Kerstin Bodin är månadens RV-profil. Såväl nationella som internationella uppdrag inom sportskyttet står på hennes digra meritlista.
Vem är Kerstin Bodin?
Efter 23 år i pistollandslaget gjorde jag min sista internationella tävling 1992. Då hade jag redan hunnit med två år som styrelseledamot i Svenska Sportskytteförbundet. Från 1996 var jag ordförande i förbundet tills vi efter hårt arbete lyckades slå ihop tre olika skytteförbund till nya Svenska Skyttesportförbundet 2008. Efter några år som valberedare har jag numera fullt fokus på det internationella skyttearbetet, dels som förtroendevald, dels som internationell domare på OS, VM, EM och världscuper.
Är det något särskilt du brinner för och som du ska engagera dig i de närmaste åren?
Jämställdhet och demokrati i det internationella skyttearbetet är det som känns mest angeläget för mig just nu. På hemmaplan är det fyra underbara barnbarn som tar mycket av vår tid och det känns väldigt bra att kunna hjälpa våra två döttrar att få deras ”livspussel” att gå ihop.
Du har ett mångårigt engagemang inom skytterörelsen både som aktiv och som ideellt arbetande idrottsledare. Hur ser ditt engagemang i idrottsrörelsen ut idag?
Inom skyttet ligger mitt engagemang idag dels på Europanivå där jag är vice president i European Shooting Confederation, dels internationellt i International Shooting Sport Federation. Redan 1998 blev jag invald i ISSF:s domarkommitté och har varit dess ordförande sedan 2006. Åtta år är en lång tid på det här jobbet och jag hade bestämt mig för att avgå som kommittéordförande vid ISSF:s generalförsamling i München nu i början av december. Tanken på att släppa ISSF helt var inte alldeles lockande utan jag ställde upp som kandidat till ”Council”, ungefär ISSF:s styrelse. När rösträkningen var klar visade det sig att jag fått näst högst antal röster av de 30 nominerade. Årets generalförsamling innehöll ovanligt mycket intriger och ”kontinentalpolitik” så jag blev mycket glad över det stora stödet från länder runt om i världen. Går vi utanför skyttet så har jag det mycket angenäma uppdraget som sekreterare i Sveriges Centralförening för Idrottens Främjande.
Du förknippas mest med skyttet. Hur är ditt intresse för och din relation till andra idrotter?
Den enda idrott jag tävlat i är skytte men för att klara av all träning och tävlingspress krävs bra kondition så förr blev det en hel del jogging, styrketräning och Friskis & Svettis. I och med att jag valdes in i Sveriges Olympiska Kommittés styrelse för många år sedan väcktes intresset för andra idrotter än skytte på allvar. Det är fascinerande att få lära sig mer om vad som krävs för att nå världstoppen i olika sporter. Sportnytt och Sportspegeln är heliga TV-tider.
Ideellt ledarskap är ett av fundamenten för idrottsrörelsen. Hur ser du på förutsättningarna för det i ett framtidsperspektiv?
Jag tror att vi även i framtiden kommer att se många ideella ledare, men arbetsformer och organisationsstrukturer måste anpassas till dagens samhälle.
Har du själv haft några förebilder för ditt idrottsledarskap?
Min viktigaste förebild är min goda vän från Norge, Unni Nicolaysen. Som president i Europaskyttet ledde hon under många år arbetet med stort tekniskt kunnande, integritet och varmt hjärta. För mig är det viktigt att fortsätta kämpa för fler kvinnor på beslutande positioner internationellt och värna de demokratiska processerna när nu Unni pensionerat sig.
Vilka är skytteidrottens främsta utmaningar inför framtiden?
Rekrytering av såväl aktiva som ledare. Tillgången till skjutbanor är ett problem, speciellt i storstadsregionerna.
Tränar och tävlar du fortfarande?
Träning blir det aldrig mer tal om efter 23 år i landslaget. Nu är det ett par år sedan jag deltog på SM men visst kliar det i avtryckarfingret ibland. Kanske ställer jag upp på någon veterantävling i framtiden.
Vilken idrottskvinna/man skulle du vilja ta en fika med nästa vecka?
Det var en svår fråga. Men en pratstund med Björn Borg vore trevligt, gamla Södertäljebor som vi båda är.
1997 blev du invald i föreningen RV. Vad betyder RV för dig?
Det är en ära att bli invald i RV och jag läser med nöje Bulletinerna och hemsidan. Tyvärr har jag missat många årsmöten och inte heller haft möjlighet att delta vid något nordiskt möte, men det ska bli bättring framöver.