Search
Close this search box.

Eva Eliasson

Vem är Eva Eliasson?
– Idrotten har sedan tidiga barnaår varit det dominerande fritidsnöjet för mig. Jag höll på med det mesta under min uppväxt i Uddevalla. Konståkning, skidor, gymnastik och basket. Vid flytten till Malmö tyckte min idrottslärare att jag skulle utveckla min naturliga snabbhet och skickade mig till MAI. Jag blev svensk ungdomsmästarinna på 60 m och 60 m häck som 16 åring och förärades med både en resa till Finnkampen i Helsingfors och min tränare som var damlandslagets tränare tog mig med på landslagsläger till Makarska i Kroatien.

– Jag är utbildad mellanstadielärare och har en mastersexamen i utbildning. Vellinge Kommun har varit min arbetsplats sedan 1975 och jag jobbar idag på Skanörs skola med matematik, naturvetenskap och samhällsorienterade ämnen med i elever från årskurs 4-7.
En kollega på jobbet förde in mig på min ideella bana inom idrotten. Han skulle på årsmöte med Skånes Skolidrottsförbund och jag frågade om Seved Stenervik var kvar i styrelsen, han hade varit kursledare för mig som 16 åring. Ja, svarade kollegan, han är vår ordförande och nästa dag kom kollegan tillbaks och erbjöd mig en plats i styrelsen. Året var 1981, sedan blev jag kvar där till 2013, de sista åren som ordförande.

– Detta ledde också till att jag kom in i Svenska Skolidrottsförbundets styrelse 1996 och blev deras viceordförande mellan 1998- 2014, då jag avgick som hedersledamot. Mitt ansvarsområde var breddidrott, med Skoljoggen som den största aktiviteten.
Kategoriförbunden efterlyste på en RF-stämma ett breddidrottsråd och när ett sådant inrättades blev jag invald att vara med. Breddidrottsrådet tog mig ut i Europa på många trevliga tillställningar där man knöt kontakter för livet.

– På en distriktsidrottsstämma 1999, som skolidrottare blev jag invald i Skånes Idrottsförbunds valberedning. Det gick till så att valberednings ordförande föreslog en man, men då viskade den avgående kvinnan att det måste vara en kvinna, då såg sig ordförande omkring och fick syn på mig, han var min kursledare på Ystadlägret när jag var 16 år. Två år senare blev jag invald i styrelsen. Jag blev vald till vice ordförande och var det från 2006 till 2013. När det blev en ledig plats i SISU riks valberedning nominerades jag av Skånes Idrottsförbund och SISU idrottsutbildarna Skåne och fick platsen.

Vad gör jag nuförtiden?
– Arbetar mitt näst sista år som lärare och är inte mentor för några elever utan har en lite lugnare miljö.

Är det något särskilt du brinner för just nu?
– Nu vill jag ha mer egen tid till privata resor och att lära känna Stockholm lite bättre, efter alla besök där men utan tid att utforska staden.

Vilket utrymme har idrotten haft i ditt liv?
– Ja, den har tagit all ledig tid vid sidan om jobbet och familjen.

Vilken kontakt har du med idrotten idag?
– Jag har försökt trappa ner mina uppdrag men blev vald till revisorssuppleant för SISU -delen inom RF vid RIM senast och förses med en tjock lunta lektyr en gång/månad. Sedan är jag med i Guldklubben Skånes styrelse och i RV:s valberedning.

Vad är de största utmaningarna och uppgifterna för Skolidrotten idag?
– Att verka för att integrera alla flyktingbarn i den svenska idrottskulturen och att fortsätta att utbilda elever i demokratiskt ledarskap/styrelsearbete.

Vilken idrottskvinna/man skulle du vilja ta en fika med nästa vecka?
– Det kunde vara trevligt att stöta ihop med Kajsa Bergqvist. Hon bor på Kungsholmen och jag är på väg dit.

Du är ganska ny som RV-medlem. Vad kan RV betyda för dig?
– Att man håller sig uppdaterad på vad som händer inom idrotten och att man får träffa många gamla idrottsvänner. Var på väg till Åland men fick tyvärr förhinder i sista stund.