Pia Zätterström

Pia z

22 år i SISU Idrottsutbildarnas styrelse och vice ordförande i Svenska Simförbundet, är några av Pia Zätterströms uppdrag i idrottsrörelsen.

Vem är Pia Zätterström?
- Jag är huvudsakligen skåning, men har bott i Stockholm sedan 1987, född i New York 1957. Meningen var att det skulle bli något med språk. Därför började jag med att vara au-pair i Paris i ett år efter studenten. Juridik fanns också i bakhuvudet och innan jag reste hem från Paris för svenskt sommarlov och sommarjobb klarade jag intagningsproven för att studera just juridik vid Sorbonne. Väl hemma blev jag dock fundersam över framtiden och bestämde mig för att läkare eller tandläkare var nog inte så dumt. Ett och ett halvt år senare var jag antagen på sjukgymnastlinjen i Lund. Vägen var inte spikrak…

Som färdig sjukgymnast 1981, uppskattade jag allt jag lärt mig om människan och närheten till människor, men tyckte inte att det var särskilt roligt att arbeta på ett sjukhus. Sökte efter mer kunskap, och specialiserade mig med inriktning på arbetsmiljö och arbetslivsvetenskap. Sugen på ännu mer kunskap byggde jag på med studier i företags- och nationalekonomi. Vilken värld som öppnade sig! Massor med roligt med inriktning på organisation, ledarskap och mänskliga resurser. Det samhälleliga perspektivet var intressantast. Det blev aldrig en hel fil.kand. i samhällsvetenskap, saknar några poäng för det. Jag kom på att examen i sig inte var det viktigaste – jag hade ju redan en examen, det var lärandet i sig som lockade…

Att leda och utveckla verksamheter har varit mitt huvudfokus sedan mitten på 90-talet. 1998 fick jag mitt första chefsjobb på Arbetsmiljöverket, sedan dess har jag haft olika chefs-uppdrag på Arbetsmiljöverket, på SAS samt som förvaltningschef i Botkyrka kommun och Göteborgs stad. Jag är nu sedan 2016 tillbaka på Arbetsmiljöverket i rollen som tillsynschef, vilket innebär att jag är ansvarig för det arbete som görs av landets cirka 300 arbetsmiljöinspektörer.

Vid sidan av mitt yrkesliv har jag alltid varit mycket engagerad i idrottsrörelsen. Har själv varit elitsimmerska, nordisk mästarinna men aldrig svensk (”bara” tvåa). Gick på det första svenska idrottsgymnasiet i Klippan. Efter egna idrottskarriären fortsatte jag som tränare och ledare. Har främst engagerat mig i utvecklingsfrågor inom idrotten. Har varit vice ordförande i Svenska Simförbundets i många år, valberedningsordförande i SOK samt förbundsordförande i SISU Idrottsutbildarna.

Att möta och se människor där de är, är viktiga ledstjärnor för mig. Dialog och samverkan som verktyg samt att ta vara på kulturer, kunskaper och lärande i olika former är också viktigt. Jag trivs med att engagera mig i frågor av skiftande karaktär där jag också kan påverka.

Efter 22 år i SISU Idrottsutbildarnas styrelse och under sex år (2009-2015) som förbundsordförande har du lämnat ett omfattande ideellt engagemang. Kommer du att satsa på något nytt ideellt uppdrag?
- Jag har haft en fantastisk tid i de uppdrag och förtroenden jag haft som ideell ledare och tränare på alla nivåer i idrottsrörelsen i 40 år. Och jag tänker då på att få ge och bidra till uppväxande barn och ungdomar, idrottsrörelsen och samhällsutvecklingen samt att samtidigt få lära och utvecklas själv i möten, samtal och utmaningar.

Just nu satsar jag inte på något nytt ideellt uppdrag, utan tränar på att såväl lära mig av, som att göra och uppleva, andra saker. Ideella sektorn och folkrörelsernas betydelse för vårt samhälle är viktigt för mig, vilket gör att jag säkert kommer att engagera mig igen framöver, på något sätt…

För många förknippas du mest med idrott- och fritidsfrågor – men har du några intressen eller engagemang utanför den sektorn?
- Jag är nyfiken av min natur. Jag tror det är därför jag alltid har gillat att resa och att upptäcka nya saker och nya kulturer. Gärna resor på egen hand, med ryggsäck och under lite enklare förhållanden. Har luffat i USA, Thailand, Malaysia, Vietnam, Kuba, Kambodja, Costa Rica och Australien. För mig är det avkopplande att ta varje dag som den kommer under en sådan resa.

Tycker också om design/inredning, att vistas i naturen och att laga mat. Att göra en måltid till en upplevelse stimulerar mig.

Har du haft några förebilder för ditt idrottsledarskap?
- När jag funderar på frågan kommer jag fram till att jag haft många förebilder i olika faser av mitt idrottsledarliv, såväl kvinnor som män. Men det är inte bara förebilder utan också människor som varit viktiga för mig – som trott på mig och som gett mig förtroenden och möjligheter.

SISU Idrottsutbildarna är idag en väletablerad och framgångsrik organisation. Vad tycker du är SISU:s främsta bidrag och betydelse för idrottsrörelsen?
- ”Bildning är det man har kvar när man glömt allt man lärt sig”, sa Ellen Key för länge sedan. Jag tycker det är fina ord och jag brinner för bildning och dess betydelse för utvecklingen av människor, folkrörelser och vårt samhälle. SISU Idrottsutbildarna är ett modernt studieförbund i framkant som bidrar till att göra skillnad genom att utveckla metoder och verktyg för bildning, utbildning och utveckling, där föreningar och förbund kan lära av och med varandra. En av framgångsfaktorerna är att studieförbundet har lärandet och idrottens behov och värderingar i fokus samt arbetar till 100 procent för och tillsammans med sina medlemmar.

Tränar och tävlar du fortfarande?
- Fortfarande går inte att säga, tyvärr hade jag en lång period i mitt liv när jag var alltför inaktiv – det ideella ledarskapet tog för mycket av den tillgängliga tiden. De senaste åren har jag successivt ökat min träning genom att sätta upp träningsmål för att kunna genomföra olika upplevelser som kräver god fysisk kondition, och jag mår väldigt bra av att ha sådana mål. För knappt två år sedan besteg jag Kilimanjaro, och i somras Kebnekaise – och jag har fått blodad tand att ta mig upp, men även ner, för fler berg i världen. Jag tror dock inte att det blir över 6000 meter, där går nog min gräns…

Hur mycket TV-sport följer du? Läser du tidningarnas sportsidor regelbundet?
- Jag följer sport på olika sätt, men är ingen nörd. Tycker mycket om radiosport och föredrar det när det är möjligt.

Vilka tre idrottskvinnor/män – nu levande eller historiska – skulle du vilja möta för en pratstund?
1) Australiensaren Peter Norman som, som silvermedaljör öppet gav sitt stöd till Tommie Smith och Juan Carlos 1968, och som straffades för det genom att inte bli uttagen mer i Australiens OS/landslagstrupp.
2) Sydafrikanskan Caster Semenya för att höra mer om de utmaningar hon tvingats gå igenom och fundera på vad vi kan lära av det.
3) Någon av de framgångsrika idrottare som medvetet dopat sig för ett samtal om varför.

Du har varit RV-medlem sedan 2009. Vad betyder föreningen RV för dig?
- Gemenskap, kamratskap, vänskap och möjlighet att mötas inom ramen för ett gemensamt livslångt intresse där både minnen, historia, nutid och framtid mixas på ett bra sätt.