Har idrottsforskningen någon betydelse för idrotten? Ett svenskt perspektiv

Min första kontakt med idrottsforskning var som elev på GIH i början av 70-talet. Landets idrottsforskning var då till stor del samlad till detta lärosäte. Flertalet av de ledande idrottsforskarna var därför mina lärare: P-O Åstrand, Bengt Saltin, Björn Ekblom och Olle Halldén. Ämnet ansågs inte ”akademiskt fint nog” på andra lärosäten. Inga särskilda medel tilldelades heller forskningen. Utbildning inom området idrott och hälsa skedde på ytterst få lärosäten.

Av Artur Forsberg

Idrotten och motionens betydelse för folkhälsan var ingen självklarhet. En samlad läkarkår rekommenderade vila vid de flesta sjukdomar och skador. Att en nyopererad snabbt skulle upp ur sängen för att få igång cirkulation och läkning fanns inte på kartan. Äldre avråddes från fysisk aktivitet och i 60-års present fick man en gungstol. Ja mycket har hänt.

Sedan 1992 finns ett statligt Folkhälsoinstitut där motionens betydelse betonas alltmer. Läkarna har också fått möjligheten att skriva ut motion på recept i stället för mediciner.

Den statliga utredningen ”Idrott åt alla”

1969, fick stor betydelse även för idrottsforskningen. I den angavs att RF borde inrätta en forskningsnämnd. Detta ledde till att RF 1970 inrättade ett eget Idrottens forskningsråd (IFR).

Inom IFR samlades landets ledande idrottsforskare. Deras uppgift var att få igång idrottsforskning på fler lärosäten och initiera projekt av betydelse för idrotten. Utifrån denna kunskapsbas skulle sedan en högre akademisk utbildning inom idrott och hälsa kunna byggas. Kontakt med ”fältet” ansågs nödvändigt. Till styrelseledamöter utsågs därför forskare som även hade en egen gedigen idrottsbakgrund. Ordförande valdes inledningsvis av RF och från 1988 av regeringen, då IFR omvandlades till Centrum för idrottsforskning (CIF). Den förste ordföranden var P-O Åstrand, sedan följde Paul Högberg, Arne Ljungqvist, Lars Beckman, Eva Olofsson, Per Renström och nuvarande är Per Nilsson.

Blygsamma resurser växer

En viktig uppgift för IFR och senare CIF var att förmedla och omsätta forskningsresultat till praktisk idrott. Till rådet knöts tämligen omgående Lars-Magnus Engström med ansvar för pedagogik och övertecknad med ansvar för fysiologi och även uppgiften att vara rådets sekreterare. En uppfattning var att vi båda skulle sitta på RF (Strömsborg/Farsta) och jobba med utbildningsmaterial och kursverksamhet. Vår egen uppfattning var dock att vi måste finnas i en forskningsmiljö för att kunna samverka med forskare och kunna ta till oss forskningen. Så blev det också. Lars-Magnus hade sin hemvist på pedagogiska institutionen vid Lärarhögskolan, där han successivt kom att bygga upp en framstående forskningsgrupp.

Jag kom att placeras på GIH:s fysiolog. Våra gemensamma ansträngningar ledde till att mycket nytt forskningsmaterial kom att användas i ledar- och tränarutbildningen. Särskilt böckerna Barn-Ungdom-Idrott och Ungdomsträning användes i stor omfattning. Bengt Sevelius var en mycket framsynt och positiv RF-chef under denna uppbyggnadsperiod.

De medel som RF tilldelade forskningen var blygsamma i början. Men initialt för 1 miljon kronor kunde årligen 20–30 projekt stödjas. Under ”resans gång” har påtryckningar och förhandlingar både gentemot RF och staten skett, så att budgeten för 2011 är på dryga 20 miljoner kronor. Medlen räcker numera årligen till stöd för 80–90 projekt, samt lönemedel till 15–20 doktorander och nydisputerade. Speciellt stöd ges för närvarande också till forskare inom elitidrotten.

Kunskapsnivån har höjts

Idag finns akademiska idrottsutbildningar på samtliga landets 11 universitet. Inriktningen är bred och omfattande och avser bl.a. samhälls- och beteendevetenskap, historia, ekonomi, juridik, ledarskap, medicin, hälsa, biomekanik, fysiologi, näringslära och teknik. Dessutom utbildas givetvis lärare i ämnet Idrott och hälsa för skolans område. Väsentligt är att flera av universiteten och högskolorna inrättat professurer i idrottsrelaterade ämnen. Utvecklingen har på sikt inneburit att ett kraftigt ökat antal välutbildade tränare, ledare och befattningshavare kommit att verka inom idrottsrörelsen och inom kommersiella verksamheter som omfattar idrott/motion. Idrottsledaren idag är ofta en välutbildad person som också har förmåga att ta till sig ny kunskap och öka information bland vetenskapliga arbeten och forskningsrapporter. Förutom ett antal böcker har CIF i 20 år gett ut en populärvetenskaplig forskningstidning, Svensk Idrottsforskning, med 4 nr/år. I den medverkar till största delen landets idrottsforskare. De många forskningskonferenser som arrangerats av IFR/CIF, där olika teman, t.ex. Barn- och ungdomsidrott, Handikappidrott, Kvinnor och idrott, Våldet inom idrotten, som behandlats har givetvis också bidragit till att höja nivån på hela idrottsverksamheten och skapat ett gemensamt forum för forskare och idrottens ledare.

Många av landets idrottsforskare har sina ”rötter” inom idrotten. Förutom att skriva akademiska artiklar har de även bidragit med populärvetenskapliga artiklar och böcker. Tittar man bland SISU:s drygt 400 boktitlar så känns ungefär hälften av författarnamnen igen som idrottsforskare. Åtskilliga är också de SF som i sitt utbildningsmaterial fått hjälp av idrottsforskare. Till detta kommer också att idrottsforskare flitigt har använts som föredragshållare på konferenser och ledarutbildningar.

Det bör också framhållas att flera SF har initierat och finansierat egna projekt i samverkan med forskargrupper. I Bollnäs bedrivs ett omfattande utvecklingsarbete mellan Handikappidrottsförbundet och Gävle högskola. Vid Östersunds universitet har utvecklats ett högteknologiskt labb särskilt för skidåkning, där landslagen med jämna mellanrum samlas för tester och utvärdering. Stor del av längdåkarnas framgångar de senaste mästerskapen kan nog tillskrivas denna verksamhet.

Forskningens inriktning

Att lyfta fram den forskning som fått störst betydelse för idrotten är en synnerligen grannlaga uppgift. SCIF (Centralföreningen) gör genom sin årliga prisutdelning (100 000 kronor) till meriterad idrottsforskare ett gott försök att värdera insatserna. CIF utvärderar årligen ca 200 ansökningar och ger genom sin utdelning av ca 15 miljoner kronor en markering av vilka projekt och forskningsinriktningar som anses betydelsefulla. De projekt som stöds skall hålla hög vetenskaplig nivå samt ha god relevans för idrotten. RF har genom att stödja projekt inom Handslaget och dess efterföljare Idrottslyftet markerat vilka frågeställningar som kan anses viktiga.

Att nämna några enskilda projekt som betytt mest är svårt. Från min horisont är det lättare att lyfta fram vissa områden för att belysa forskningens betydelse.

Idrottsmedicin

Inom idrottsmedicinen har åtskilliga projekt kartlagt skadeproblem och skademekanismer och därmed har kunskapen ökat om omhändertagande, förebyggande åtgärder och hur träningen skall bedrivas. Idrottsmedicinsk forskning har också visat på hur viktigt det är att snabbt komma igång efter en skada/operation. Denna kunskap har även den övriga sjukvården idag tagit till sig.

Utvecklingen av titthålskirurgin har lett till att t.ex. svåra knäskador som tidigare opererades med öppen kirurgi och månaders frånvaro, idag kan ”fixas” på en förmiddag så att den aktive är i lättare träning några dagar senare.

Fysiologi

Idrottsfysiologerna har haft stor betydelse genom att beskriva den centrala cirkulationen under arbete och hur konditionsträning skall bedrivas. Kunskap som kommit övrig sjukvård till stor användning. Med hjälp av biopsitekniken har studier kunnat utföras där man ”går in i ” muskeln och studerar träningens påverkan och energiomsättning. Förr laddade man gärna med ”taggtråd och biff” inför långlopp. Idag är det en självklarhet att äta kolhydratrik föda. Studier av vätskebalansen har lett till samarbete med flera varumärken och ”optimal” dryck serveras vid all träning/tävling.

De fysiologiska mätmetoder som utvecklats har inneburit att olika former av tester kan göras på ett mer grennära och vetenskapligt sätt. Träningsläran har kunnat skrivas om många gånger under de senaste 50 åren.

Samhälls- och beteendevetenskap

Detta forskningsområde har ökat ofantligt under denna period. Stort fokus har varit på barn- och ungdomsidrotten. Bl.a. har studier försökt förklara betydelsen av fysisk aktivitet i ungdomsåren för hälsa och motionsvanor i vuxen ålder. Breda studier har kunnat visa på hur ungdomars idrottande har förändrats. Den tidigare vanligt förkommande spontanidrotten är numera nästan obefintlig, samtidigt som tidig specialisering blivit standard. Kunskapen om ungdomars utveckling har inneburit ett nytt synsätt och talangjakt görs numera med försiktighet. Ledarskapfrågor har därför blivit fundamentala. Särskilt handikappidrotten har stimulerats med öronmärkta medel.

Ett annat viktigt forskningsfält som vuxit fram under de senaste åren är organisationskunskap, ekonomi och juridik. Mot bakgrund av att många föreningar växer sig stora med en omfattande ekonomisk utveckling, har många svåra problem uppstått. Här är det viktigt att ta fram kunskap och förstå konsekvenser då ideellt arbete möter professionella marknadskrafter.

Psykologi

Grundläggande studier har gjorts för att finna objektiva mätmetoder och skattningsskalor för att bedöma fysisk ansträngning och mentala processer. Utifrån dessa har begrepp som t.ex. motivation, emotion, kollapser och utbrändhet kunnat studeras. Förfinade mätmetoder av hjärna och nervsystem har inneburit ny kunskap om hur vi uppfattar vår omgivning och hur inlärning sker. Mellan elitidrottare, motionärer och nybörjare kan skillnader visas på och inlärningsprocesser och teknikutveckling förklaras.

Forskningsfältet har utvecklat ny kunskap som till stora delar kommit till användning inom idrotten men även inom affärslivet. Den förlängda armen har blivit ett stort antal mentala rådgivare/coacher som arbetar för att optimera prestationer.

Historia

För varje organisation är det viktigt att ha sin historia beskriven. Idrotten i sin moderna form är av nytt datum. Dess historia går därmed att beskriva från begynnelsen. Det räcker dock inte med enbart jubileumsskrifter, utan ett vetenskapligt perspektiv bör anläggas för att kunna analysera utvecklingen. Särskilt vid Stockholms universitet har en aktiv forskning bedrivits med flertalet avhandlingar. Stark påverkan från forskarna har varit väsentlig vid uppbyggnaden av Idrottens museum.

Teknik

Här borde mer forskning kunnat komma igång. De projekt som initierats har t.ex. gällt löpsko, skidor, bindningar, cyklar, paddlar och åror. Olika former av bärbara instrument har ökat möjligheten att utvärdera träningen. Embryon till samarbete mellan idrotten och de tekniska högskolorna finns.

Svar på rubriken

Ja, onekligen har idrottsforskningen lyft idrotten – kanske mer än vi anar. För ringa pengar och med stor entusiasm har mycket idrottsrelaterad forskning och undervisning skapats. Om det gick att räkna fram vad varje satsad krona på idrottsforskning genererat i form av förbättrad hälsa, bättre sjukvård, förbättrad barn- och ungdomsidrott, kunnigare ledare, förbättrad utrustning och skydd, mentala insikter, högre underhållningsvärde, framgångsrika elitidrottare, historisk kartläggning och så vidare, så skulle vinsten bli oerhörd. Men ett sådant räkneexperiment är nog i det närmaste en omöjlighet att göra. Jag kan inte. Svensk idrott förtjänar en ökad satsning på idrottsforskningen!

Om Artur Forsberg

Artikelförfattaren Artur Forsberg är uppvuxen i södra Stockholm. Numera 68 år och nöjd pensionär. Artur Forsberg började idrotta i unga år med allt som bjöds; gymnastik, backhoppning, fotboll, hockey osv. Senare i livet har det varit som elitmotionär i längdåkning och långskubbning, bl a 30 Lidingölopp. Friluftsentusiast sommar som vinter.

Han har varit lagledare för Sveriges skidveteraner vid internationella tävlingar under en följd av år.

Utbildade sig till gymnastikdirektör i början av 70-talet. Anställdes på RF 1974 med placering på GIH:s fysiolog fram till 2009. Har där jobbat med kartläggning av olika idrotters kapacitetsprofiler och främst studier med inriktning på långvarigt arbete. Ofta anlitad som föreläsare vid ledarutbildningar. Central roll som sekreterare både i IFR och CIF. Ett ansvarområde har varit att organisera bedömning och uppföljning av alla projekt.

Startade tidningen Svensk idrottsforskning 1992 och var dess chefredaktör.

Artikeln har tidigare varit publicerad i Höstbulletinen 2011.