Lars Edwinsson

Lars Edwinsson

Lars Edwinsson är månadens RV-profil. Handboll och utbildning ligger honom varmt om hjärtat.

Vem är Lars Edwinsson?
Jag fyller 77 år den 23 dec 2014, gift sedan 51 år med Christina, hustru och arbetskamrat.
Vi har tre barn, två döttrar, en son och sex barnbarn. På Folkskoleseminariet i Karlstad, där jag träffade Christina, utbildade jag mig till folkskollärare. Några år senare läste jag vidare till adjunkt i so-ämnen. Karlstad trogen, har jag arbetet på grundskolans högstadium i 40 år varav fem år som rektor.

Som barn och ung bodde jag på Värmlands Regemente i Karlstad där min far arbetade som fanjunkare. Vår bostad låg endast 100 m från regementets gymnastiksal. Det var, på den tiden, distriktets enda handbollsarena. Där väcktes mitt boll- och idrottsintresse och jag tillbringade största delen av min fritid i denna lokal.

Handboll blev min idrott
Jag har varit aktiv spelare i basket, handboll i division 2 och målvakt i fotboll i division 3. Handbollen blev min huvudsport där jag fortfarande är aktiv som ledare. Handbollen var en liten sport i Värmland men av stort intresse för mig. Jag utbildade mig därför till domare, tränare och instruktör samtidigt som jag var aktiv spelare. Det fanns ingen ungdomshandboll på den tiden så jag fick börja träna med damlagen redan som sexåring!

Mitt stora intresse för handboll och utbildning gjorde att jag engagerades som förtroendevald i kommunens största handbollförening IF Hellton, där jag var både tränare och ordförande. Jag blev uppmärksammad som instruktör av Sigo Bjers, Svenska Handbollförbundets heltidsanställde riksinstruktör. Han kallade mig till SHF:s förbundsinstruktörskurs på Bosön.

Sedan 1972 har jag varit ledamot i SHF:s utbildningskommitté. I dag är jag dess ordförande sedan ett stort antal år tillbaka. Jag har även varit styrelseledamot i Svenska Handbollförbundet i 26 år varav några år som vice ordförande. Samtidigt var jag ledamot och utbildningsledare i Värmlands Handbollförbund.

Idrottsledarutbildning ligger bra till för en lärare
1974 blev jag invald i Värmlands Idrottsförbund där jag blev ordförande i utbildningsutskottet som senare blev styrelse för SISU Idrottsutbildarna. Ordförandeskapet i SISU Idrottsutbildarna innehade jag i 28 år. Som ordförande i SHF:s utbildningskommitté blev jag tillfrågad att ingå i RF:s centrala utbildningsutskott som bl a resulterade i att jag blev invald i SISU Idrottsutbildarnas interrimstyrelse och senare invald i den officiella styrelsen. Där deltog jag i arbetet i 20 år.

Bosön och ”Idrottsgruppen”
Under en längre period var jag ledamot av Bosöstyrelsen. Min första ordförande där var Paul Högberg och min sista Lars Liljegren. Under 1984-1989 hade jag förmånen att få representera idrotten i Socialdepartementets arbetsgrupp ”Idrottsgruppen” med uppgift att fördela 30 miljoner kronor till utvecklingsarbete rörande barn och ungdomar inom Idrottsrörelsen.

Mycket filmning i handbollen
Under perioden 1974 – 2000 har jag följt herrlandslaget i handboll som videofilmare och överledare. Som överledare har jag upplevt VM-, EM- och OS-turneringar. Ett av de största ögonblicken var 1990 i Prag då Sverige i finalen slog favoriterna Sovjetunionen och blev världsmästare. Att få följa Bengt Johanssons (Bengajohan) sätt att ”coacha” sina spelare har varit en upplevelse och en personlig utveckling. Sedan vet vi ju hur det gick för honom och ”Bengan boys” under 90-talet.

Hur hinner du med allt?
Många har under åren frågat mig hur jag hunnit med alla förtroendeuppdrag. Det hade naturligtvis inte gått om jag inte haft en förstående och stöttande hustru som tagit stort ansvar på hemmaplan. Vi har under hela vårt långa lärarliv arbetat tillsammans på samma skola och haft samma klasser. Vi har varit och är varandras bollplank i vått och torrt.

Hur ser ditt idrottsengagemang ut idag?
Mitt idrottsengagemang i dag består av att jag är ordförande i SHF:s utbildningskommitté, ordförande i SHF:s gymnasiegrupp, som ansvarar för handbollsgymnasieverksamheten. Jag är även ordförande i Värmlands Handbollförbund. Det finns en hel del att göra för handbollsporten i Värmland. Speciellt stimulerande är det att vara ute i föreningarna och utbilda ungdomar i regel- och domarskap.

30 år med SISU Idrottsutbildarna
För snart 30 år sedan var jag med och förberedde bildandet av SISU Idrottsutbildarna. Att då bilda ett nytt studieförbund var inte helt enkelt. Vårt studieförbund fick namnet SISU av Bengt Wallin därför att det fordrades en hel del ”SISU” (”djävlar anamma”) för att starta och utveckla ett fungerande studieförbund. SISU Idrottsutbildarna har genom åren fått en enorm betydelse för idrottens studie- bildnings- och utbildningsverksamhet. För att bilda ett studieförbund krävdes att man skulle kunna påvisa att man hade en studieverksamhet som omfattade minst 80 000 timmar i hela landet. I dag kan SISU Värmland ensamma redovisa mer än 80 000 studietimmar per år. Från allra första början var vi en arbetande styrelse. Kansliet bestod av studierektor Bengt Wallin och ”kanslipersonalen” av Britten Månsson Wallin. Styrelsens ledamöter hade bl a till uppgift att granska och godkänna alla studieplaner som SF:n började producera. Grundförutsättningen för SISU:s expansion var att utbildningskonsulenterna i distrikten var centralt anställda. Det centrala budskapet kunde med kraft implementeras ute i distrikten på ett förhållandevis likvärdigt sätt. Efter hand, då ekonomin blev allt bättre, kunde SISU:s organisation och administration utvecklas och utökas. Från att ha varit ett studieförbund som från början endast fick bedriva ledarutbildning till att i dag vara Idrottens utbildningsorganisation, som består av ett studieförbund, en folkhögskola och ett bokförlag talar sitt tydliga språk. Allt fler SF har också insett vilken nytta man har av SISU för att nå ut i föreningarna med sin verksamhet.

Hur ser ditt liv ut idag?
Som pensionär har man hur mycket tid som helst ända tills man tittar i sin agenda. Den är ganska full av olika aktiviteter. Fördelen är att man råder över sin tid och man tar på sig enbart uppdrag som man tycker är roliga och utvecklande. Vi bor 150 m från Vänern i vårt fritidshus som vi byggt om till åretruntboende. Motionen består främst av långpromenader, skidåkning på vintern, trädgårdsskötsel på sommaren och simning i Kristinehamns badhus när Vänern är för kall.

Hur mycket TV-sport kollar du?
Numera har ju min sport handboll blivit en mycket tilldragande TV sport som samlar många TV-tittare. Mitt favoritprogram när det gäller idrott, förutom handboll, är ”Mästarnas mästare”. Inte själva tävlandet utan detta att få ta del av hur de tänkte före, under och efter en tävling. Det är både spännande och givande.

Vilken idrottskvinna/man skulle du helst vilja träffa för en pratstund?
Naturligtvis har jag under alla år tillsammans med ”Benga Johan” och ”Bengans boys” träffat många intressanta ledare och spelare både i Sverige och utomlands. Men det är trots allt en idrottskvinna, som jag skulle vilja träffa och prata gamla minnen med. Det är Toini (Gustavsson) Rönnlund. Innan Toini satsade helhjärtat på skidor spelade hon nämligen handboll i Ambjörby, en liten by i norra Värmland.

Du är ganska ny som RV-medlem – invald 2011. Vad betyder föreningen RV för dig?
Innan jag blev invald i föreningen har jag läst flera RV-tidskrifter som varit både givande och intressanta. Det är mycket hedrande och glädjande att få vara med i detta nätverk bestående av erfarna idrottsledare.