Karin Mattsson har en lång meritlista som idrottsledare såväl i Sverige som internationellt. Ordförande i Riksidrottsförbundet och Svenska Skidförbundet är några exempel.
Hur blev du intresserad av idrott när du var ung och på vilket sätt har du varit aktiv eller engagerad?
Det började med skidor, mamma och pappa har alltid åkt skidor så jag var inte stor när jag fick mina första par – först längd och sedan alpint. Dessutom stod TV:n ALLTID på när Ingemar åkte, och jag minns än i dag Plex röst på helgmorgnarna hemma. Sedan var det gymnastik i några år, men så började jag rida på ridskola när jag var tio år tillsammans med två kompisar. Efter att första årets rädsla släppt så blev jag helt fast, och vi bodde mer eller mindre i stallet under många år.
Varje ridklubb ska ha en ungdomssektion som vänder sig till alla medlemmar upp till 26 år, och när jag var i 12-årsåldern kom jag med i styrelsen för Östersund-Frösö Ridklubbs Ungdomssektion med allt vad det innebar. Vi tänkte inte på att det var ett styrelsearbete egentligen, utan mest på alla roliga aktiviteter vi arrangerade och att hjälpa till på tävlingar mm.
1988 ordnade RF den första Ungdomsidrottsriksdagen, och när de två representanterna från Jämtland/Härjedalens Idrottsförbund kom hem därifrån arrangerade sedan J/H IF den första regionala ungdomskonferensen i klassiska Vålådalen. Jag representerade ridsporten av en slump, den som egentligen skulle ha deltagit blev sjuk. Detta ledde sedan till ett engagemang i RFs ”Den Unga Kraften” (DUK) och vidare till uppdrag i J/H IF, Ridsportförbundet och RF.
Vem är Karin Mattsson? Berätta om dig själv och ditt yrkesliv.
Bor på Frösön tillsammans med min man Kristian Sjöström, men vi har också behållit en bostad i Stockholm. Har två hästar, Eccellente UW (”X:et”) och Baileys WZ. Jag jobbar mestadels med styrelsearbete i företag i intressanta branscher: försäkring, fastigheter, skog och besöksnäring. Är även ordförande för Prins Carl Philips och Prinsessan Sofias Stiftelse och ledamot i Föreningen för den Beridna Högvakten. Ägnar mig också åt rådgivning, föredrag och ”mentorskap”, och är delägare i ett 3D-printbolag: Printit Sweden AB och Hägraboxen AB som säljer en slowfeeding-lösning till hästar (och andra djur).
Meriter inom din idrott som aktiv och/eller ledare?
Som ryttare har jag inga meriter, tävlade lite i hoppning på lokal/regional nivå – men det är länge sedan. Som ledare och förtroendevald har jag haft förtroendet att ha flera olika roller, bland andra styrelseledamot i J/H Idrottsförbund 1993-1999, styrelseledamot i Sv Ridsportförbundet 1993-2003, styrelseledamot i Riksidrottsstyrelsen 1995-2005 och ordförande för RF 2005-2015 samt ordförande för Sv Skidförbundet 2018-2024. Har arbetat internationellt också, i ENGSO och i FIS. Vidare så har jag nyss avslutat tio år i styrelsen för SHL AB – mycket roligt och lärorikt.
Är stolt medlem av Svenska Dagbladets Guldmedaljnämnd (i folkmun Bragdguldet)!
Hur ser idrottens framtid ut i Sverige/världen? Utmaningar? Hot?
Idrotten är en oerhört stark och viktig samhällskraft, som så tydligt spänner från den lokala ideella föreningen, via det regionala till det nationella och internationella. Ytterst få personer är ointresserade av idrott, de allra flesta är det – och det är något alldeles unikt!
Förutsättningarna för idrottsrörelsen ändras och skillnaderna i förutsättningar och finansiering blir allt större. Jag är väldigt orolig för den sedan flera år tillbaka tilltagande (och det gäller verkligen inte bara inom idrottens område) tron på att allt som skapar värde kan definieras, rapporteras och mätas. Det går inte att administrera och kontrollera fram resultat, engagemang, att människor får växa och utvecklas och att tillit byggs. Givetvis ska bidrag och offentliga medel användas till rätt saker, och på rätt sätt – men varje gång byråkrati- och kontrollapparaten ökas måste samtidigt frågan ställas om det är rimligt ur ett helhetsperspektiv, hur det belastar de som faktiskt ska göra jobbet och om det leder till målet. Och mycket tydligare stå upp för idrottens inneboende egenvärde, det som aldrig kan fångas i KPI:er och nyckeltal.
Idrottsrörelsen har en fin gemensam värdegrund, som dock hela tiden behöver vårdas och utvecklas. Men värderingarna har i slutänden bara sitt värde om vi faktiskt står upp för dem även när det blir jobbigt för oss själva. Balansen mellan att vara pragmatisk och diplomatisk – och att tydligt våga uttala sin uppfattning och stå för någonting även när den egna positionen kan hotas är viktig. Bengt Wallin sa en gång skämtsamt, men ändå på stort allvar: ”Etik är för många läran om hur andra ska bete sig”. Det våta fingret i luften som ska känna av vart vinden blåser, så att man själv alltid hamnar ”på den vinnande sidan” eller ligger bra till för nästa position, är klart skadligt för ett gott ledarskap och en god kultur.
Vilka idrotter är du mest intresserad av idag?
I skrivande stund är jag bänkad framför sändningarna från Ridsport-VM i Aachen och hoppningen! Ridsport, skidor och hockey är de idrotter jag alltid varit mest intresserad av. Sedan är jag givetvis road av mästerskap i andra idrotter också, OS såklart, men det är dessa jag följer regelbundet. Skidskytte är såklart också speciellt när man bor i Östersund.
Följer du idrotten i TV och tidningar och som åskådare vid tävlingar?
Ja, men jag går tyvärr inte alls så ofta på idrott live som jag skulle önska. Jag reser mycket och har hästar, så tiden räcker inte alltid till allt jag skulle vilja göra.
Sysslar du själv med någon form av idrott/motion idag? Hur håller du dig i form?
Jag rider i princip varje dag när jag är hemma, ibland två hästar om dagen. Försöker träna för tränare så mycket jag kan, men det blir lite oregelbundet ibland. Sedan blir det ju en hel del stalljobb – det ingår liksom 😊
Vad tycker du är idrottens största utmaning/-ar i dagsläget?
Jag har ju beskrivit några lite tidigare under intervjun, men om jag ska lägga till något så skulle det vara att hålla fokus på uppdraget. Detta är en utmaning som inte bara idrotten har. Det är så lätt att fokus flyttas mot t ex aktiviteter och projekt där det finns finansiering, och att fastna i att ”leverera på” (ursäkta floskeln) mål som satts för att de är lätta att mäta – men kanske faktiskt inte alls är tydligt kopplade till uppdraget och varför verksamheten finns. Och vips så har inriktningen glidit iväg bort från huvuduppdraget till att t ex bli en ”leverantör av hälsa”, eller något annat som inte var syftet.
Vad engagerar dig idag?
Såklart framförallt min familj, våra hästar och att försöka spendera lite mer tid med dem och mina vänner (varav många också är personer jag jobbat eller jobbar tillsammans med). Att vi är friska och har hälsan är en gåva som jag tänker mer och mer på.
Jag reflekterar över vad varje uppdrag verkligen innebär och kräver, och försöker att ta perspektiv, utvecklas med rollerna och vill aldrig någonsin bli blasé. Våra egna verksamheter är i sin linda, men det ska också bli roligt att utveckla dem vidare.
Vad ser du fram mest emot under det närmaste året?
Massor! Vi ska resa till Canada i höst och uppvakta min svägerska som fyller 50. Att ta hem hästarna från betet och komma igång med dem, ser jag också fram emot. Och att jobba vidare i de verksamheter jag är engagerad i. Vi lever i utmanande tider m a a vår omvärld, och det gör att man sätts på prov som ledare, vilket är nyttigt (och jobbigt ibland).
Vilka tre idrottskvinnor/män, nu aktiva eller historiska, skulle du vilja ta en fika med nästa vecka?
Svårt att välja… Har haft glädjen att genom åren få träffa många av våra allra bästa aktiva och ledare, och det är så givande att lyssna till dem. Olika filosofier och synsätt, som alla lett till stor framgång. Det blir nog ändå någon i hopplandslaget, eller längdlandslaget om hur de känner och tänker nu när VM på hemmaplan i Falun är mindre än ett halvår bort.
När blev du medlem i Riksidrottens Vänner – och vad betyder föreningen RV för dig?
Jag kommer inte ihåg exakt, men det var nog ungefär i samband med att jag slutade som ordförande för RF 2015. Är mycket stolt och tacksam över stipendiet jag fick, som jag gav till min ridklubb att använda till en resurs i stallet som stöttade barn och ungdomar!
Det är så roligt att följa RV-medlemmar som jag träffat och arbetat tillsammans med, och se vad de gör nu. Läser alltid Bulletinen direkt när den kommer, och uppskattar att även kunna läsa den längre RV-profilen på nätet. En ära att få vara RV-profil denna gång!
Tyvärr har jag inte haft möjlighet att vara med på någon kamratträff på länge, då jag inte lyckats ”tima” med att vara i Stockholm. Men det tänkte jag ändra på 😊