Nils-Rune Nilsson

Idrott

Nils-Rune Nilsson, stipendieansvarig i RV:s styrelse är maj månads RV-profil.

Varför idrott?
- Uppvuxen på Söderslätt i Skåne, mina föräldrar var lantbrukare och drev ett mindre lantbruk.
Ensambarn, vilket betydde att jag själv fick hitta på lekar av olika slag. Närmaste kompisar fanns någon km bort. Allt snart blev cykel min bästa vän. På gården gick det att fixa många olika cykelcrossbanor och annat kul på cykel.
Vid 14 års ålder kom jag i kontakt med Trelleborgs CK som arrangerade Cykelförbundets riksomfattande pojksexdagarstävling. Jag vann lokaltävlingen, blev 4:a i distriktstävlingen
Sedan blev det idrott för hela slanten. Framsynta klubbledare såg till att fånga upp de som var med i propagandatävlingen, vi blev ett gäng som fortsatte att tävla inom klubben.
Prövade också fotboll utan framgång, bollsinnet saknades.
I takt med framgångarna inom cykelsporten blev motivationen allt starkare. Skåne var ett stort cykeldistrikt med tävlingar nästan varje helg. Mina föräldrar utgjorde ett stort stöd under hela denna tid, det blev söndagsnöjet att åka på cykeltävling.

Ditt yrkesval?
- I Trelleborgs CK fanns framsynta idrottsledare som på ett framstående sätt förstod att ”ta hand om” rekrytera och skola in unga ledare. En ledare som kommit att betyda mycket för mig i hela min ledargärning och yrkesval var ordföranden och allt i allo i klubben Börje Ericsson (pappa till tävlingar). Jag fick tränaruppdrag i klubben och blev snart också styrelseledamot i klubben.
Skånes Idrottsförbund genom idrottskonsulenten Rolf Johansson såg till att jag på distriktsplanet blev engagerad som föreläsare och lägerinstruktör.
När så Bosöns idrottsfolkhögskola lockade blev det inkörsporten att välja idrotten som mitt yrke.
Efter Bosön blev det ett år tillbaka i Skåne och gamla jobbet på Sydsvenska Dagbladet/Kvällsposten på distributionsavdelningen.
1968 sökte Riksidrottsförbundet tre idrottskonsulenter i tre län (Småland, Östergötland och Västergötland) Ansökan gav resultat – jag fick tjänsten i Västergötland.
En fantastisk tid att som idrottskonsulent få jobba med idrott på alla plan. Idrottsledarutbildningen var en stor del av arbetet (SISU-idrottsledarutbildarna fanns inte då). Föreningsbesök och kommunkontakter, ett fantastisk och stimulerande och lärorikt arbete. Kryddan i tillvaron var att få arrangera ungdomsidrottsläger sommar som vinter i ett antal idrotter

Stockholm………?
- Erbjudandet som ungdomskonsulent med placering på Riksidrottsförbundet var inte lockande. Vi, min hustru (gifte oss 1969) och jag tvekade, men OK något år kan det väl bli. Vi bor fortfarande kvar i Stockholm!
Som ungdomskonsulent fick jag ansvaret för genomförandet av den riksomfattande ungdomstävlingen 70-iaden. Propagandatävling i 30-talet idrotter omfattande distrikts- och regionstävlingar runt om i landet som sedan avslutades med rikstävlingar sommar och vinter. Som namnet säger pågick dessa tävlingar under hela 70-talet.
Tjänsten på RF utvecklades till att omfatta en lång rad arbetsuppgifter såsom kampanjer, konferenser för förbunds- och distriktsledare samt tjänstemän. Att vara delaktig i genomförandet av Riksidrottsmöten under 70–80-talet var också en viktig arbetsuppgift.
När så Bosön lockade 1980 med en nyinrättad tjänst som intendent kändes det som ett bra tillfälle att byta arbetsuppgifter men också möjligheten att dra ner på resandet landet runt
Tjänsten på Bosön var ny och gav möjligheter att utveckla anläggningen. ”Resan på Bosön” blev en stor utmaning men också möjligheter att få vara med att bygga ut och verksamhetsutveckla från en folkhögskola till ett träningscentra för idrotten i stort. En resa som jag är mycket tacksam för att få vara med om.

Vilka idrottsledaruppdrag har du haft?
- Med duktiga ledare i Trelleborgs cykelklubb så blev jag ganska tidigt engagerad som ledare/funktionär i klubben, tävlingsfunktionär, ungdomstränare, styrelseledamot.
Ledare för läger (i Skånekretsar välkända idrottslägret Ystadlägret).
Var med och startade och arrangerade ett av landets första motionsarrangemang på cykel Ringsjön runt, statade samtidigt som Vätternrundan. Båda arrangemangen ”lever kvar”.
Skånes cykelförbunds ungdomskommitté var jag med och startade och var dess första ordförande.
Sedan blev det Svenska Cykelförbundet, styrelseledamot, ledamot í verkställande utskottet och under ett antal år ledamot/ordförande i ett antal kommittéer.
Var vid några tillfällen överledare för cykellandslagets representation vid utlandstävlingar, samt som förbundets representant vid nationella mästerskap.
Parallellt med arbetsuppgifterna inom Riksidrottsförbundet fick jag chansen att vara ledare för Sveriges deltagande vid ungdomslägren vid två OS, München och Moskva. Minnen som man aldrig glömmer.
OS- ledare fick jag också vara, då som chef de mission för truppen för Sveriges deltagande i ungdoms-OS första gången det arrangerades i Bryssel. Sedan följde ytterligare tre tillfälle som chef de mission. Fantastiska upplevelser med ungdomar som sedan deltagit i ”riktiga OS” med stor framgång.
Stimulerande uppdrag var också OS-jubiléet 2012 i Stockholm, där jag fick uppdraget att vara kontakten mellan idrotten och Stockholms stad vi det årslånga arrangemanget.
Tiden har också upptagits av engagemang i styrelsen för Lidingöloppet och Lidingö Handbollsklubb.

Idrottsledare som betytt mycket?
- Jag har redan nämnt duktiga cykel ledare i Trelleborg. Börje Ericsson som blev lite av en mentor under resan fram till RF-anställningen. Men även legendarerna i Fix Helsingborg Bengt Lindh och Lennart Hansson som var före sin tid när det gällde föreningsverksamhet på 60-talet.
SOK:s tidigare ordförande C-G Anderberg var också en mycket god läromästare, som skåningar emellan blev vänskapen djup och god.
Under min tid som anställd inom idrotten är det framför allt de chefer (RF:s generalsekreterare fyra stycken) som utgjort ett stort stöd.

Hur har din egen idrottskarriär sett ut som vuxen?
- Efter cykeldebuten vid 14-årsålder blev det cykelidrotten som var min hemvist. Ett försök med fotboll slutade med att jag petades ur laget främst på grund av brist på bollsinne.
Under ungdomsåren fram till juniorålder var resultaten blygsamma, men som junior kom resultaten. Jag ingick i distriktslaget och vann ett antal distriktsmatcher. Som senior blev jag också distriktselit som bäst. Eftersom jag är jämnårig med de berömda Fåglumbröderna var vi några som ”knackade” på landslagsdörren men kom aldrig dit.
På ”äldre” dagar har korp- och motionstävlingar i handboll och skidor gett blygsamma resultat.

Vad engagerar dig idag?
- KSSS (en av Sveriges äldsta föreningar) som funktionär vid kappseglingar. ÅF/Gotland runt där är jag målgångsansvarig samt deltar med säkerhetsbesiktningar av tävlingsbåtarna.
Därutöver ett antal segeltävlingar som funktionär på start/målfartyg och ibland tävlingsexpedition.
Styrelsearbetet för RV och jobbet som stipendieansvarig tar också en del tid.
Utöver idrottsengagemang är det hustru och familj som är det viktigaste för mig. Att nyttja utbudet i Stockholm av teater, konserter m m står högt på dagordningen.

Följer du idrott idag?
- Att följa idrotten idag känns som ett måste, TV/Radio och dagspress bjuder på högtidsstunder och håller idrottsnerven vid liv. Det är i första hand den aktiva idrotten som lockar men även den idrottspolitiska debatten vill jag inte vara utan.

Problem inom idrotten?
- Som jag upplever det är det ett antal frågor som är de stora problemen inom idrotten idag. För att nämna några: doping, matchfixning, ekonomi. Nämnas kan också hur samhället påverkar idrottsutövandet. Jag tänker framför allt på vår vällevnad och bekvämlighet som påverkar vårt eget välbefinnande. Skolans värld med allt för få idrottstimmar är ett annat problem.

Vad betyder RV för dig?
- Betydelsen ligger främst i att få finnas kvar i idrottens värld med möjligheten att träffa tidigare kamrater och vänner.