Tore Green

Tore Green (2)

Zlatan, Kim Andersson och Sara Sjöström. Det är idrottsprofiler som månadens RV-profil Tore Green gärna skulle ta en fika med.

Vem är Tore Green?
Jag är född i Malmö 1933, tidigt engagerad i idrott. Under tonåren simmare och vattenpolospelare i SK Ran, fotbolls- och handbollsspelare i MFF, en A-lagsmatch i fotboll och många i handboll, studentexamen 1953 – då svensk juniormästare för MFF, Kadettskola 1955, utexaminerad gymnastikdirektör 1957 med kurskamrater som Sven Tumba, Örjan Brandt, Nickus Sundin . Äldrekursare till prinsessan Birgitta.

Gymnastiklärare i Limhamn och från 1962 på Lärarhögskolan i Malmö, flyttade 1972 till Örebro, metodiklektor i gymnastik och blev där studierektor för den nya tvåämnesutbildningen, som nu är permanent.

1984 gick resan till Stockholm, generalsekreterare i Svenska Gymnastikförbundet som ledde till stora arrangörsuppdrag. Generalsekreterare först EM för herrar i Globen 1989, året efter EM i Rytmisk Gymnastik i Göteborg och sedan EM för damer, åter i Globen, 1985.

Avslutningsvisa Världs Gymnaestradan i Göteborg med 24000 deltagare och 2000 funktionärer under en hel vecka sommaren 1999.

Vad gör du nuförtiden?
Nu är jag pensionär, 82 år, har lämnat alla stora uppdrag – åtar mig ett och annat som medaljutdelare, årsmötesordförande, avtackare och dylikt.

Varför valde du att ägna så stor del av ditt liv åt idrott?
Det var mitt liv från barnsben. Ingen påverkan av föräldrar, egna initiativ. Diverse framgångar stärkte intresset och målsättningen blev tidigt: gymnastiklärare. Lagkapten i många olika lag, övergick till många uppdrag i kommittéer och styrelser med underbara upplevelser. Sporrades av tidigt erhållande av såväl Lingmedaljen som RF:s förtjänsttecken i guld och andra utmärkelser.

Varför blev gymnastik den idrott du valde att satsa på?
Det blev inte bara gymnastik utan även handboll, spelare och ordf. i So IK Hellas, och simning – simlärare i 17 år och simlärarutbildare i tio år.

Att det blev gymnastik var kanske en slump – jag knuffade ut en icke utexaminerad lärare på Bergaskolan i Limhamn, har var ledare i Rosenvångs Gymnastikklubb, jag såg mig ”tvingad” att ta över hans uppdrag där. Det blev stora framgångar – närmare 200 pojkar i olika avdelningar – segrar för truppen med DM och SM, en hel del individuella framgångar. TV-uppvisningar med bl a Eva Rydberg. Så det bara fortsatte.

Har du några andra intressen eller engagemang utanför idrottsrörelsen?
Jag har varit ledamot i Lions Club Limhamn. Kanske det roligaste – akrobatiklärare vid Malmö Scenskola som blev Statens scenskola – elevexempel: Krister Henrikson, Thomas von Brömsen, Johannes Brost.

Du var huvudperson i organisationen för Världsgymnaestradan i Göteborg 1999. Vad minns du mest från det arbetet?
Upplevelsen att träffa så många internationella vänner, som jag fick genom ständigt skapa kommunaktion med dem. Se hur allting fungerade genom en jättefin inats av alla medarbetare. Och största minnet – vid avslutningsceremonin i Mässhallens Kongresshall – 500 internationella ledare stod upp och tackade mig med applåder i mer än fem minuter – det var en rysare.

Tävlingsgymnastik på internationell elitnivå har ju ibland ifrågasatts i Sverige. Är du odelat positiv till allt du sett eller finns det inslag i tävlandet som du själv känner tveksamhet inför?
I princip inser jag att gymnaster måste tränas från unga år – men på ett acceptabelt sätt. Inte som jag fick uppleva i öststaterna – ”med våld”. Jag tycker att Sverige har klarat detta bra – men det finns tyvärr ett par undantag.

Har du haft några förebilder i ditt idrottsledarskap?
Jag har förstås sett upp till min chef i MFF, Erik Persson, även om han inte alltid var den mest sociala ledaren. Min simledare i Ran, Tor Råberg, en otrolig person på alla sätt. Han tog hand mig, gav mig tidigt ansvar och har därför varit mycket viktig för mig.

Är du intresserad av annan idrott än gympa? Och läser du allt på tidningarnas sportsidor eller punktbevakar sportsändningar på TV?
Jo jag är idrottstok tillsamman med hustru Carin Nilsson Green. Vi sysslar ständigt med idrott, har och har haft massor av uppdrag, Carin har genom sitt engagemang i internationell handboll åkt världen runt på alla VM – och ibland har jag fått följa med. Det har blivit många OS, Carin var vice ordförande i SOK så hon har besökt elva OS och jag fyra. Sydney var bäst!

Vi ser på TV så ofta vi kan och analyserar tillsamman samt går vi då och ser sport ”live”.

Gympan har idag stor konkurrens av andra aktörer när det gäller träning för att må bra. Hur klarar gymnastikföreningarna den konkurrensen?
Förvånansvärt bra. Vår ideella organisation klarar sig bra mot de kommersiella företrädarna, men det kan vara tufft på vissa platser. Vi har anpassat oss och förändrat utbudet och är nog lite billigare än ”motståndarna”.

Vilka tre idrottskvinnor/män skulle du helst vilja ta en fika med nästa vecka?
Förvisso Zlatan – malmöbo precis som jag, kontroversiell men med speciella egenskaper. Så har jag alltid beundrat handbollspelaren Kim Andersson och jag är djupt imponerad av vår fantastiska simmerska Sara Sjöström.