Ing-Marie Leidhammar

image1

RV-profilen i februari 2017 är Ing-Marie Leidhammar, skattmästare i RV sedan årsmötet 2016.

Vem är Ing-Marie Leidhammar?
- Jag heter Ing-Marie Leidhammar, född och uppvuxen i Halmstad, utbildad till civilekonom i Lund. På senaste RV-årsmötet blev jag vald till skattmästare. Dessförinnan har jag arbetat 37 år inom riksidrotten, först RF, sedan SISU och när SISU Idrottsböcker bildades 1992 blev jag chef och till en början enda anställda på förlaget. Idag har SISU Idrottsböcker 12 anställda.

Jag är motionsidrottare och har varit det hela mitt liv. Först inom gymnastik och ridsport. Halmstad gymnastikförening startade i slutet på 50-talet motionsinriktad ungdomsverksamhet med Margit Peterson som initiativtagare och ledare. Det var min första kontakt med idrotten. Jag hade också en oerhört engagerad gymnastiklärare som öppnade skolans gymnastiksal före och efter skoldag för olika verksamheter. Hon är nog den som betytt mest för mitt fortsatta idrottsaktiva liv. Hon präntade in betydelsen av motion, rörelse och välbefinnande. Därefter kombinerades gymnastiken med ridsport. Jag har också prövat på golf och basket under olika perioder. Numera fortsätter jag som motionär i joggingspåret och i Friskis & Svettis.

Att jag hamnade på riksidrotten var en slump. Jag behövde flytta till Stockholm i slutet på 70-talet. I Malmö arbetade jag hos en underleverantör till Liber-Hermods korrespondensutbildning. RF var inne i ett intensivt utvecklingsskede när det gällde utbildning. Tankar på att bilda studieförbund hade startat och kursverksamheten centralt och lokalt utvecklades. RF behövde någon som kunde utveckla material till kurser och eventuellt framtida cirklar. Det jobbet fick jag.

1985 bildades SISU och 1986 flyttade jag över till SISU. Bengt Wallin var min chef fram till han pensionerades. Bengt har lärt mig oerhört mycket om idrott, idrottspolitik och att navigera i en ideell verksamhet.

Efter några år på riksidrotten insåg jag att det fanns så mycket idrottskunskap hos ledare, forskare och lärare som ingen samlade in och spred vidare. I bästa fall blev kunskapen doktorsavhandlingar, som senare arkiverades. Tankarna på ett idrottens förlag föddes – ett förlag som kunde samla in idrottskunskap, bearbeta den så att den blev tillgänglig och sedan sprida den till alla intresserade i form av böcker. Samma grundidé gäller fortfarande 2017 för SISU Idrottsböcker, men media har förändrats och i ett digitalt tidevarv omvandlas en del böcker till film, appar och webbplatser, vilket förhoppningsvis gör tillgängligheten ännu bättre.

Följer du idrotten i TV, tidningar och som åskådare?
- I min ungdom var jag passionerad handbollsfantast och hade möjlighet att följa nästan hela allsvenskan live inom körbart avstånd från Halmstad, Lund och Malmö. Det var nästan bara stockholmslaget Hellas som var utsocknes. Numera följer jag stora tävlingar, men måste erkänna att i dagstidningen går kultur och debattsidor före sportsidorna.

Vad engagerar du dig i nu när du lämnat ett aktivt yrkesliv?
- Jag tar det ganska lugnt med nya engagemang. RV är mitt första uppdrag som nybliven pensionär och troligtvis det enda idrottsuppdraget jag kommer att ta. Jag har ägnat hela mitt liv till idrottsutveckling och tror därför att jag kommer att välja att engagera mig inom andra verksamheter som jag inte hunnit med och/eller är nyfiken på.

Vad är det bästa och det mest problematiska inom svensk idrott idag?
- Det bästa med svensk idrott är att den behövs i ett samhälle som blir alltmer stillasittande. Idrotten behövs ur hälsosynpunkt men också som ett samhälls kitt i en orolig värld. Jag tror att idrotten kommer att förändras mycket under kommande år. Hela samhället förflyttas mot det som är enklare, flexiblare och friare. Den omställningen blir en utmaning för den organiserade idrotten som har sitt ursprung och sin form i de tankar som gällde under 1900-talet.

Tre idrottare, tidigare eller nu aktiva, som du skulle vilja ta en pratstund med?
- Jag fascineras av modet att vara först, att tänka nytt och att våga. Jag tillhör också dem som tycker att idrotten har ett politiskt samhällsansvar. Här är mina val.
Laleh Seddigh iransk kvinnlig racer- och rallyförare i Teheran.
Tommie Smith och John Carlos som i OS1968 visade sitt ställningstagande för Black Power.
Ingmar Stenmark, udda fågel i sammanhanget. men en idrottare som jag alltid beundrat och jag tror det krävdes ganska mycket mod av honom att ställa upp i Let’s dance.

Varför RV?
- Har man som jag jobbat i 37 år inom riksidrotten så behövs ingen annan förklaring än inom föreningen Riksidrottens vänner finns alla pusselbitarna i mitt yrkesliv, samlade. Det är en härlig och kraftfull känsla av sammanhang.