Vem är Annemarie? Vad har idrotten betytt för dig, och på vilket sätt har du varit engagerad?
Jag blev fast i gymnastiken när jag som 8-åring följde med en klasskamrat till Uppsalaflickorna. Där har mitt hjärta varit sedan dess.
Jag är bonddotter, född 1944 i Knutby men flyttade 1951 till Uppsala på grund av min pappas tragiska bortgång. Växte upp med min mamma och två syskon.
Gymnastiken och idrotten har givit mig så oerhört mycket. Jag var väl inte så duktig i redskapsgymnastik men gillade fristående, så rytmisk gymnastik hade passat mig men den grenen fanns inte då, så redan i 13 – 14 årsåldern tog intresset för ledarskap över och jag ledde barn- och ungdomsgrupper.
Ledarskapet övergick i styrelseuppdrag. Först i Uppsalaflickorna där jag bl a var ordförande i 10-talet år. Jag var också ordförande i Upplands Gymnastikförbund (nu är det regioner) och parallellt med det ordförande i Uppsala Gymnastikförening. Blev invald i Svenska Gymnastikförbundet 1977 där jag slutade som vice ordförande.
Några höjdpunkter: Att resa med svenska landslaget som delegationsledare, ordförande i organisationskommittén för EM i gymnastik för damer i Globen 1994 och inte minst alla Gymnaestrador där 20 000 gymnaster träffas. 1999 anordnade Sverige Gymnaestrada i Göteborg.
Jag utbildade mig till ekonom och arbetade bl a på Transportföretagen (en arbetsgivarorganisation inom Svenskt Näringsliv) och pendlade mellan Uppsala och Stockholm i 28 år.
Jag har blivit Uppsala trogen alla år. Har två pojkar, två barnbarn och tvåbonusbarn. Därtill kommer min sambo Jans tre barn och barnbarn. Alla idrottsintresserade.
1997 fick jag förtroendet att bli invald i Riksidrottsstyrelsen, RS. Där fick jag sex fantastiska år. Som ansvarig bl a för ungdomsidrotten besökte jag många riksidrottsgymnasier. Jag fick nöjet att vara med i ENGSO (European Non-Governmental Sports Organisation) och därmed resa till andra länder i Europa och se hur idrotten fungerade utanför Sveriges gränser.
Mitt största uppdrag inom RS var ordförandeskapet i organisationskommittén för RF:s 100-årsjubileum 2003 med bl a 100 olika evenemang, en minnesbok och som avslutning bankett i Stadshuset med kunglig närvaro.
Ett annat oförglömligt minne är OS i Sydney år 2000.
Som ledamot i RS är det väldigt många handlingar som ska läsas in. Tåget blev för mig en bra tid för denna inläsning.
Jag kan nog säga att större delen av min aktiva tid präglades av en väldig mansdominans på styrelsenivå. Kvinnor fick kämpa mot ”gubbväldet”!
Nu är cirkeln sluten. Jag har blivit gymnast igen på gamla dar. Vi är ett gäng som var med när Uppsalaflickorna bildades 1957 och som har hållit kontakt genom åren och bl a visat upp oss i samband med jubileer. Nu har vi blivit ”Golden Ladies” och deltar i en Gymnastikfestival (Blume Festival) på Gran Canaria i november varje år. Ser fram mot att börja träningen igen, men först efter corona och vaccinering!!
När detta skrivs har jag precis opererat en axel och är stolt TV-tittare när Sverige kammar hem medaljer i skidskytte och skidåkning. Gläds förstås extra mycket åt alla fantastiska tjejer!!
Till sist: Jag tycker RV och tidningen fyller en viktig funktion med intressanta artiklar om både gammalt och nytt, särskilt nu när jag inte är aktiv ledare längre. Har väl varit medlem i minst 20 år.
Vad vore livet utan idrott!