RV-profilen Ove Karlsson

| september 10, 2018

Ove Karlsson 7B4A4B745DA640CEBFF18D90C7F9B584

Ove Karlsson är RV-profil i september 2018.

Varför blev du intresserad av idrott när du var ung och på vilket sätt var du aktiv i idrotten som ungdom?

Fångades av idrotten mycket tack vare engagerade, engagerande lärare i folkskolan.

I skolåldern aktiv på låg nivå och utan framgångar i fotboll (någon enstaka match för Ödeshögs IKs B-pojklag), friidrott (sprinterlöpning, längd och tresteg), skidor/längdåkning, orientering och bordtennis. Talang och färdigheter stod inte alls i paritet med entusiasmen.

Ordnade ”tävlingar” i friidrott, löpning och hopp, för kamrater på en äng. Gräs på både löpar- och ansatsbanor, lätt både uppför och nedför … Namnet Vättervallen var upptaget av Ödeshögs idrottsplats, så min ”arena” kallades Stadion. Var ofta enda funktionär, starter, tidtagare, speaker etc.

Vem är Ove Karlsson? Berätta om dig själv.

Föddes 1944 och växte upp på en liten bondgård i Ödeshög, nära Vättern.

Tidningar och radio betydde väldigt mycket i hemmet (tv kom till oss först 1960), och bidrog avsevärt till mitt intresse för journalistik i olika former, att skildra och dokumentera, främst idrott.

Det började på allvar 14 februari 1954; den tändande gnistan var Braheloppet, ett av södra Sveriges då största skidlopp, Gränna–Ödeshög (varannan gång Ödeshög–Gränna).

Satte ihop Sportnytt, en handskriven, karbonkopierad ”tidning” (3 ex./nummer), som gick runt bland skolkamrater.

Lokalpressen (lilla Östgöta-Bladet, som främst täckte Vadstena och Ödeshög, och stora Östgöta-Correspondenten) hade säkra leverantörer och behövde ingen okänd nybörjare.

I Stockholm sensommaren 1963 tog jag mod till mig och hälsade på hos Idrottsbladet, Tunnelgatan 3. Någon eller några på redaktionen kom uppenbarligen ihåg mig när tidningen 1964 sökte hjälpreda i två veckor för den vinterolympiska resultatservicen i ett PUB-fönster. (Efter vinter-OS 1964 upphörde i stort sett denna service i varhusens skylfönster och tidningarnas depeschkontor. Lönlöst i konkurrens med tv…)

Jag fick uppdraget, som utvidgades en hel del, och en månad senare blev jag antagen som volontär på den tidning som ansågs vara bästa tänkbara skola i branschen. Efter nio månader blev jag fast anställd, och sedan har det rullat på:

Sportjournalist och olympiahistoriker; 1964–91 anställd på, i tur och ordning, Idrottsbladet, Associated Press, Svensk Idrott och Idrottsboken/Olympiaboken, sedan 1991 frilans (Sportfakta). I redaktionen för Blå Boken, årsbok för Sveriges Centralförening för Idrottens Främjande 1999–2014 (redaktör 1999–2000); medarbetare i bl a Nationalencyklopedin, Faktakalendern och Guinness rekordbok. Har tillhört styrelserna för såväl svenska och internationella sportjournalistförbunden som Sportjournalisternas Klubb Stockholm. Var ansvarig för mediekontakter i de svenska OS-trupperna 1980 och har arbetat med presservice vid flera internationella storevenemang i Sverige. En av grundarna av de svenska och internationella sammanslutningarna för olympiahistoriker, styrelseledamot i båda (1986–88 i Sveriges Olympiahistorikers Förening [numera Sveriges Olympiahistoriska Förening], 2004–12 i International Society of Olympic Historians). Författare till QUIZ Vad vet Du om Olympiska sommarspel? (Strömbergs Bokförlag, 1996), medförfattare till OS – historia & statistik (Norstedts, 2008) och Vinter-OS – historia & statistik (Norstedts, 2009).

Vilken kontakt har du med den organiserade idrottsrörelsen idag?

Som pensionär har kontakterna avtagit, men jag är fortfarande stödjande medlem i friidrottens Stora Grabbar och Skridskons Vänner, medlem i Sällskapet Gamla Djurgårdare samt i flera internationella och svenska sammanslutningar för idrottsdokumentation och -historia.

Sysslar du med någon form av träning eller tävling idag?

In i medelåldern cykelturer och badminton, men har på äldre da´r fått anpassa mig till medicinska problem. Men så gott som dagligen promenerar jag 30–45 minuter i varierande takt.

Följer du idrotten i TV och tidningar och som åskådare vid tävlingar?

Ja, även om det inte är i samma utsträckning som när jag var aktivare i yrket.

Finns det någon eller några idrottsledare som betytt mycket för dig?

Wolf Lyberg, kanske mest i hans egenskap av tidningsledare (IB, Svensk Idrott), men även som ledare i SOK.

Bengt Sevelius, som jag lärde känna på RF, en föredömlig idrottsledare med både stora internationella uppdrag och insatser på gräsrotsnivå.

Lars Wass, akademisk idrott och Sveriges Centralförening för Idrottens Främjande.

Vidare Stig Gustavson, handboll, Olle Larsson, brottning, och Gösta Gärdin, som jag hade att göra med på SMI, i Sveriges Olympiska Akademi och RV.

Bara för att nämna några i en lång rad.

Vad engagerar dig idag?

Familjen med fru, två barn och tre barnbarn, vilka jag tidigare inte ägnade den tid och uppmärksamhet de varit förtjänta av.

Rent privat odlar jag allt mera intresset för gamla spelfilmer, många numera lätt tillgängliga på internet

Inom idrotten följer jag i första hand dopingfrågan och idrott-politik (främst internationellt).

Vad ser du fram mest emot under 2018?

På det personliga planet firande av Guldbröllop med min kära Vera och fortsatt god utveckling för barn och barnbarn. Inom idrotten förhoppning om framsteg i kampen mot doping, VM i fotboll, EM i friidrott och att följa Ödeshögs IK i fotbollens div. VI västra Östergötland.

Vilka tre idrottskvinnor/män, nu aktiva eller historiska, skulle du vilja ta en fika med nästa vecka?

Pierre de Coubertin, Jim Thorpe och Inga Löwdin. Bevis för mitt stora intresse för det olympiska och idrottshistoriska (Löwdin var första kvinna i Riksidrottsstyrelsen).
Men en fikastund skulle inte räcka långt för alla frågor.

Vad betyder föreningen RV för dig?

En betydelsefull kamratförening som främst hedrar äldre ledare och hjälper yngre aktiva.

(Var f ö 1997-2000 adjungerad till styrelsen som sekreterare i den stipendiekommitté som då leddes av Lennart Jonsson.)

Kategori: Uncategorized

Kommentarer är stängda.