Sök
Stäng denna sökruta.

Tore Olsson

Från gymnastikdirektör till dopingkontrollant. RV-profilen Tore Ohlsson är en mångsysslare inom idrottsrörelsen.

Vem är Tore Ohlsson?
– Jag är född i Stockholm, men flyttade mycket tidigt till Uppsala. Där tog jag studenten 1954 och efter fullgjord värnplikt på I8 i Uppsala började jag min utbildning på dåvarande GCI i Stockholm vilket ledde till det som då benämndes gymnastikdirektörsexamen. Jag arbetade först som idrottslärare i Hallstahammar och sedan i Arboga. Nästa ort blev Enköping och här har jag blivit kvar och kommer väl att leva mitt pensionärsliv här också. Under min tid som idrottslärare vid Korsängsskolan gjorde jag ett avbrott och arbetade som konsulent på Svenska Skolidrottsförbundet.
Arbetet där gav mig många kontakter med idrottsrörelsen och jag fick förmånen att arbeta på riksplanet i ett antal idrotter.
Några exempel:
Badminton – vi startade skolturneringar på klassbasis
Bandy – där var jag med i deras ungdomskommitté
Cykel – där fick jag möjligheten att vara med och utforma utbildningsprogrammet.
Fotboll – jag var med i styrelsen för Kronprinsens pokal
Friidrott deltog jag i planeringen och genomförandet av Mjölkkannan – en friidrottstävling för 5:e-klassare. Grenarna var längd, kula och kurirstafett.
Innebandy – jag var med och skrev de första reglerna tillsammans med Bandyförbundet
Volleyboll – där var jag med att utforma lärarkurser
Det anordnades kurser i racketsporter. Badminton, bordtennis och tennis och där fick jag möjlighet att träffa idrottslärare som behövde lite nytändning för sitt jobb ute på de olika skolorna.
På distriktsplanet fick jag möjlighet att delta i styrelsen samt att arrangera kurser och läger för ungdomar i Uppland. Var med om SISU:s bildande och var ordförande i SISU Uppland under tio år. Under dessa år åkte jag runt bland distriktets föreningar och tillsammans ytterligare två föreläsare undervisade i Bättre IF.
Till sist – säg den idrottslärare eller gymnastiklärare som inte tjänat sitt uppehälle några sommarveckor vid en inte så sällan kall badplats. Så har även jag och i Lerums kommun har jag lärt åtskilliga barn att simma. Där införde vi ganska tidigt den numera välkända Fisken som med medverkan av någon hantverkskunnig person tillverkades och delades ut till de yngsta simmarna . Det var ett lyckat grepp.

Vad gör du nuförtiden?
– Jag ville inte lämna idrottsrörelsen ännu så jag utbildade mig till dopingkontrollant. Det var ett bra val för det var mycket intressant. När jag var 78 år infördes en regel att man inte fick vara äldre än 70 och då var det bara att rätta in sig i ledet och lämna in brickan och tacka för trevliga 15 år.
Kanske var det nog nu med idrottsadministration för min del så jag klev in i politiken både på kommunal och kyrklig nivå. I och med den nya mandatperioden har jag lämnat det politiska livet.

Är det något särskilt du brinner för nu?
– Det är för närvarande inget särskilt. Jag har trappat ned på alla uppdrag och man måste inse när man gjort sitt inom ett område och det är dags att släppa in yngre krafter som nu vill in med sina idéer och skapa kanske ett annat idrotts-Sverige.

Vilket utrymme har idrotten haft i ditt liv?
– Hela mitt liv har kretsat kring idrotten. Redan som 12-åring bildade jag Lugnets idrottsförening – en förening som tyvärr insomnat för gott tror jag. Kvar finns dock Arboga Skidklubb och Enköpings badmintonförening – föreningar som bildade 1958 och 1962.
Jag har motionerat själv en hel del – Lidingöloppet tre gånger och åkt Vasaloppet 17 gånger. Loppen har fullföljts.
Engagerade mig i skolidrott 1959 och där arrangerade vi en hel del tävlingar bl a fick vi erbjudandet att anordna Skol-SM i friidrott och orientering. Även Skol SM i konståkning och hastighetsåkning fick vi på vår lott.
Visst tittar jag på idrott en del men jag vill egentligen delta själv….

Vilken kontakt har du med idrotten idag?
– Min kontakt med idrotten idag är att jag tre gånger i veckan går ner till idrottshuset här i stan och där har jag styrketräning och konditionsträning och avslutar det hela med bastu. Tidigare har jag sprungit en mil om dagen men måste dra ner på tempot säger doktorn.
Har du några andra intressen eller engagemang utanför idrottsrörelsen?
– Jag är medlem i Odd Fellow sedan 50 år tillbaka . Jag tycker om att gå på teater och konserter. Sedan tar jag ju fram mina sportfrimärken oh konstaterar att samlingen nu är ganska så komplett .

Vilka är den svenska idrottens främsta utmaningar just nu?
– Det måste vara ekonomin. Något måste vara fel när ett antal klubbar är konkursmässiga. Idrottsutövarna måste ta ut för höga löner och ledarna tar ut förstora arvoden. Är den ideella tanken helt borta i idrotts-Sverige?

Vilken idrottskvinna/man skulle du helst vilja träffa nästa vecka?
– Jag tillåter mig att önska bakåt – Gert Fredriksson – hur kunde han vara så bra under en så lång tid och hur försörjde han sig och vad fick han försaka?

Du har varit medlem i RV i 32 år. Vad betyder RV för dig?
– Den har berikat mitt liv, när man på träffarna får vara tillsammans med idrottslegender, får höra deras berättelser om vad de fått uppleva under sitt idrottsliv och vilka härliga minnen de förmedlar till oss övriga.

Tore Olsson

Tore Ohlsson avled 2021

Från gymnastikdirektör till dopingkontrollant. RV-profilen Tore Ohlsson är en mångsysslare inom idrottsrörelsen.

Vem är Tore Ohlsson?
– Jag är född i Stockholm, men flyttade mycket tidigt till Uppsala. Där tog jag studenten 1954 och efter fullgjord värnplikt på I8 i Uppsala började jag min utbildning på dåvarande GCI i Stockholm vilket ledde till det som då benämndes gymnastikdirektörsexamen. Jag arbetade först som idrottslärare i Hallstahammar och sedan i Arboga. Nästa ort blev Enköping och här har jag blivit kvar och kommer väl att leva mitt pensionärsliv här också. Under min tid som idrottslärare vid Korsängsskolan gjorde jag ett avbrott och arbetade som konsulent på Svenska Skolidrottsförbundet.
Arbetet där gav mig många kontakter med idrottsrörelsen och jag fick förmånen att arbeta på riksplanet i ett antal idrotter.
Några exempel:
Badminton – vi startade skolturneringar på klassbasis
Bandy – där var jag med i deras ungdomskommitté
Cykel – där fick jag möjligheten att vara med och utforma utbildningsprogrammet.
Fotboll – jag var med i styrelsen för Kronprinsens pokal
Friidrott deltog jag i planeringen och genomförandet av Mjölkkannan – en friidrottstävling för 5:e-klassare. Grenarna var längd, kula och kurirstafett.
Innebandy – jag var med och skrev de första reglerna tillsammans med Bandyförbundet
Volleyboll – där var jag med att utforma lärarkurser
Det anordnades kurser i racketsporter. Badminton, bordtennis och tennis och där fick jag möjlighet att träffa idrottslärare som behövde lite nytändning för sitt jobb ute på de olika skolorna.
På distriktsplanet fick jag möjlighet att delta i styrelsen samt att arrangera kurser och läger för ungdomar i Uppland. Var med om SISU:s bildande och var ordförande i SISU Uppland under tio år. Under dessa år åkte jag runt bland distriktets föreningar och tillsammans ytterligare två föreläsare undervisade i Bättre IF.
Till sist – säg den idrottslärare eller gymnastiklärare som inte tjänat sitt uppehälle några sommarveckor vid en inte så sällan kall badplats. Så har även jag och i Lerums kommun har jag lärt åtskilliga barn att simma. Där införde vi ganska tidigt den numera välkända Fisken som med medverkan av någon hantverkskunnig person tillverkades och delades ut till de yngsta simmarna . Det var ett lyckat grepp.

Vad gör du nuförtiden?
– Jag ville inte lämna idrottsrörelsen ännu så jag utbildade mig till dopingkontrollant. Det var ett bra val för det var mycket intressant. När jag var 78 år infördes en regel att man inte fick vara äldre än 70 och då var det bara att rätta in sig i ledet och lämna in brickan och tacka för trevliga 15 år.
Kanske var det nog nu med idrottsadministration för min del så jag klev in i politiken både på kommunal och kyrklig nivå. I och med den nya mandatperioden har jag lämnat det politiska livet.

Är det något särskilt du brinner för nu?
– Det är för närvarande inget särskilt. Jag har trappat ned på alla uppdrag och man måste inse när man gjort sitt inom ett område och det är dags att släppa in yngre krafter som nu vill in med sina idéer och skapa kanske ett annat idrotts-Sverige.

Vilket utrymme har idrotten haft i ditt liv?
– Hela mitt liv har kretsat kring idrotten. Redan som 12-åring bildade jag Lugnets idrottsförening – en förening som tyvärr insomnat för gott tror jag. Kvar finns dock Arboga Skidklubb och Enköpings badmintonförening – föreningar som bildade 1958 och 1962.
Jag har motionerat själv en hel del – Lidingöloppet tre gånger och åkt Vasaloppet 17 gånger. Loppen har fullföljts.
Engagerade mig i skolidrott 1959 och där arrangerade vi en hel del tävlingar bl a fick vi erbjudandet att anordna Skol-SM i friidrott och orientering. Även Skol SM i konståkning och hastighetsåkning fick vi på vår lott.
Visst tittar jag på idrott en del men jag vill egentligen delta själv….

Vilken kontakt har du med idrotten idag?
– Min kontakt med idrotten idag är att jag tre gånger i veckan går ner till idrottshuset här i stan och där har jag styrketräning och konditionsträning och avslutar det hela med bastu. Tidigare har jag sprungit en mil om dagen men måste dra ner på tempot säger doktorn.
Har du några andra intressen eller engagemang utanför idrottsrörelsen?
– Jag är medlem i Odd Fellow sedan 50 år tillbaka . Jag tycker om att gå på teater och konserter. Sedan tar jag ju fram mina sportfrimärken oh konstaterar att samlingen nu är ganska så komplett .

Vilka är den svenska idrottens främsta utmaningar just nu?
– Det måste vara ekonomin. Något måste vara fel när ett antal klubbar är konkursmässiga. Idrottsutövarna måste ta ut för höga löner och ledarna tar ut förstora arvoden. Är den ideella tanken helt borta i idrotts-Sverige?

Vilken idrottskvinna/man skulle du helst vilja träffa nästa vecka?
– Jag tillåter mig att önska bakåt – Gert Fredriksson – hur kunde han vara så bra under en så lång tid och hur försörjde han sig och vad fick han försaka?

Du har varit medlem i RV i 32 år. Vad betyder RV för dig?
– Den har berikat mitt liv, när man på träffarna får vara tillsammans med idrottslegender, får höra deras berättelser om vad de fått uppleva under sitt idrottsliv och vilka härliga minnen de förmedlar till oss övriga.

Lämna ett svar