Ordförande i Stockholms Idrottsförbund, Svenska fäktförbundet och ledamot av Riksidrottsstyrelsen. Det är några av Lars Liljegrens olika idrottsuppdrag.
Vem är Lars Liljegren? Familj, ålder, boende, fritid/intressen
En idrottskille från Eskilstuna som nu har hunnit bli hela 79 år.
Jag är gift med Suzanne sedan pingstdagen 1985. Vi har fyra döttrar och glädjen att hittills ha fått fyra barnbarn.
Din aktiva bana? Hur blev du intresserad av idrott?
Det började med fotboll i föreningen GoIF Linden i Eskilstuna, när jag var strax över 10 år. Vi bodde granne med idrottsplatsen på Valhalla.
Sedan började jag spela bandy och ishockey men fortsatte med handbollen och fotbollen i IFK Eskilstuna. I fotboll spelade jag faktiskt i allsvenska reservlagsserien och glömmer aldrig, när jag fick möta min stora idol ”Bajdoff” Johansson på Idrottsparken i Norrköping.
När jag flyttade till Stockholm för att studera blev det bara handboll, i Djurgårdens IF. Där fortsatte jag till en bit över 60 år i veteranlaget. Vi slutade säsongen efter att domaren blåste av för passivt spel, när vi kontrade. Vår självinsikt var väldigt utvecklad.
Hur ser din yrkes-/ledarbana ut? Uppdrag inom idrotten som betytt mycket för dig?
Jag blev ordförande i IFK Eskilstunas ungdomssektion 1968 och valdes in i Svenska Handbollförbundets styrelse redan som 29-åring 1976.
Det som har betytt mest är naturligtvis ordförandeuppdraget i Stockholms Idrottsförbund under åren 1985 – 2007. För en arbetargrabb från Eskilstuna var det naturligtvis en fantastisk upplevelse att få leda den samlade idrotten i landets huvudstadsregion.
Vi hade en aktiv styrelse, syntes och hördes i landets idrottsdebatt, vi initierade och lyckades hålla samman idrotterna bl.a. omkring tanken på att söka sommar-OS till Stockholm 2004. Vi var en stark regional kraft i den svenska idrottsdiskussionen.
Att vara ordförande i Fäktförbundet, som jag var 2001 – 2017 var speciellt. Jag fick ju titta in i en idrott som jag inte kände och kunde glädja mig åt en stark utveckling av antalet medlemmar och några internationella framgångar, i första hand för damvärjan.
Jag minns när Lars-Åke Lagrell frågade mig varför jag i hela friden hade ”hoppat på fäktningen”. Stolt svarade jag: ”Lars-Åke, de tre musketörerna sparkade inte boll!” Det var spännande att vara med i denna klassiska idrott med så stolta historiska traditioner. Och tiden gav mig goda vänner för livet.
Nu har jag ju andra roliga uppdrag. När mina döttrar vill pika mig litet säger de, att ”pappa tittar nuförtiden mest bakåt”. Jag är ju ordförande både i Stockholms och i Svenska idrottshistoriska föreningen.
Mitt yrkesliv har varit väldigt spännande.
Jag arbetade under många år politiskt, bl.a. som planeringschef i statsrådsberedningen, när Olof Palme och Ingvar Carlsson var statsministrar.
Därefter rekryterades jag till NCC, vårt stora byggbolag, och hade många roliga uppgifter. Mitt sista jobb var förvaltningschef för idrott och kultur i Haninge. Det var naturligtvis väldigt spännande för en kille som var duktig på dragspel och hade ett långt liv i idrotten.
Något du själv är särskilt stolt över att ha bidragit till/uträttat?
Att lyckas få förankring i staden och landet för Stockholms ansökan om sommar-OS 2004 samt utvecklingen inom Svenska fäktförbundet, som blev ett resultat av vårt strategi- och programarbete.
Vårt jobb med programmet ”Fäktningen inför framtiden” gav resultat.
Mellan åren 2009 och 2013 minskade antalet deltagartillfällen i statistiken över det lokala aktivitetsstödet i svensk idrott från 54, 8 miljoner till 52, 3 miljoner, eller med 4, 5 procent.
Fäktning ökade och kom på femte plats av de 70 förbunden inom RF-familjen. Antalet deltagartillfällen ökade från 77 942 till 102 562, eller med 32 procent.
Om den utvecklingen skulle ha varit svensk idrotts, skulle antalet aktivitetstillfällen ha varit 72 miljoner i stället för 52 år 2015! Sådana framgångar syns sällan på sportsidorna!
Jag var ordförande i Bosöstyrelsen och med i RS, när vi gjorde den omfattande ny- och utbyggnaden av bl.a. idrottslokalerna, det nya huset med receptionen och Mästarvillan.
Speciellt betydelsefullt idrottsminne(-n)?
Mitt roligaste är nog när vi med IFK Eskilstunas pojklag i fotboll vann BK Flaggs turnering i Malmö sommaren 1963. Turneringen var någon form av ”inofficiellt SM för pojklag.”
Vår triumf med Eskilstuna högre allmänna läroverk (S:t Eskils skola) när vi vann ”Skol-SM i handboll” på våren 1966 är naturligtvis också svårslagen.
Har du någon förebild inom svensk idrott?
Jan-Ove Waldner och Sarah Sjöström är mina stora hjältar. Och extra roligt är ju att jag har dem på nära håll i Stockholmsregionen. I särklass under lång tid i två idrotter som finns över hela jorden.
Är det något inom idrotten du tycker vi behöver ändra på/ta krafttag med i nuläget?
Jag gläder mig åt den harmoni och det goda humör som verkar finnas i den centrala diskussionen mellan RF, förbunden och SOK. Där tror jag att den genuina idrottsledaren Anna Iwarsson har stor betydelse som RF-ordförande.
Jag skulle önska fler gemensamma manifestationer, t.ex. artiklar och uppvaktningar, från RF och flera SF.
Min uppfattning är också, att distriktsförbundens idrottspolitiska styrka och självständighet skulle behöva öka.
Vilka idrotter är du mest intresserad av att följa idag?
Handboll är överst på min lista. Och jag är så glad och stolt över hur spelarna uppträder.
Det är den hårdaste av idrotter. Du ska springa, hoppa och skjuta nästan samtidigt. Men sällan, eller aldrig ser vi filmningar, slagsmål, gap och skrik. Något för många att ta efter.
Andra fritidsintressen?
Akvariefiskar, inte samma som jag hade i Valhalla för snart 70 år sedan. De jag har nu är flera, större och vackrare. Och sedan trädgårdsskötsel. Vår trädgård innehåller två ganska stora näckrosdammar. En barndomsdröm har gått i uppfyllelse.
Hur håller du dig själv i form?
Jag försöker köra gymnastik, svänga runt med hantlarna och gå fort, men långt ifrån det tempo jag hade när jag sprang Stockholm Marathon med en tid strax under fyra timmar.
Vad ser du mest fram emot under det närmaste året?
Att min fru och jag ska få mer tid med och för varandra, gärna ihop med barn och barnbarn.
Hon avslutar just nu sina politiska uppdrag, som hon har utfört med stor framgång.
När blev du medlem i Riksidrottens Vänner – och vad betyder föreningen RV för dig?
Det var många år sedan.
Föreningen betyder att gamla vänner dyker upp både i verkligheten och i skrifterna. Det gör också de roliga minnena från ett långt och lyckligt idrottsliv.