Sök
Stäng denna sökruta.

P1010027

Walter Rönmark är RV-profil i november 2018.

Varför blev du intresserad av idrott när du var ung och på vilket sätt var du aktiv i idrotten som ungdom?
Det fanns förmodligen inget annat alternativ till fritidsaktiviteter när jag var 6-7 år än att spela fotboll, att hoppa längd och höjd och springa på
idrottsplanen i det lilla samhället. På det sättet blev det att spela fotboll i föreningens fotbollslag, att delta i skolmästerskap i friidrott, på vintern att spela ishockey och att åka skidor i de lokala skidtävlingarna o s v.
Sedan bara fortsatte det med idrott och idrottsledarskap och har så gjort hela livet.

Berätta om dig själv
När jag för länge sedan berättade för en gammal arbetskamrat att en av mina söner börjat med universitetsstudier i musik i USA och den andre börjat på basketgymnasiet i Jönköping sade hon. ”Då fick du ju som du ville, dina söner ägnar sig åt dina stora intressen, musik och idrott.” Så musiken, idrotten och litteraturen är ”nog jag” tillsammans då med mitt stora engagemang för just utbildning som varit mitt jobb också. Universitetsutbildning, universitetslektor och forskning och skola och skolledarskap i alla former har varit mitt professionella jag. Det har då också speglat av sig i mitt idrottsledarskap där just utbildningsfrågor och folkbildning/kultur varit viktiga. Det har varit idrottsgymnasiefrågor, elitidrott-högskola, vice ordförande i SISU-styrelsen från dess allra första början, ordförande i Bosön, ledamot i dåvarande Centrala Utbildningsrådet,
Idrottens forskningsråd osv. I alla styrelser där jag varit med, Riksidrottsstyrelsen, SISU, ordförande i SAIF, i Bordtennisförbundet med flera har just utbildning, forskning och internationella frågor varit prioriterade intresseområden för mig.

Vilken kontakt har du med den organiserade idrottsrörelsen idag?
Jag är ordförande i några valberedningar – där just hög ålder och lång erfarenhet kan vara av värde – SOK:s valberedning t ex. Som hedersordförande i Bordtennisen och i några andra förbund håller jag mig hyfsat orienterad och i hyfsat god kontakt med idrottsrörelsen. Ser alla hemmamatcher med ”mitt” fotbollslag Giffarna, Sundsvall – en del bortamatcher också – och engagemang i Centralföreningen för Idrottens främjande (SCIF) främjar en trivsam och bra kontakt med idrotten.

Hur har din egen idrottskarriär sett ut?
Som nästan alla pojkar – när de ser tillbaka på sitt fotbollsspelande – tillhörde jag en av de mera lovande fotbollsspelarna. Talangen och förmågan räckte till att spela nästan två säsonger i den nästa högsta divisionen i seriesystemet. Sedan blev det en och två divisioner lägre innan fotbollskarriären tog slut.

Sysslar du med någon form av träning eller tävling idag?
Jag har till för några år sedan varit en väldigt aktiv motionär. Tyvärr drabbades jag helt plötsligt av hjärtfladder och måste nu koncentrera mig på rehabilitering – i sig bra med promenader, men inte alls med den intensitet som det var för något år sedan. Men det tar sig, fast det tar tid.

Följer du idrotten i TV och tidningar och som åskådare vid tävlingar?
Väldigt flitig följare av idrott i tidningar och andra medier och åskådare så fort tillfälle ges. Alla matcher som Giffarna spelar tittar jag på. SM och internationella tävlingar i pingis ser jag gärna på plats liksom landskamper som VM-kval i basket nyligen.

Finns det någon eller några idrottsledare som betytt mycket för dig?
Här får jag citera den gamle basketledaren Miki Herkel som sade att om idrottsledare visste hur mycket de betyder för ungdomarna skulle de aldrig våga vara det så visst, de ledare man hade i sin ungdom, ingen nämnd och ingen glömd har betytt oerhört mycket för mig. De var verkligen goda förebilder. I vuxen ålder intar ju ledare som Kalle Frithiofson och Ulf Lönnqvist en särställning för att inte tala om Bengt Sevelius och Bengt Wallin. Bättre förebild än Bengt Wallin och hans engagemang och tro på idrottens betydelse för att bygga ett bra samhälle har jag svårt att tänka mig. ”Idrotten är en medkraft till det goda i samhället och en motkraft till det onda” som Bengt ofta sade. Sådant glömmer man aldrig.

Vad engagerar dig idag?
Inom idrotten är det de uppdrag jag har kvar och idrottshistoria. I övrigt försöker jag efter bästa förmåga delta i den lokala samhällspolitiska
debatten.

Vad ser du fram mest emot under 2018?
Idrottsligt är det att VM i pingis i Halmstad blir en sportslig och PR-mässig framgång och att Giffarna håller sig kvar i allsvenskan i god tid innan den sista omgången spelas så att jag slipper en ångestfylld höst.

Vilka tre idrottskvinnor/män, nu aktiva eller historiska, skulle du vilja ta en fika med nästa vecka?
Först ett ordentlig fika med Inga Löwdin och höra hur hon upplevt sitt liv i idrottens och männens värld och sedan få ett samtal med henne och Sigge Bergman och hans bild om samma tid. Blir spännande. Ett samtal med Per Henrik Ling och Viktor Balck om idrottens betydelse och om idrottens/gymnastikens betydelse och varför/varför inte den tävlingsmässiga idrotten som Balck förordade. Det blir ett gnistrande samtal med en hel del verbala slängar där nog Balck vill ta – och nog behöver – Coubertin till hjälp för att stärka sin position, så jag bjuder in honom också.

Vad betyder föreningen RV för dig?

Fortfarande samma sak som syftet var när RV bildades, ett forum där
idrottsledare kan fortsätta att träffas under trivsamma former. Det är när allt kommer omkring just det – den trevliga gemenskapen kring idrotten – som gör att man vill vara idrottsledare så länge som det bara går.