Carin Nilsson Green

- Idrott är och har alltid varit en stor del av mitt liv. Det har gett mig mitt yrke, mina vänner och inte minst genom idrotten träffat min man Tore.
Så sammanfattar ledarprofilen Carin Nilsson Green sin relation till idrotten.

Vem är Carin Nilsson Green?
- 1966 utexaminerades jag som gymnastikdirektör från GCI i Stockholm och fram till min pensionering vid 63 årsålder har jag arbetat som lärare i idrott och de sista åren som speciallärare. Malmö, Örebro, Stockholm och Landskrona är de städer där jag tjänstgjort, mycket beroende på min mans olika tjänster på dessa orter.

- Jag har haft ledaruppdrag sedan 15 års ålder parallellt med en egen satsning på idrott. Som bolltokig flicka blev jag tidigt medveten om de olika förutsättningar som fanns mellan pojkar och flickor. Jag har kämpat för en mer jämställd idrott under hela mitt idrottsliv, både som klubbledare, och i förbund såväl nationellt som internationellt.

- 1972 fick jag mitt första internationella ledaruppdrag, utsedd av RF till ledare vid ungdomslägret i samband med OS i München och det var en stor inspiration att få uppleva ett olympiskt spel. Där träffade jag Kerstin Rosén, RV:s nuvarande ordförande, som då var kvinnlig konsulent på RF.

- Fram till 1995 hade jag olika uppdrag inom RF, i brudgruppen som därefter blev arbetsgrupp för kvinnlig idrott, i ungdomsråd och valberedning.

- När Tore och jag flyttade från Örebro till Stockholm 1984 lämnade jag styrelseuppdrag i Örebro Läns IF och i handbollens SDF samt alla uppdrag i IFK Örebro.

- Jag hade tänkt trappa ner och mer satsa på mitt yrke och min egen träning, men efter ett halvår var jag engagerad i styrelsen i Stockholms Polisens Handboll som ungdomsansvarig.

- 1985 blev jag invald i Svenska Handboll Förbundets styrelse med ansvar för ungdomskommittén och damlandslaget. Under 20 års tid var jag överledare för damlandslagen på mästerskap, turneringar och landskamper. Då skapade jag många internationella kontakter som blev betydelsefullt för mitt inval i det internationella förbundet (IHF). På kongressen före OS i Atlanta blev jag den första kvinnan i IHF:s styrelse och ordförande i utvecklingskommittén. Senare samma år blev jag också styrelseledamot i SOK, ett uppdrag som jag än idag har kvar.

- Mina uppdrag har gjort att jag har besökt stora delar av världen, deltagit på alla OS, antingen som IHF representant eller som SOK ledamot. Jag har varit på alla handbolls-VM för män och kvinnor och fått stort förtroende att vara tävlingsledare för dammästerskapen och OS-kval.

Vilken kontakt har du med idrotten idag?
- Som styrelseledamot i SOK har jag kontakt med många förbund och följer deras arbete. Jag är ledamot av SHF:s internationella råd och som hedersledamot har jag möjlighet att följa förbundets arbete och delta i olika aktiviteter. Tidningarnas sportsidor läser jag alltid först och sedan följer jag all idrott i media och på internet.

- Fysisk aktivitet har alltid varit viktig för mig. Nu går jag på gym, vattengympa, promenerar med eller utan stavar och på sommaren är jag en mycket aktiv golfspelare.

Intresse utanför idrotten?
- Jag läser böcker helst romaner och deckare, går på teater, konserter och visaftnar så fort möjlighet finns. Jag umgås mycket med min stora syskonskara och deras familjer.

Varför valde du att ägna så stor del av ditt liv åt idrott?
- Min första idrott blev friidrott och när jag gick med i MAI upplevde jag ett fantastiskt kamratskap och idrottsplatsen blev ett andra hem. Här umgicks man i olika åldrar, flickor och pojkar, vi inspirerade varandra att nå upp till mål i idrott såväl som i skolan. Tyvärr fick friidrotten ett tråkigt slut för mig i och med en ryggskada, men då blev det handboll och senare basket som tog över. Jag har fått ut så otroligt mycket genom idrotten – kamratskap, glädje, självförtroende, att våga anta utmaningar och kämpa för gemensamma mål. Allt detta har jag velat ge tillbaks till svensk idrottsungdom. En extra drivkraft har varit att ge flickor samma möjlighet att utvecklas inom idrotten som pojkar.

Är det något särskilt du brinner för just nu?
- Det olympiska arbetet att nå upp till visionen att ta 20 medaljer 2020.

Vilken är den svenska idrottens utmaningar just nu?
- Att det finns kompetenta ledare till alla barn och ungdomar som vill delta och utvecklas inom idrotten.

Som vice ordförande i SOK har du en viktig roll i att bädda för svenska OS-framgångar. Hur summerar du OS i London 2012?
- Jag upplevde ett fantastiskt OS i London. Mycket välorganiserat, en vänlig och trevlig atmosfär och en otrolig entusiastisk publik. Vårt mål i SOK med fler medaljer än Peking uppfylldes. Det är så stor konkurrens idag och många länder satsar stora summor för att nå olympiska framgångar. Att vi i Sverige med ”lågbudget” kan nå så stora framgångar är fantastiskt. Några medaljkandidater nådde inte upp till sina mål, andra överraskade som till exempel herrlaget i handboll, vilket gladde mig alldeles extra.

Efter 13 år i IHF:s styrelse blev du 2009 bortröstad på initiativ av den sittande presidenten. Vad lärde du dig av den händelsen?
- Att idag är det inte kompetensen hos ledamöterna som är det viktigaste utan det gäller att alltid rösta på presidentens förslag även om han bryter mot stadgar och regler.

- Den internationella handbollen har förändrats, presidenten är anställd och chef på kansliet och tar alla beslut även om andra får ta ansvar för dem. Alla som vågat ha en egen åsikt har fått lämna, det gäller såväl i styrelse som bland kanslipersonal.

- Det är viktigt att vi arbetar för fler internationella representanter och samarbetar med utomeuropeiska nationer för att så småningom få en mer demokratisk idrott.

Vilken idrottskvinna/man skulle du vilja träffa nästa vecka?
- Jag skulle vilja träffa alla de kvinnor som var med och kämpade för en jämställd idrott, Kerstin Rosén, Eva Olofsson, Marianne Söderberg, Britten Månsson Wallin m fl och att diskutera om det blev som vi tänkt, skulle vi kunnat göra annorlunda, och vad är viktigt idag.

RV ska vara en länk mellan dagens och gårdagens idrottsledare. Behövs en sådan förening?
- Absolut, det finns så mycket kunskap som kan tillföra både dagens och gårdagens ledare.