RV-profilen Lena Runströmer

| 2021-10-28

Idrottslärare, polis och vice ordförande i Svenska Handbollförbundet är några av Lena Runströmers titlar.

Hur blev du intresserad av idrott när du var ung och på vilket sätt har du varit aktiv och engagerad?
Mitt idrottsintresse väcktes tidigt och jag var aktiv i många idrotter under min uppväxt. Det startade med friidrott, sen blev det mycket fotboll och handboll. De flesta av mina vänner spelade både handboll och fotboll. Bägge föreningarna hade både dam- och herrlag. Vi tillbringade mycket tid på idrottsplatsen och i klubblokalerna före och efter träningar och matcher och jag minns med glädje tillbaka på den tiden.

Jag hade även egen häst under en period som ung tonåring vilket var väldigt fostrande. Oavsett väder cyklades det till stallet tidig morgon för utfordring och mockning och tillbaka direkt efter skolan för att rida och utföra de dagliga göromålen i stallet. Okej… jag fick en del hjälp av min snälla pappa när jag inte orkade upp alla dagar till stallet tidig morgon.

Hammarby handboll blev min första förening efter flytten till Stockholm och jag rekryterades senare till Stockholmspolisen där jag fortsatte spela i många år. Jag fortsatte även med att träna löpning och polisär mångkamp och det blev en del medverkan i olika långlopp och tävlingar. Jag var nog som bäst tränad när jag var runt 40 år. Det var faktiskt då jag gjorde jag min bästa tid på milen. Tiden?… strax över 38 minuter.

Vem är Lena Runströmer?
Jag är en nyfiken person som gillar utmaningar och utveckling, samt är uthållig och har lätt att samverka med andra.

Jag är född och uppvuxen i en liten stad (Västervik) vilket förmodligen har präglat mig på många sätt. Jag flyttade till Stockholm efter gymnasietiden och studerade först till polis och sedan även till idrottslärare på GIH.

Mina yrkesval och mitt idrottsengagemang har alltid fört mig till roliga, intressanta och utmanade uppgifter där min erfarenhet och kunskap har berikat dessa uppdrag, såväl i min profession som ideellt.

Idag jobbar jag med fort-vidareutbildning för vår polismyndighet där jag nyligen bland annat åtagit mig processledarrollen i samband med ledarträning för våra chefer på olika nivåer.

 

Jag är gift med en idrottsnörd vilket har underlättat våra liv. Vi har två vuxna söner och ett härligt barnbarn som snart ska fylla två år.

När sönerna under uppväxten var som mest aktiva i föreningslivet höll maken och jag igång alla rollerna en förälder kan ha i en förening i fyra olika idrotter. En underbar och viktig tid där man som förälder insåg värdet att ha en processad värdegrund i föreningen som alla var överens om. Det underlättade allt arbete i föreningsarbetet.  Den här tiden grundlade sönernas fortsatta intresse för fysisk träning hela livet samt att de skapade vänskapsband med lagkamrater som håller i sig än idag. Den bonusen gäller även för mig själv där handbollskamrater som jag tränade och spelade med från sent 70-och 80-talet, idag 40 år senare fortfarande tillhör mina absolut bästa vänner.

Utförsåkning har präglat vårt friluftsliv och många skidorter har genom åren besökts både inom och utanför Sverige tillsammans med familj och vänner. Vi tillbringar också all tid vi kan på vårt underbara lantställe som ligger i ett litet fiskeläge i södra Norrland där hav och skog är en källa till återhämtning.

Vilka ledaruppdrag har betytt mest för dig?
Det startade med uppdrag för skolidrotten och som ordförande i elevrådet under högstadietiden. Jag tyckte om att vara med att påverka och ordna med olika aktiviteter.

Jag fick också tidigt gå en stegutbildning inom handbollen. Detta har påverkat mig och blev en bra plattform för att finnas med både som organisation- och aktivitetsledare/tränare i olika sammanhang fortsättningsvis i livet på olika nivåer (förening – DF – SF- RS) .

Mina många år som ledamot i Stockholms Idrottsförbund har varit otroligt lärorika och utvecklande med stora möjligheter att påverka idrottspolitiskt i olika sammanhang.

Mina yrken och utbildningar har alltid korsbefruktats med mitt idrottsengagemang.

Under mina år som lärare på Polishögskolan i Solna var jag alltid engagerad i skolans idrottsförening (ansluten till RF) i olika roller. Det blev en del tävlande både i och utanför Sveriges gränser mestadels i handboll, löpning och mångkamp.

Ett spännande uppdrag var när jag rekryterades till sportchef i samband med åtagandet av arrangörskap för World Police Fire Games i Stockholm år 1999. Själva arrangemanget går att beskriva som ett VM för blåljusunifomerade yrkesgrupper som tävlade i ett femtiotal olika idrotter åldersspecifikt.

Jag ansvarade för tretton olika idrotter och tävlingsarenan för dessa idrotter blev att bygga upp hela Stockholmsmässan till en stor sportarena.

Tävlingarna blev mycket lyckade och det var en enorm logistik och jobb som krävdes för hela genomförandet. Vår vackra huvudstad Stockholm visade sig vädermässigt från sin allra bästa sida under hela arrangemanget under dessa veckor i juli. När de tävlande och deras familjer lämnade så var det med ljusa minnen av Sverige vilket vi senare fick mycket återkoppling på.

Det märkligaste uppdrag jag fått var att med sju andra poliser och brandmän representera Sverige, tillsammans med samma antal av deltagare från Australien och Kanada för att springa en Torch (stafett). Sträckningen var från San Diego – Calgary cirka 380 mil utmed USAs och Kanadas västkust.  I uppdraget låg att besöka barn och ungdomar med funktionsvariationer i ett antal städer längs vägen. Ett fantastiskt minne!

Det absolut roligaste uppdraget är ändå det jag har nu och har haft under några år som vice ordförande i Svenska Handbollförbundet. Vi har jobbat hårt med organisationsutveckling och vi har kommit långt med vårt jämställdhetsarbete som numera finna i vårt DNA på ett mer självklart sätt. Dock har vi en del arbete kvar gällande exempelvis fler kvinnor på högre tränare- och domarnivåer. Vi jobbar också med ett förändringsarbete tillsammans med våra elitorganisationer och tror att vi inom rimlig tid kan göra en förflyttning för att få det jämställt fullt ut.

Det mest spännande uppdraget hände under mina år som överledare till damlandslaget i handboll. Det utspelade sig i Leipzig våren 2008 när vi kvalificerade oss till OS i Peking 2008. Kvalspelet var oerhört spännande och jämt och det gick vår väg med minsta marginal den gången. Det gjorde att damlandslaget för första gången tävlade och representerade Sverige i ett OS, vilket är ett starkt minne för livet.

Har du någon förebild inom svensk idrott?
Jag är alltid imponerad av tränare som är duktiga på att bygga lag. Vi har och har haft flera profiler inom handbollen som lyckats väl med detta och nått framgång och presterat väl i många mästerskap.

Annars är det de ideella ledarna i våra föreningar som gör skillnad för många barn och ungdomar som är mina största idoler.  Många gånger är det tack vare dessa ledares engagemang som gör att ungdomar fortsätter med sin idrott även om många av dem kan ha det bekymmersamt hemma eller i skolan av olika anledningar. Det är att göra skillnad på riktigt och att vara både i samhället och i idrottens tjänst samtidigt. Dessa ledare kan inte hyllas för mycket. Två ledare som jag särskilt vill nämna och som jag haft förmånen att jobba med en kort period är Kjell och Margit Hagman, från Stockholms Brottningsförbund. Otroligt duktiga, varma och inkluderande personer som gjort många goda gärningar.

Är det några frågor inom idrotten du särskilt brinner för?
Ledning och styrning är en oerhört viktig fråga för mig. Det är viktigt att stärka ledarskapet på alla nivåer och roller. Vår gemensamma strategi för 2025 har stärkt ledarskap som ett fokusområde När vi fullt ut har ett modernt och värdebaserat ledarskap är jag övertygad om att vi kommer att ta stora kliv framåt gällande många områden.

Trygg idrott för barn och ungdom tycker jag också är en väldigt viktig fråga. Inom handbollen jobbar vi mycket med förebyggande åtgärder och kunskapshöjande åtgärder gällande detta område. Vi jobbar med att identifiera ansvarsområden, påtalar vikten att ha en mental förberedelse och en handlingsplan när det oförutsedda inträffar. Vi stödjer och handleder i dessa ärenden när det behövs.

Jämställdhet tycker jag fortfarande är en viktig och prioriterad fråga. Löser vi ut den fullt ut så kommer vi också att lyckas än bättre med de flesta inkluderingsfrågor. Det är frågor jag följt, arbetat med och engagerat mig i sen tidigt 90-tal i olika funktioner och roller inom idrotten. Det har varit lite som ”droppen som urholkar stenen” och idag kan jag se vilken enorm förflyttning vi faktiskt gjort på många områden. För dagens unga generationer är jämställdhet en självklarhet, dock finns det en del kvar att göra. Handbollen sticker ut hakan och kallar sig numera det mest jämställda specialförbundet då vi kommit väldigt långt i de flesta områdena gällande det.  Vi är just nu med i ett av RF:s jämställdhets projekt benämnt ”Sätt bollen i rullning” där projektet drivs av fotbollen och där handbollen är en aktör och delar med sig av våra erfarenheter och metoder för att ta jämställhetsfrågorna framåt.

Den moderna föreningen är ett annat fokusområde som är en stor utmaning i vår gemensamma strategi. Vad är en modern förening?

Jag är tacksam för det otroliga nätverk jag har när vi tillsammans jobbar med olika frågeställningar inom idrottsvärlden och delar erfarenheter. Nätverket är också självklart värdefullt i mina uppdrag som valberedare.

Vilka idrotter är du mest intresserad av idag och följer?
Handboll så klart, sen följer jag friidrott och de flesta lagsporter, samt skidåkning som också ligger mig varmt om hjärtat. OS i somras var fantastiskt ur ett åskådarperspektiv på hemmaplan. Handbollsgodis på TV varje dag då både vårt dam- och herrlag var kvalificerade för OS och gjorde bra ifrån sig, och inte att förglömma våra andra duktiga OS-hjältar i andra idrotter som förgyllde dagarna i somras.

Lyssnade också en del på radiosporten vars sändningar från OS var fantastiska där ett referat från laghästhoppningen går till historien som otroligt spännande och väldigt roligt! Ni rekommenderas att lyssna på sändningen om den ligger kvar hos Sveriges Radio som lyssningsbart material.

Hur håller du dig själv i form?
Formmässigt har jag fysiskt haft min peak för länge sen, men jag gör alltid någon liten fysisk aktivitet varje dag för att underhålla kroppsredet och för att må bra. Det kan vara löpning, promenader, rullskidsåkning, en tur på skidor längd- eller utförsåkning eller långfärds-skridskor när det finns förutsättningar. Styrketränar gör jag gärna men helst utomhus, samt utövar lite handbollfitness som är en träningsform med styrka/rörlighet/konditionsövningar som utförs med boll efter förmåga. Roligt!

Hur har pandemin påverkat dig?
Vi hann genomföra ett lyckat hemmamästerskap EM herrar januari 2020 helt ovetande om att pandemin var på insegling.

Pandemin har förstås påverkat hela vårt samhälle. Personligen har jag och min familj klarat oss bra men de flesta av oss har säkert någon i vår närhet som drabbats hårt av viruset. Det tråkigaste har varit att våra ungdomar inte fått träna och spela matcher under stora delar av den här perioden, vilket i många fall har resulterat i att de har slutat med sin idrott och skaffat sig andra intressen.

Det positiva har varit att jag kunnat lägga en del kraft på att digitalisera utbildningar på jobbet.  Mötesformer har av naturliga skäl tvingats förändrats och vi i kommer framtiden att erbjuda olika mötesformer med alternativ beroende på vad som är bäst för det som ska avhandlas på ett helt annat sätt än tidigare. Det nya normala för mötesformer kommer at se annorlunda ut.

Vad ser du mest fram emot det närmaste året?

Vår gemensamma återstart för handboll nu i september där handbollen visar upp sig på gator och torg i vårt avlånga land. Uppföljningen av vår regionalisering där vi gått från tretton till fem regioner. Återgången till seriespel där vi åter kan ha publik på läktarna fortfarande med visst ansvar. VM i Spanien för damerna nu i december och herrarnas EM i januari ska bli en intressant värdemätare för oss nu efter turneringen i OS.

När blev du medlem i Riksidrottens Vänner och vad betyder föreningen RV för dig?
Jag tror det möjligtvis var 2016 jag fick en förfrågan. RV för mig betyder erfarenhet, kunskap och ett fantastiskt nätverk att kunna samverka med. Hittills har jag inte varit den aktivaste medlemmen då mitt arbete och mina ideella uppdrag tar all tid.

Kategori: Uncategorized

Kommentarer är stängda.