan och i dag universitetet i Göteborg). Juni 1963 började jag så på Expressens riksredaktion i Malmö.

Det egna aktiva idrottandet började så smått i MAI, men handbollen i då allsvenska IFK Malmö med Kjell Jönsson som tränare lockade mer. Det blev dock bara några år i juniorlaget. Boll skulle det vara, men basket, som jag börjat med i realskolan i Blackeberg 1951 med Åke Nilsson (senare basket-ordförande) som gymnastiklärare. Han inspirerade till många besök i Medborgarhuset, där hans KFUM Söder spelade med de tre bröderna Widén som stjärnor.

Under tonåren hade jag också haft hand om ungdomar i MAI. Och vintern 1959 tillfrågades jag av min ”mentor” Erik Ahldén (bortgången RV-are) om att bli sekreterare i MAI friidrott. Blott 18 år valdes jag med Lennart Strandberg som ordförande. Klubben hade då nyligen anställt Wojtek Warchalowski (90 år i höst!) som tränare. Mitt första stora uppdrag var att som överledare tillsammans med Wojtek åka på turné med 20-talet MAI-juniorer till Tyskland och Schweiz i tio dagar. Vi tävlade i Minden, Schaffhausen och Hamburg. Gymnasietyskan räckte till…!

Tiden på Expressens Malmöredaktion blev inte så lång. Det blev Stockholmsredaktionen och de två sista månaderna i Klare före flytten till Marieberg. Men idrottsledarskapet ”flyttades” under ett par år till Hellas, där jag var sekreterare och ungdomsledare tillsammans med bland andra Harry Ericksson (RV-are och general för Göteborgsvarvet). I Hellas blev jag bekant och mycket god vän med en av mina största förebilder, RF- och RV-legendaren Bengt Sevelius. Vi skulle senare få en hel del med varandra att göra.

Finns det någon eller några personer i din bransch, som särskilt påverkat dig?

Jobbet på Expressen och nybildad familj tog sin tid. Jag blev också ”fackligt” engagerad, både på Expressen och SKS, Sportjournalisternas Klubb i Stockholm med Mr Jones, David Jonason (legen-darisk sportchef på Dagens Nyheter) och RV:s Bosse Hansson som mentorer. Bosse fick jag mer att göra med under åren som extraknäckare på och för TV-sporten, ditlockad av Lennart Sveder, som lämnat Expressensporten.

Sekreterare i SKS 1968-73 och under den tiden 1971 invald i Sportjournalistförbundets styrelse som kassör tillsammans med DN-legendaren Sven Pe Johansson som ordförande och RV-aren Ove Karlsson (då på Svensk Idrott) som sekreterare. 25 år gjorde jag som kassör i förbundet. Avgick 1996 och utnämndes till hederskassör.

Under åren i förbundet hade vi tidvis mycket tätt samarbete med RF, så där utvecklades vänskapen med främst Bengt Sevelius, Arne Argus och Wolf Lyberg, tidigare ordförande i Sportjournalist-förbundet. Kurser ordnades flera år i RF-regi för unga sportjournalister. Och så sent som 1994 var jag själv på RF-uppdrag i Riga för att i det baltiska samarbetet bilda ett förbund för sportjournalister i Lettland.

Vilka idrotter är du mest intresserad av?

Jobbet på Expressen spänner naturligtvis över alla idrotter, men mina starkaste intressen har legat på de största – friidrott, fotboll och ishockey. Ett av mina starkaste ögonblick fick jag i Helsingfors utsänd av Expressen till min första Finnkamp1966. Fullsatt Olympiastadion, drygt 70 000, och Runebergs ”Vårt land, vårt land” på både finska och svenska ljuder. Det var mycket mäktigt!

Ett annat mycket varmt minne med både idrott och journalistik är från min 12-årsdag i Vålådalen, augusti 1952, där vi delade Dalstugan med maratonveteranen Gösta Leandersson. Pratade sportjournalistik med fars vän ”Oleg”, Olle Groth som var sportchef på Svenska Dagbladet och just kommit från OS i Helsingfors. Det hade också tre australiska löpare, som vi sprang på myren med. På min födelsedag uppvaktades jag av Gösta Olander med Hjallis Andersens nyutkomna memoarer efter de tre OS-gulden i Oslo.

En av tre unga sprinters, som tränade hårt de här dagarna, kom på kvällen fram till mig och sa att han skulle till SM på Stockholm stadion på lördag och då skulle han till min ära vinna 100 meter. Han infriade löftet, Per-Ove Trollsås. Sex år senare tog ”Trollet” EM-silver på 400 meter häck på samma stadion samtidigt som Richard Dahl bragdhoppade till guld och rekord. Richard blev tiotalet år senare en mycket god vän, sportjournalist i Södertälje och Ängelholm.

Sysslar du själv med någon form av idrott/motion i dag? Hur håller du dig i form?

Numera blir det inte så mycket aktivt idrottande. Bangolf med Expressenpantrarna året runt och promenader. Idrottsintresset har också gått in i en ”stillsammare” fas. Ser på TV, men inte timmavis som det kunde bli förr.

Vilka tre idrottskvinnor/män, nu aktiva eller historiska, skulle du vilja ta en fika med nästa vecka?

De tre jag skulle vilja ta med på en fika skulle utan tvekan bli de tre stora förebilderna och vännerna Lennart Johansson, Arne Ljungqvist och Bengt Sevelius. Det skulle bli snack om dagens idrott, problemen inom idrotten och internationellt ledarskap, som alla tre i högsta grad varit framgångsrika med. Största utmaningarna i dagens idrott är doping och en hel del mygel. Det är alla tre väl insatta i!

När blev du medlem i Riksidrottens Vänner – och vad betyder föreningen RV för dig?

Invalet i RV skedde hösten 1997 – samtidigt med prinsessan Lilian! Samma år som hennes Bertil gick bort. Jag har under åren vid åtskilliga tillfällen åkt upp från Jönköping till Stockholm för att vara med vid årsmöten. Och det härliga 100-årsjubileet på Bosön är ett underbart minne!

Ett stort och smickrande ögonblick upplevde jag vid RIM i Östersund 1989 när jag ärades med RF:s förtjänsttecken i guld ur prins Bertils hand. 30 år sedan och bak på min nål står det 3030!

 

Kategori: RV Profilen

Kommentarer är stängda.