Månadens RV-profil Agneta Göthberg har en diger meritlista från såväl den nationella som internationella gymnastikrörelsen.

Vem är Agneta Göthberg?
– Jag är utbildad på GIH och har dessutom läst biologi och kemi. Jag arbetade som idrottslärare i många år. Jag bytte därefter till biologi, kemi och matematik under några år innan jag blev rektor för en högstadieskola i Falun.

Jag har varit tränare i cirka 40 år i gymnastikföreningen Gymnos i Falun.
Jag har varit domare i gymnastik sedan början av 1970-talet. I mitten på 1980-talet blev jag internationell domare vilket innebar att jag fick döma fler och fler tävlingar internationellt.

1992 blev jag invald i WAG (Women’s Technical Committee) i det internationella gymnastikförbundet FIG. I FIG verkade jag i 12 år. Under åren i internationell verksamhet hann jag med att döma i fem olympiska spel och ett stort antal VM.

Jag har även varit engagerad i flera omgångar i KTK (Kvinnliga Tekniska Kommittén) i Gymnastikförbundet. Jag har dessutom varit förbundskapten under några år.

Vad gör du nuförtiden?
– Jag är pensionär. Jag försöker träffa mina barn och barnbarn så ofta det går. Jag dömer fortfarande nationellt men inte internationellt. Jag blir glädjande nog ofta ombedd att resa med vårt landslag på de stora internationella tävlingarna (EM och VM). Jag gör det i egenskap av Head of Delegation. Jag försöker också resa med mina barnbarn till spännande mål i världen.

Varför valde du att ägna så stor del av ditt liv åt idrott?
– Jag har vuxit upp i en idrottsintresserad familj och blev tidigt introducerad i en simklubb, Malmö Simsällskap. Ganska snart bytte jag simning mot simhopp och höll väl en ganska god svensk standard. Under åren på GIH lotsade en av mina lärare, Karin Lindén in mig på gymnastikens område och där fastnade jag. Jag fick också utvecklas tillsammans med gymnasterna jag tränade och det ledde så småningom till den internationella verksamhet jag sedan sysslat med. Att få förmånen att arbeta internationellt är väldigt lärorikt och utvecklande på många plan. Man får lära sig många språk, möta människor från alla delar av världen, lära sig att hantera många olika kulturer och inte minst se sig om i världen. Med idrott blir livet berikat.

Har du några andra intressen eller engagemang utanför idrottsrörelsen?
– Eftersom jag under hela idrottslivet också arbetat full tid i skolan, haft familj, idrottande barn, hund och hus har det inte funnits tid för andra engagemang. Jag har emellertid gärna åkt skidor med man och barn i alperna eller i svenska fjällen när det har varit möjligt.

I flera år var du Faluklubben Gymnos personifierad och du la ner runt 30 timmar i veckan på gymnastiken. Vad har klubbarbetet betytt för din egen del?
– I ärlighetens namn måste jag nog erkänna att jag inte lagt ner så mycket tid på själva föreningsarbetet. Min uppgift var att vara tränare, andra fick hålla i klubbens administrativa verksamhet. Klubben har emellertid gett mig möjligheten att utveckla mitt tränarkunnande genom att alltid låta mig gå på de utbildningar som jag behövde.

Du har en otroligt gedigen erfarenhet som domare i internationella tävlingar som OS, VM och EM. Varför är ditt intresse för domarfunktionen så stor?
– Att vara domare ger också möjligheten att förstå teknik och intension i gymnastik.

Det har varit intressant att kunna vara med och utveckla gymnastiken mot en mer objektiv bedömning. Tyvärr har den delen kanske passerat gränsen för vad som är möjligt för en domare att uppfatta och det har inte blivit publikvänligare. Numera kanske man skulle våga ta ett steg tillbaka.

Tävlingsgymnastik på internationell elitnivå har ju ibland ifrågasatts i Sverige. Är du odelat positiv till allt du sett eller finns det inslag i tävlandet som du själv känner tveksamhet inför?
– Det finns inte så mycket i Sverige som jag är tveksam inför. Avarter kan man nog se i alla sporter. I Sverige hoppas jag att alla ungdomar tränar och tävlar för sin egen skull och inte för tränarens, föräldrarnas eller någon annans skull. Fördelen med gymnastik är att det finns så många olika varianter av tävlingsgrenar (AG, Trupp, Acro, Trampolin, Hopprep, Aerobic m m) . Alla kan välja det som passar bäst. De gymnaster jag träffar på, älskar sin sport även om de numera lägger ner mycket tid på träningen. Att bemästra en svår övning är en omedelbar belöning för allt slit.

Har du haft några förebilder i ditt idrottsledarskap?
– Det är svårt att säga ett namn. Jag tycker att ett ledarskap i idrott eller i annan verksamhet är något som utvecklas med åren. Varje dag lär man sig något nytt speciellt när man arbetar med barn, ungdomar och unga vuxna, Det gäller både i skolan och inom idrotten.

Är du intresserad av annan idrott än gympa? Och läser du allt på tidningarnas sportsidor eller punktbevakar sportsändningar på TV?
– Jag är allmänt idrottsintresserad och tittar gärna på all sorts skidåkning, simning, friidrott m m. Jag läser inte alla tabeller i tidningarna men vet ungefär hur det går i allsvenskan, SHL och en del annat,

Gympan har idag stor konkurrens av andra aktörer när det gäller träning för att må bra. Hur klarar gymnastikföreningarna den konkurrensen?
– Jag tror att konkurrensen är hård och det kommer så många nya trender så att det är svårt att hänga med. Det finns ju dessutom så många olika aktörer. Jag tror man måste försöka hänga med i det nya även om det går väldigt fort.

Vilka tre idrottskvinnor/män skulle du helst vilja ta en fika med nästa vecka?
– Stefan Holm, Therese Alshammar och Charlotte Kalla.