Inger Båvner

Inger Båvner, tidigare ordförande i Svenska Gymnastikförbundet, är först ut som RV-profil. Här berättar hon bland annat om höjdpunkterna i yrkeslivet och om vad hon gör sedan hon blev pensionär.

Vem är Inger Båvner?
- En 66-årig nöjd pensionär. Bor på söder i Stockholm med make och två barn som redan etablerat egna hem tillsammans med sina respektive. Har två barnbarn.

- Pensionerad efter många år i yrkeslivet, utbildad till sjuksköterska, vidareutbildad inom bland annat psykiatrisk vård. Något som jag har glädje av många gånger.

- Fackligt och politiskt verksam, bland annat som borgarråd (s), i Stockholm stad under 12 år. Förvaltningschef i Stockholm stad i 22 år, de sista åren som chef på Idrottsförvaltningen.
Ett toppenjobb! Ordförande i Gymnastikförbundet i 11 år och under några år ledamot i Riksidrottsstyrelsen. Hedersledamot i Svenska Gymnastikförbundet.

Vad gör du nu för tiden?
- Nu för tiden gör jag nästan bara det jag vill. Ibland måste man tvätta och städa förstås.
Hämta barnbarn på dagis och se till att de får nygräddade pannkakor. Gå på vattengympa, stavgång och det senaste är core, som jag själv tror är rätt bra för onda knän och stel rygg.
Kultur i många konstellationer; opera, film (helst på biograf), och kurs i filmanalys. Träffa gamla kompisar som man inte hunnit med tidigare, Man ska vara rädd om sina gamla vänner.

Är det något du brinner för och som du ska engagera dig för närmaste åren?
- Att Sverige inte ger alla som finns i vårt land tillgång till sjukvård upprör mig. Därför har jag börjat engagera mig i frågor om rätt till vård för alla som finns i vårt land. Då ska man veta att Sverige är dåligt i jämförelse med andra länder i Europa.

Varför engagerade du dig i idrottsrörelsen?
- Engagemanget i idrotten har alltid funnits. Gymnast i barn- och ungdomsåren (jag blev aldrig duktig gymnast), mina egna barns idrottande, gympapassen som vuxen och olika ledaruppdrag.

- Att vara ordförande i Gymnastikförbundet är det absolut roligaste ideella uppdraget jag haft. Vi är många i ”gympan” merparten kvinnor, barn och ungdomar. Alla människor som på ett fantastiskt sätt gör insatser på olika nivåer i förbundet. Det roligaste som finns är att vara på en trupptävling med hundratals gymnaster i alla åldrar.

Vilken kontakt har du med idrotten i dag?
- Går på vattengympa, ställer upp för gymnastikförbundet när jag bli tillfrågad ex. som årsmötesordförande. Ser på Sportnytt på TV och naturligtvis olika idrottsevenemang som sänds.

- Ett litet påpekande; det är upprörande att OS 2016 inte kommer att sändas i de TV-kanaler som merparten av landets befolkning har tillgång till. Det kommer att få effekter!

Skulle vi behöva en renodlad idrottsminister?
- Det är inte avgörande. Avgörande är den politiska förmågan och engagemanget.

Vilka är idrottens främsta utmaningar just nu?
- Man kan naturligtvis oroa sig för att dopingproblemen ska växa ytterligare eller att våldet på och runt fotbollsarenorna ska fortsätta. Men det avgörande är om vi förmår engagera merparten av barn- och ungdomar i idrottsaktiviteter. Man är lojal och känner engagemang för det som man har sysslat med som ung. Jag är själv ett bevis på detta.

Vilken idrottskvinna skulle du vilja träffa nästa vecka?
- Jag vill träffa Stina Ljunggren och hoppas att hon vill träffa mig. OS 1952 i Helsingfors tog Stina en guldmedalj i gymnastik. Stina är gymnastikdirektör, har varit rektor på GIH 1977-1989. Suttit i Gymnastikförbundets styrelse och Riksidrottsstyrelsen.
Stina har förenat eget idrottande på hög nivå med ledaruppdrag.

- Jag har under mina år inom idrotten träffat många ”höjdare”. Alla har man inte varit så imponerad av. När jag träffade Stina slogs jag av hur intresserad hon var av gymnastikförbundet och vad vi sysslade med. De som haft förmånen att få samarbete med
Stina berättar om en kunnig, sympatisk och allmänt respekterad företrädare för den svenska idrottsrörelsen.

Behövs RV?
- Självklart!