– Jag brukar jag säga att jag är född i skogen med en boll i handen, när någon undrar varför jag är så intresserad av att vara i idrottsramen. Det är en metafor för den idrottsfamilj jag är född i, säger Catarina Bergström, aktuell RV-profil.
Vem är Catarina?
När jag var liten höll min familj på med idrott oavsett var vi har varit någonstans. Jag har alltid engagerat mig som aktiv, ledare, tränare, förtroendevald och/eller anställd inom idrottsrörelsen på lokal, regional, central och internationell nivå, för att jag är född in just där! I Göteborg – i Stockholm – i Europa.
Familj, ålder, boende, fritid/intressen?
Jag började vid tre års ålder i gymnastik för Paula Roove i Göteborg och uppträdde 1958 i röd gymnastikdräkt med stora vita prickar på i dåvarande arenan Lorensberg Cirkus i Göteborg. Det var som en lek, allt var mycket kul. Min fantastiska mamma Karin Bergström, var ordförande i Göteborgs Kvinnliga Idrottsklubb i 36 år. Hon anmälde mig till olika idrotter och inspirerade mig till det idrottsliga utforskandet. Hon själv hade som student på Flickläroverket i Göteborg blivit inspirerad av sin rektor Einar Lilie till friidrott, handboll och gymnastik. Det gav ju sina spår när hon senare bildade familj med min pappa Carl-Eric Bergström, som var ideell fotbollsdomare. Alla vi fyra syskon höll på med de idrotter som våra föräldrar anmälde oss till. Mina idrotter var friidrott, gymnastik, handboll, längdskidåkning, orientering och simning. Vi barn blev också framgångsrika i våra idrotter. Så jag gissar att vi alltid hade tävling inom familjen oavsett var vi var någonstans. På promenad, i sällskapsspel, lekar runt midsommarstången eller på släktkalas så hade vi alltid någon form av kraftmätning antingen muskulärt eller intellektuellt. I vår trädgård hade vi längd- och höjdhoppsgrop och romerska ringar. Det hade vi också på vårt sommarställe i Väröbacka och dessutom spjutkastarbana och fotbollsmål. På vinterresorna var det alltid lekfull skidtävling. Vi barn lekte och drillade oss själva genom leken till att fysiskt orka och att psykiskt våga ta oss an utmaningar.
Min bror Kjell Bergström var elithockeydomare under många år. Mina systrar Inga-Äbba Bergström och Maria Bergström Johansson var med i friidrottslandslaget i spjut och juniorlandslaget i handboll. Själv var jag elitaktiv i junioråldern i handboll, orientering och friidrott. Säsongen 1972/73 blev jag uttagen i A-landslaget, U-landslaget och J-landslaget i handboll! Alla tre landslagen under samma säsong! Det var väldigt ovanligt. Det var också då som något hände inom mig. Jag hade bara lekt hela vägen fram tills då, idrottat för att det var så kul. Nu fick jag möjlighet att dra på mig den blå-gula tröjan. Att lära känna och spela med Sveriges i övrigt allra bästa spelare, det var magiskt. Det var ingenting jag hade tänkt på, satsat på eller föreställt mig överhuvudtaget! Det inspirerade mig verkligen till att träna mer än vad jag hade gjort tidigare och vad klubbträningen hade erbjudit. Jag fick njuta av att spela hela 12 år i handbollslandslaget och vinna 5 SM-guld i handboll med Stockholmspolisen samt 7 veteran-SM.
Mina egna barn Björn och Olle fick naturligtvis en stor bit av idrottskakan. I orientering, handboll, fotboll och ishockey var de aktiva tills junioråldern. Därefter vaknade andra friluftintressen. Idag är de engagerade inom ideella skid- och fitnessorganisationer.
Hur ser din yrkesbana ut?
Efter min examen på Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) jobbade jag som gymnastiklärare i både Göteborg och Stockholm. Men jag visste redan vid studierna på GIH att jag ville jobba med unga vuxna. Så när jag fick en tjänst på Bosöns Idrottsfolkhögskola 1989 var det nästa steg i min idrottskarriär som gick i uppfyllelse. Jag hade sett hur min mamma trivdes inom idrottsrörelsen men hon fick ingen lön i pengar för sitt värv. Min inställning var att ”Jag ska jobba med idrott men jag ska ha betalt för det”!
Jag trivdes mycket bra på Bosön. Med folkhögskolans pedagogik var det som att komma hem. Att sätta eleven i centrum och att tillsammans försöka hitta de vägar som eleven utvecklades av som människa var väldigt inspirerande! Det finns så många fler upptäckter den vägen i stället för att försöka få alla elever ner i en och samma mall.
Jag undervisade i idrott, idrotts- och gruppsykologi samt jämställhet. Var klassföreståndare för elitklassen och var föreståndare för Idrottskonsulentlinjen. Det var fantastiska år med bl a sommar- och vinterfjällsundervisning.
Vår rektor Anders Lundin var en riktig förebild som stor humanist. Han uppmuntrade oss lärare till de initiativ till utveckling som vi tog. Skolan utvecklades starkt genom det öppna och inkluderande förhållningssättet Anders hade. Det resulterade att Bosön startade Elitidrottscentrum (EIC) där min kollega Janne Carlstedt fick ansvaret att bygga upp helheten. Jag fick ansvar för Regionala EIC samt idrottspsykologi. Att fokusera på elitidrott och idrottspsykologi var rätt element för mig. Jag hade många idéer om att stärka det beteendevetenskapliga området för elitidrottare och förbundskaptener. Bland annat att alla elitidrottare skulle ha tillgång till en mental coach oavsett var i landet de var verksamma.
Mitt nästa steg inom idrotten var att vara chef för ett specialidrottsförbund, nämligen generalsekreterare på Svenska Roddförbundet. Jag hade en önskan att få vara den som styr utvecklingen från början till slut. Det arbetet resulterade i att roddförbundets omsättning ökade trefaldigt! Personalstyrkan, som också ökade trefaldigt, hade i uppdrag att jobba med ungdomsutveckling för framtida guld på OS, VM och EM. Det var en spännande och utvecklande tid. Vi hade flera roddare med på OS, VM och EM.
Numera driver jag mitt eget företag CB Ledarskap & Kommunikation som erbjuder utbildning och coachning för individ, grupp och företag. Det är ett otroligt givande arbete. Jag samarbetar med Huvudleden AB i utbildningen Metakommunikation. Ett utbildningsprogram för dig som vill utvecklas i dina relationer, i ditt företag eller personligen. www.huvudleden.se
Hur ser din ledarbana ut?
Redan som ”Äldre Flicka” inom handbollens termer, blev jag tränare för ”Yngre Flickor”. Så fortsatte jag min tränarbana med att vara tränare för flickor, pojkar, juniorer och seniorer inom handbollen både i Göteborg och i Stockholm. Jag var handbollstränare i Göteborgs Kvinnliga Idrottsklubb (GKIK), Stockholmspolisen (SPIF) och Sollentuna HK.
Som dotter till Karin Bergström blev jag invald som kassör i handbollssektionen i unga år. Mitt engagemang inom idrottsrörelsen är stort så det har blivit normalt för mig att vara med i styrelser och valberedningar inom olika sammanhang, handbollsklubbar, handbollsförbund centralt och Svensk Idrottspsykologisk Förening.
År 2021 engagerade jag mig i Svenska Handbollfans, 2022 valdes jag till ordförande, mycket spännande! Så himla kul att nu få heja i organiserade former på läktaren på våra dam- och herrlandslag i Handboll under VM, EM och OS. Vi har under 2023 startat Handboll Fitness, gå-handboll för alla åldrar och kön. Vi använder goalchabollen i all träning. Den är greppvänlig och mjuk. Vi tränar med bollen efter mönstret Puls – Power – Play. Kom och träna vetja! https://svenskahandbollfans.se/bli-medlem/handboll-fitness
Uppdrag inom idrotten som betytt mycket för dig, som du är stolt över?
Det roligaste uppdraget var att utveckla det idrottspsykologiska området på Riksidrottsförbundets nystartade avdelning för elitidrott på Bosön. Jag drog i gång, tillsammans med Charlotte Alexandersson och Håkan Persson, utbildningen ”Prestationsutveckling genom kommunikation”. Vi organiserade det som återkommande träningsläger i tankar och känslor. Av de ca 1000 landslagaktiva och förbundskaptener som kom på våra utvecklingsprogram på träningsläger, kom flertalet av dem att sedan skörda guldmedaljer på VM, EM och OS. Mycket roligt och utvecklande för det idrottspsykologiska kompetensområdet! RF-EIC var tidigt ute med att praktisera idrottspsykologi på träningsläger, 2001. Hoppas att den utvecklingen kan fortsätta!
Är det något inom idrotten du tycker vi behöver ta tag i snarast?
Ja, två frågor, det ena är föräldrar-kultur och det andra är hejaklacks-kultur. Det som borde vara i centrum för dessa två målgrupper, är hur de bäst kan heja fram de aktiva, så att de aktiva kan göra sitt bästa på tävlingsarenan. Men ofta när de här två målgrupperna, föräldrar och hejaklackar, agerar på läktaren så gör de det i negationer, hat och exkludering, som har totalt motsatt effekt. De aktiva och ledarna flyr då arenan.
Om vi kan påverka/utbilda föräldrar och hejaklackar med idrottsrörelsens ledstång: glädje och gemenskap, demokrati och delaktighet, allas rätt att vara med, rent spel och inkludering kanske vi kan skapa en stödjande och utvecklande idrottskultur. Den kulturen jag menar, är en kultur som stödjer den aktives och ledarens utveckling till att vara en trygg och ansvarstagande aktiv/ledare. Alla har rätt till en kul och utvecklande idrottskarriär!
Hur håller du dig själv i form?
Jogging, golf, längdskidåkning, långfärdsskridskor och styrketräning är fantastiska idrottsformer där jag kan njuta av naturens magi ensam eller tillsammans med min underbara familj. Min man Janne, som jag träffade på Bosön, och mina söner Björn och Olle med sina familjer. Dessutom har jag just startat med Handboll Fitness. Så skojigt att få lira och trixa med bollen igen! Och tillsammans med både gamla kompisar och gamla motståndare! Snacka om inkludering och tillsammans!!!
Vad ser du mest fram emot under det närmaste året?
Att vi i familjen får behålla hälsan. Att Sverige får fortsätta att vara framgångsrika i idrott!
När blev du medlem i Riksidrottens Vänner?
Det var 2012. Det har varit fint att få tillhöra ett gäng idrottare, inkludering, gemenskap och glädje!