Toralf Nilsson

Toralf Nilsson

Grattis till utmärkelsen du fick av IAAF i samband med VM i friidrott i Doha. Berätta om priset och varför just du fått det.

- Jag var en av dem som tilldelades IAAF Veteran Pin. Detta är en utmärkelse som vid varje kongress, vilken genomförs vartannat år, tilldelas tre ledare per världsdel på förslag av världsdelsförbunden. Jag antar att det främst handlar om mina samlade insatser, totalt 20 år, inom Europeiska Friidrottsförbundet.

Hur blev du intresserad av idrott när du var ung och på vilket sätt har du varit aktiv eller engagerad?

- Mitt idrottsintresse vaknade väldigt tidigt, säkerligen inspirerat av min far som varit maratonlöpare med en 9:e plats i OS 1956 som främsta merit. Den första organiserade idrotten jag prövade på var judo vid sex års ålder. Det var min far som tog med mig dit för att han tycket jag skulle prova på eftersom det startats upp en verksamhet i den nya sporthallen i Nybro (i sydöstra Småland) där jag växte upp. Min judokarriär blev dock kortvarig. Näst på tur stod simning som jag höll på med i ett par år i Kalmar Simsällskap. I nioårsåldern följde jag med en klasskamrat till Nybro Brottningssällskap och där blev jag kvar i fem års tid. Föreningen hade duktiga ledare som jag inspirerades av. Kanske bidrog det till att jag vid 12 års ålder tillsammans med några kompisar vid familjens lantställe söder om Kalmar bildade föreningen IFK Loverslund. Året därpå, 1976, ansökte vi om medlemskap i Svenska Friidrottsförbundet då jag fått veta att det krävdes för att man skulle få arrangera kvaltävlingar till Kalle Ankamästerskapen som var en stor nationell ungdomstävling. Trots att det var på landsbygden och en väldigt enkel anläggning så lyckades vi på kort tid bygga upp en skaplig ungdomsverksamhet. Jag var ordförande, tränare, tävlingsledare och aktiv på en och samma gång. När jag fyllde 17 insåg jag att det inte var hållbart att driva verksamheten tre mil hemifrån utan tillgång till körkort. Föreningens medlemmar sökte sig därför till andra föreningar och i mitt fall Nybro IF. Parallellt med att jag drog igång IFK Loverslund så var jag med om att 1977 återuppväcka Nybro Basketbollklubb som varit en vilande förening under en sex-sju år. Vid sidan om att vara ordförande var jag tränare, domare och spelare. Därtill var jag såväl på högstadiet som gymnasiet ordförande i skolidrottsföreningarna samt i ett antal andra föreningar. Med andra ord det var mycket idrott och föreningsliv redan i unga år.

Vem är Toralf Nilsson? Berätta om dig själv och ditt yrkesliv.

- Jag har hunnit fylla 56 år, bor sedan 2007 i Danderyd och är sedan 23 år tillbaka gift med Anna. Vi har inga egna barn, men har haft glädjen att följa uppväxten av syskonbarn, gudbarn och fadderbarn i södra Afrika som vi stödjer genom SOS-barnbyar. Efter gymnasiet i Nybro och militärtjänst på K1 i Stockholm arbetade jag ett år som föreningskonsulent och tränare i Djursholm Basket. Därefter studerade jag på idrotts- och fritidsledarutbildning på Bosön (1984-86) och specialidrottstränarutbildningen på GIH (1986-89) innan jag 1989 blev anställd i av Lidingöloppet som projektledare för 25-loppsjubileet, därefter var jag marknadsförare innan jag gick över till en tjänst som klubbdirektör och träningschef inom IFK Lidingö Friidrottsklubb fram till 1993. Sedan blev det åtta år inom Svenska Friidrottsförbundet 1993, först som utbildningsansvarig, sedan idrottschef och därefter som projektledare för vår kandidatur för EM 2006 i Göteborg. Kandidaturen utmynnade i att vi 2001 tilldelades evenemanget, varefter jag anställdes av det kommunala bolaget Got Event AB som generalsekreterare för EM. Jag blev kvar i Got Event fram till 2007 då jag såg till att vi även fick hem inomhus-EM i friidrott i Göteborg 2013. Då min hustru fick ett nytt jobb i Stockholm den hösten flyttade vi tillbaka varvid jag fick jobb i Huddinge kommun som kultur- och fritidschef. Jag är kvar i kommunen, men arbetar nu som kanslidirektör.

Meriter inom din idrott som aktiv och/eller ledare?

- Mina meriter som aktiv är relativt blygsamma. Inom friidrotten blev det som bäst 1:59.46 på 800 m. En och annan DM-medalj på ungdoms- och juniorsidan blev det såväl inom brottningen som friidrotten. I basketen var det div III-spel som gällde.

Som ledare har jag bland annat varit med i styrelsen för Europeiska Friidrottsförbundet i 12 år och under de sista fyra åren ingick jag även i Executive Boardoch var ordförande för tävlings- och evenemangskommissionen. Jag har även varit med i Svenska Friidrottsförbundets styrelse, först som personalrepresentant i mitten på nittottalet och sedan under perioden 2007-2019. 2010-15 var jag vice ordförande och sedan fick jag hoppa in som tillförordnad ordförande ett halvår när Björn Eriksson lämnade friidrotten för Riksidrottsstyrelsen. Sedan i maj ingår även jag i Riksidrottsstyrelsen varför jag håller på att trappa ned mina uppdrag inom Europeiska och Svenska Friidrottsförbundet. Det har även blivit tre år inom det internationella friidrottsförbundets tävlingskommission.

Hur ser idrottens framtid ut i Sverige/världen? Utmaningar?

- Såväl i Sverige som världen så handlar det om en idrott i förändring, en förändring som går allt fortare då idrotten är en del av samhället. Det är klart att det finns en rad utmaningar, men det är en av de saker som gör det intressant att vara idrottsledare. Hur ska vi inom idrotten förhålla oss till det som sker omkring oss?

Vilka idrotter är du mest intresserad av idag?

- Friidrotten ligger mig varmast om hjärtat, men som TV-tittare kan jag uppskatta många idrotter inte minst i samband med OS. Längdskidåkning och skidskytte är de sporter jag tittar på mest vid sidan om friidrotten.

Följer du idrotten i TV och tidningar och som åskådare vid tävlingar? 

- I den utsträckning tiden medger så försöker jag hänga med vad som händer. Som åskådare är det dock främst friidrott som jag hinner med numera.

Sysslar du själv med någon form av idrott/motion idag? Hur håller du dig i form?

- Det handlar framförallt om vardagsmotion då jag går en hel del varje dag. Det händer även att jag springer, men det är tyvärr allt för sällan som jag prioriterar det.

Vad ser du fram mest emot under det närmaste året?

- Som idrottsledare är det att växa in i rollen som ledamot av Riksidrottsstyrelsen.

Vilka tre idrottskvinnor/män, nu aktiva eller historiska, skulle du vilja ta en fika med nästa vecka?

- Inför det att jag i våras tilldelades RF:s förtjänsttecken fick jag motsvarande fråga och då liksom nu vill jag lyfta fram Inga Gentzell, Sveriges första kvinnliga OS-medaljör i friidrott (OS 1928).Ska jag välja två till så tar jag Erik Lemming och Edvin Wide.

När blev du medlem i Riksidrottens Vänner – och vad betyder föreningen RV för dig? 

- Jag blev invald 2014, men har sanningen att säga ännu inte tagit mig tid att deltaga i några aktiviteter. Det kommer säkert bli ändring på det så småningom, men ännu så länge räcker tiden inte till. Jag uppskattar dock att få och läsa såväl bulletinen som nyhetsbreven.

Björn Eriksson överlämnar RFs förtjänsttecken till Toralf Nilsson vid RIM i Jönköping 2019Toralf mottar IAAF Veteran Pin i Doha